Nä nu gör vi helg!

Fläskfilégrytan puttrar på spisen, klyftpotatisen gottar till sig i ugnen och alla ljus är tända. Ungarna övar sig just nu gemensamt på extremt höga ljud, men det gör inget för sen ska de sova hela långa natten utan minsta mardröm eller snuttbehov. Det har de lovat.

Trevlig helg!

En fin pumpa har Salma valt ut idag.

Rutinerat

Detta är vad rutinerat föräldraskap handlar om. Att placera sin klåfingriga bebis två centimeter ifrån blomvasen. Japp.


Fälla bytet...

...och smaka av!

Hos doktorn

6-månaders-kontroll hos läkaren för Leonard idag. Lilla mannen smilade upp sig och blev godkänd på alla punkter. "Perfekta testiklar!" utbrast läkaren nöjt, och det är ju allt en mor behöver veta, haha.

Salma var med och gjorde sitt yttersta för att babbla ett blödande hål i huvudet på stackars doktorn. Och hon inledde dramatiskt:

Doktorn: Hej hej!
Salma: Det är jag som är storasyster!
Doktorn: Jahadu! Och hur mår du idag då?
Salma *med dödsallvarlig min*: Inte så bra. Jag har en människa i örat.

Efter en stund går det upp för mig vad det är hon tror sig ha i örat. "Menar du att du har en inflammation i örat?" frågar jag. "Ja! Det menar jag! En människa i örat!" svarar Salma irriterat.

Sötungen. Som turligt nog varken hade det ena eller det andra i lilla örat.

Snor och blomster

Salmiakki är sjuk och har snorat och gråtit sig igenom natten. Föreslår man näsdroppar får man onda ögat på sig.

Nyss kom Salmas morfar hit för att hämta sina kvarglömda glasögon. Med sig hade han nyplockade blommor från trädgården. Till Salma. Hur gulligt är det? Jätte. Nu har Salma satt blommorna i vas och går runt och kvittrar. "Det e miiiina blommor, som jag har fått av miiiinnn morfar, för han tycker ooooommm mig!"

Tjejkväll

Igår bar det ut på vischan för att ha en lääänge efterlängtad tjejkväll med Malin och Lilli. Och än en gång sätter jag en post-it-lapp i hjärnan med orden "jag blir glad av detta". God mat, chokladfondue, några glas vin, mycket fnitter och fjortisminnen. Kraschade på Lillis soffa vid tretiden och kände mig ungdomligt vild - så lite krävs det nuförtiden haha. Kände mig tyvärr som en kvarleva från kritaåldern när jag vaknade tre timmar senare. Valfritt uppåttjack i den här riktningen tack. Men det var det ju värt. Såklart.

Leonard hängde med på tjejkvällen av ätpraktiska skäl men sov mest. Salma barnvaktades av sin morfar och hade haft det alldeles förträffligt bra. Inga glädjetårar vid återseendet med sin mor direkt gruff gruff. Så hade han ju också dragit in en hel del pluspoäng med lördagsgodis, uppesittarkväll, pannkakor och utflykt till Vasstand-museum, den där morfarn;) När jag snålade med ostskivorna till Salma idag och tyckte att hon kunde äta en i taget så var kommentaren given. "Av morfar fick jag treee ostskivor!" :)

Rätt ska vara rätt.

Jag sitter vid Salmas sängkant och gosar lite innan läggning.

Jag: Åhh, jag är så glad att jag har en så fin unge!
Salma *med sträng röst*: Du har ju TVÅ fina ungar!

Jojo, det gäller att välja sina kärleksord, haha...

Premiär-bio

Idag tog Helal med Salma på hennes allra första biobesök. Succé. Gullungen var alldeles snurrig av iver när hon skulle berätta för mig om den stora upplevelsen. Jag tror inte att hon andades en enda gång under hennes underbara recension:)


Mamma! Jag har sett spöket Laban! Men först gick vi in i ett mörkt rum å det var mååååånga stolar å en stor stor jättestor teve *slår ut med armarna* å den jättestora teven heter biiio å sen kom Laban å Labolina å drottningen å kungen å prinsen å sen kom det ett monster å då blev det lite läskigt men sen var det inget monster och då blev det bra men sen kom det ett lejon och då blev det läskigt igen men så vaaaaar det inget lejon på riktigt men sen var det läskigt fortfaaaarande men det var ju bara en uggla och jag blev inte rädd för jag e så jättemooodig å sen fick jag tablettask å en annan dag ska Salma se spöket Laban igen å dåååå får mamma följa med å om du blir rädd kan du bara hålla din hand såhäär *lägger handen över mina ögon*

Status Leo

Alltid glad. Jollrar, skrattar och hänger med överallt utan ett missnöjt pip. Är så fascinerad av ansikten och flirtar med alla som pratar med eller tittar på honom. Hans blå ögon börjar skifta över i grönt och glittrar härligt av skratt. Tittut är favoritleken. Såfort man tar fram kameran spärrar han upp ögonen och ser helt galen ut - som ni ser ovan:)

Han har sin gudomligt söta lilla mun på vid gavel alla dygnets vakna timmar. Lever efter mottot "äta bör man..." Varvar amning med barnmat och bananer i en oavbruten cirkel haha. Gillar att suga på apelsinklyftor. Dreglar overkligt mycket och stoppar händerna i munnen såfort det inte finns mat där.

Han är superkittlig och garvar varje gång man byter blöja för att han är så killig i ljumskarna. Älskar att bli pussad i nacken och under fötterna. Ålar runt runt i cirklar på golvet och kan sitta utan stöd kortare stunder. Sover som en prins på nätterna nu då vi börjat samsova med honom.

Världens gosigaste mys-bebis är han. Varje morgon vaknar jag av att han börjar "prata" med mild röst och viftar med sina knubb-händer i mitt ansikte. Lycka.

Salmas älsklingsnöt

Inför kvällsmyset frågar jag Salma om hon vill att vi ska fixa popcorn.

- Nääää! Jag vill bara ha mustaschnötter! säger Salma

Hihi. Pistagenötter alltså:)

Rubrik hit å rubrik dit...

Wiihoo - tangentbordet och musen lever! I två dagar har de varit döda efter att Salma med ett leende hällde ut en halvliter grönt te över dem. Nämnde jag att hon är två och ett halvt?

Helgen var underbar. Hela lilla familjen tillsammans. Telefoner avstängda. Många timmar ute i höstsolen. Kaffe på parkbänk. Helal som jagar Salma genom labyrinterna i buskarna här utanför. På kvällarna kurragömma i lägenheten. Jag gömmer mig, Helal och Salma letar. Och Salma blir så uppspelt att hon blir halvblind. Upptäcker mig inte fast jag står bakom en helt genomskinlig gardin, haha.

På söndagmorgonen åkte jag och Salma på Friskis&Svettis Familjelek för första gången. Ett träningspass precis på min nivå. Lite deprimerande dock att bli omsprungen av treåringar. Bara att skratta och låtsas som om man springer långsamt med flit. Hrmf.

Men nu är det ny vecka och den kunde ha börjat bättre. Idag hade jag och Helal en diskussion modell bråk. Angående tid. Hans tid. Och min tid. Egentid. Eller i mitt fall avsaknaden av den. Jag försöker vara generös, men på sista tiden har det börjat gnissla i min hjärna. Lite bittert sådär. Jag behöver vara s j ä l v. Ibland. Mer om detta senare kanske.

Första dagisfotot togs idag. Kvällen innan fotograferingen pratade Salmas mormor och morfar med henne om vad som skulle hända:

Mormor: Hur ska du se ut då, när de tar kort på dig? Kanske såhär? *ler vackert*
Morfar: Eller du kanske ska se ut såhääär?! *lipar och grimaserar*

Vem tror ni min dotter valde att lyssna på? Jodå, hon lipade sig envist igenom hela fotosessionen idag. Min kaxiga busunge. Härliga härliga hon.

Helal stylar...

Igår tröttnade Helal på att se sin son klädd i ljuslila body med fluffiga vita moln på, eller i små dressar med söta djur. Så han tog saken i egna händer, drog till Sickla köpcentrum och kom hem med tuffing-jeans och tuffing-tröja. Blått, grått och svart. Med flygplan, tåg och motorcyklar på. Jaja.

Ungarna gånger tre

Mina finaste. Haha, ser ni att Leonard jobbar hårt på att bli Sveriges tjockaste bebis? Det skiljer bara några få kilo mellan honom och spink-Salma...

Salma är Vasstand. Leonard funderar på om han verkligen ska sitta kvar där...

Mina gullungar. Älsklingar. Habibis. Monster;)

Vi saknar honom

Helal jobbar mycket nu. Det måste han. Minst sex dagar i veckan och oftast långa pass. Och jag saknar honom. För min skull, men ännu mer för barnens. Något av det bästa jag vet är de kvällar då Helal är ledig och leker med barnen inne i Salmas rum. Jag tycker om att sitta utanför och bara vara för mig själv, men hela tiden höra Helals höga skratt, Salmas fnitter och Leos upprymda tjoanden.

Salma märker också att pappan jobbar mer än vanligt, och hon blir ofta ledsen och klänger sig fast när han ska gå. Och när jag föreslår att vi ska pussla, måla eller bygga koja så svarar hon med darrande stämma att hon ska vänta med det tills pappa kommer hem. Aj. Men snart är det helg. Snart snart.

Aquaria

För 1,5 år sedan var vi på Aquaria med lilla tultande Salma. I helgen var vi där igen, nu med två ungar. Jag tycker alltid det känns lite lustigt att göra om saker som man förut gjort både ensam och med bara ett barn. Det blir så påtagligt att familjen växer. "Jaaadu, nästa gång vi kommer hit kanske vi dundrar in med tre barn" sa jag med ett stort flin. "Ha_ha_ha" lät Helal.




Salma och Helal i regnskogen...




Moi och Leonard. Och ni ser väl hajen?



Leonard såg den definitivt. Exakt detta ansiktsuttryck hade han under hela akvarie-besöket. Traumatiserad?



Fika efteråt såklart. Salma hugger in på en kanelbulle. Efter tre stora tuggor meddelar hon allvarligt: "Det blev fel. Jag menade att jag ville ha glass. Kan du hämta glass istället pappa? Min habibi?" Shit, hon vet hur hon ska uttrycka sig den lilla damen.

Såhär såg hon ut förra gången vi var här och fikade. Då var det inga diskussioner om bullar och glass minsann. Hon bara satt och sög in kinderna allt vad hon kunde och skickade slängpussar till alla som passerade vårt bord. Tiden flyger.

Och nu sitter en ny lillunge i barnstolen. Och dreglar koncentrerat på en liten späckhuggare.

Vasstand och pärlorna

Helal började dagen med att fråga: vill inte du åka iväg och kolla i lite affärer idag? Det lät sjukt misstänksamt. Ligger han för döden? tänkte jag. Är hans hemliga älskarinna på väg hit? tänkte jag också. Men jag åkte. Och jag gick i affärer. Många. Helt ostörd. Och det var underbart.

Köpte första julklappen till Salma. En stor och jätteläskig Tyrannosaurius Rex. En Vasstand. Ända sedan Salma såg "Landet för längesedan" så är Vasstand ständigt närvarande i våra liv. När Salma äter tar hon Vasstand-tuggor, när hon går är det med Vasstand-steg, när hon hoppar i soffan så är det ju såklart bara för att hon övar sig att hoppa som Vasstand. Och det är alltid Vasstand som stökar ner i Salmas rum. Den enda leken som går hem är att jag är Vasstand som jagar Salma som är Lillefot. Eller så är jag Vasstand och hon rider på min rygg. Eller så är jag Vasstand som ligger och sover men öppnar ett öga och morrar när hon petar på mig. Jag börjar nästan identifiera mig på allvar med denne Vasstand. I ett svagt ögonblick hittade jag även på en Vasstand-sång som jag nu sjungit plågsamt många gånger. Så jag tror hon kommer gilla den. Julklappen.

Köpte även en jumbo-pack med pärlor och snören. Men den presenten fick hon direkt. Jag hade planer på att hinna med en del plock och tråkigt fix medans Salma pärlpysslade - men jag liksom fastnade. Oh my vad meditativt det är att trä pärlor på tråd! Salma och jag satt båda med halvdrogad blick i timme efter timme. Pärlade halsband efter halsband. Och plötsligt var det natt. Nu sover ungarna. Vasstand sitter ensam kvar. Och trär pärlor på tråd.

Såhär glad blev Leonard när han fick ett halsband av sin mor. Å andra sidan är han såhär glad jämt. Bara man sneglar åt hans håll så får man ett stort tandlöst flin tillbaka. Bästa lillungen.

Den försummade sonen

Ack ack. Kollade igenom mitt bildarkiv på datorn och insåg att min stackars lilla son är totalt försummad vad gäller bildföreviganden. Det är ju knappt så att det finns bevis på att han ens vuxit upp i denna familj. Hur många foton jag har på Salma vågar jag inte ens nämna. Men en hyfsat orättvis fördelning kan man ju säga att det är. Vojne.

Här är han iallafall, den försummade sonen. Fullt upptagen med att läsa Illustrerad Vetenskap uppochner.

Redo för höstpromenad i gosiga kläder från mostrarna.

Premiär

Idag blev Salma och jag osams på bussen. Salma tyckte att hon skulle stå med sina leriga gummistövlar på sätet. Det tyckte ju inte jag. Och då kom det. För första gången. I ett vrål:

DUMMA MAMMA!

Jag kunde inte låta bli att le lite. Mitt i all irritation blev jag sådär skönt varm i kroppen. För att hon är min arga unge och jag är hennes mamma. Om än en dum sådan.

Bokstaven B

Dags för lite mammaskryt tror jag bestämt.

Salma är så oerhört fascinerad av bokstäver, hon kan nu alla stora och nästan alla små, och vet precis i vilken ordning de kommer i alfabetet. Nu har hon även börjat öva på att skriva dem. Och hon är galet noggrann. Idag har hon ägnat två timmar åt att öva på att skriva bokstaven B. Ett par ordentliga psykbryt inklusive en aggressionsdykning från stolen rakt ned på golvet blev det när denna bokstav jävlades med henne. Lilla tjejjan. Men till slut fick hon till det och var så nöjd och stolt resten av kvällen. Phu!:)


Övar och övar och övar....


Och äntligen! Kolla det perfekta B:et som räddade kvällen:) Övriga bokstäver är förstås A, C, D, E och J.

22.48

Idag har vi samlat. Löv, nypon och ekollon. Och hoppat. I alla lövhögar och prassliga diken. Och balanserat. På väglinjer, staket och trottoarkanter. Och ätit. Fiskpinnar. Nu är det en som jobbar, en som sover och två som sitter uppe. Men nu säger vi godnatt, jag och nybadad Leo. Gonatt!

Helgen

Hupp, så var den helgen slut. Men bra har den varit. Det är så skönt att vara tillsammans alla fyra! Vi har fått många härliga lektimmar ute i solskenet. Bara suttit och latat oss under trädens sus och blivit serverade sandlåde-mat av Salma. När det mulnade till åkte vi till Andy´s och lekte istället. Och det gjorde alla andra barnfamiljer i hela Stockholm också.. Tre timmar i tropisk hetta bland en biljon hysteriskt laddade småungar - phu!

Goda middagar, rött vin, mörk choklad, bra filmer och ryggmassage på kvällarna. Vi har suttit uppe till tvåtiden på nätterna helt kaxigt. Och ångrat oss gruvligt när ungarna vaknat fyra timmar senare, haha.

Och idag är det Leonards första namnsdag! Vilket jag såklart inte hade en aning om, men mina föräldrar hade bättre koll och kom hit med present i form av bitring. Så fikade vi baklava och pappas nybakta solbullar. Och imorgon blir det andra bullar. Dvs inga bullar, för då börjar mitt nya liv. Åh. Jag är så sanslöst fyndig såhär på kvällskvisten.

Hursomhelst. Det nya livet börjar ju alltid på en måndag, eller hur? Och helst första dagen i en månad också. Och helst ska den månaden vara januari. Men jag tror inte att det är läge för mig att invänta måndagen den första januari. Nej, det är nog inte det.

Salma håller tungan rätt i munnen när hon hoppar:)

Lite läskig och väldigt rolig var rutschkanan. Vi åkte tillsammans, Salma och jag. Höll hand och skrek ett två tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smääällller det! :)Och jag insåg efter några vändor i trappan att kondisen är *hrmf* ett problemområde.

Baklava. Mmm. Satans bakverk. Helal förde in dem i mitt liv. Numera sitter de på mina höfter.

Morfarn med namnsdagsbarnet. Bästa fotominerna!

Samtal

Far och son tar ett snack

Romantikdödare?

Det är fredag och Helal är ledig! Vi har varit ute med barnen hela förmiddagen och ikväll ska vi mysa med god mat, vin, tända ljus och nån bra film. Åh så romantiskt. Och mitt i all romantik ska jag meddela Helal att jag förmodligen är översållad av skogslöss. Ska bli kul.

IKEA, skogslöss och syskonbild

I förrgår dejtade jag Pia på IKEA. Helal tycker ju att man är psykstörd om man åker till detta ljuvliga varuhus utan ett direkt och helst akut ärende, men jag förklarade att vi absolut genast behövde en ny te-boll:)

Dejten var mysig, men lite dålig självinsikt hade vi visst. De tre timmarna vi hade räckte inte långt, så det får bli ett återbesök. Chockerande nog kom jag ut med ett i princip blankt kvitto. Trettionio spänn gjorde jag av med. En te-boll och en stekpanna. Annars är det ju tradition att ha med sig minst en packe värmeljus, en lykta, en burk och en pläd ut. Mycket märkligt, detta avsteg. Men Helal var stolt över mig.

Idag har det varit sommarvärme och sprakande höstfärger. Jag och ungarna har varit ute nonstop och krälat runt på marken bland höstlöv och intressanta skalbaggar. Och nu till dagens ångest: jag tror att min närkontakt med skogen de två senaste dagarna har resulterat i något vidrigt. Det kliar så förbannat i min hårbotten. Jag föreställer mig någon slags skogslöss? Finns det såna?

Salma ville gärna ha Leonard i famnen när vi var ute. Ja! tänkte jag. Perfekta läget för en underbar syskonbild mitt i höstprakten. Men så envisades Salma med att hålla fast Leo i huvudet. "Kan du hålla honom runt magen istället?" frågade jag. "Nä. Såhär är roligare" svarade Salma. "Uäääää" vrålade Leo.

Den inte så perfekta syskonbilden. En mikrosekund innan vrålet.

Leonard befriad från syrrans grepp. Krälar runt på marken och prasslar med löv. Sötungen.

50/50

Jag var halvdöd imorse efter ett amningsmaraton de luxe. Så när Salma började hoppa på min rygg vid sjutiden stirrade jag hålögt på Helal som fattade läget och raskt tog med sig dottern ut och lät mig sova vidare. Med lilla Leo tätt intill mig. Och vi sov och vi sov och vi sov. Jag vaknade med ett skratt när jag kände att Leo ålat sig fram och börjat amma utan minsta hjälp. Driftig unge man har:) Sen sov vi vidare.

På eftermiddagen bytte jag lillungen mot storungen. Vi gick ut i skogen, lade oss raklånga på marken och tittade på himmel och moln, flygplan och fåglar. Sen kittlade vi varandra med grässtrån i ansiktet, pratade lite om Vasstand och sjöng alla sånger vi kan. Länge länge låg vi där på marken, ända tills det blev mörkt. En fin dag. Ostörd närhet med både stor och liten. Det betyder så mycket.

Storasyster&Lillebror

Ofta ofta vill Salma ha Leonard i famnen. Hon tittar så kärleksfullt på honom, håller hans hand, klappar hans hår, lägger sin kind mot hans. Säger: "Titta mamma, vad glad han blir när han ser mig! För jag är hans storasyster. Åh nu gosas vi! Han har så mjukt hår...mmm...supermjukt"

Jag är fortfarande alldeles tagen av det där bandet de har. Hon älskar honom så mycket trots att han stjäl tid och uppmärksamhet, drar henne i håret och ständigt ska ligga i min famn och amma. Ta plats. Plats som förut enbart var för henne. Så visst är det väl konstigt och fantastiskt att hon tittar på honom med blicken till brädden fylld av ömhet? För att han är hennes lillebror. Och han som är så ny i världen har redan förstått att hon är någon alldeles speciell. För visst blir han extra glad när han ser just henne. För att hon är hans storasyster.

Fredagen som försvann

Imorse när jag lämnade Salma på dagis lät det såhär:

Jag: Ja, idag hämtar Salmas pappa, så jag säger trevlig helg nu!

Personal: Ehh okej...fast annars är det ju måndag idag.

Huh. Vilken brutal start på dagen. Från fredag till måndag i ett obarmhärtigt swisch.

Leonard har slagit ett hejdundrandes amningsrekord inatt. Jag är så trött att jag liksom måste ta sats för att ens orka lyfta honom över kanten på spjälsängen. Den lilla igeln.

Idag blir det dubbel dos Mivitotal. Och en liter kaffe. Trevlig måndag!

Vardag

En suddig vardagsbild. Men jag blir glad av den. Mina tre. Mitt i matlagningen.

Trams

Nu var det ju ett tag sen man var sådär tramsigt nyförälskad. Å andra sidan slog vi nog rekord i tramsighet när det begav sig. Den där sommaren. Hela nätterna låg jag vaken med tindrande ögon medan han läste kärleksdikter för mig. Vi strödde sockersöta meddelanden omkring oss, jag tryckte pussmunnar med mitt läppstift på lappar till honom. Vi tände en miljon värmeljus på badrumsgolvet när vi skulle bada, ringde upp varandra bara för att spela någon storslagen kärleksballad genom luren. Vi pusslade ihop kylskåpspoesi åt varandra med brinnande iver, och skrev hälsningar till varandra på badrumsspegeln som bara syntes när det immade igen. Jo, det är sant. Och jo, jag nästan spontandör av genans när jag skriver detta, haha.

Sen flyttade vi ju ihop och fick barn på sisådär nolltid. Och så ett barn till. Och det där romantiska tramset kändes inte ett dugg viktigt längre. Nu är det andra saker som betyder något. Att turas om att sova. Eller att låta bli att mörda varandra när ungarna är sjuka, det regnar och lägenheten ser ut som en krigszon.

Men idag kom jag hem till en såndär tramsig lapp. Massa fina ord. Och lite godis. Och jag blev så märkligt glad. Började genast tänka en massa snälla saker om Helal och kände mig pigg och skuttig hela kvällen. Så tydligen betyder det fortfarande något, tramset. Nu måste jag komma ihåg att tramsa lite tillbaka. Kanske behöver han det, han med.

Fredag

Vilken morgon. Strålande solsken, knallblå himmel, frisk luft, helt vindstilla. Jag och Salma var utanför dörren på nolltid och spatserade sedan runt i området ett par timmar och ahhh:ade och ohhh:ade över hur härligt allting kändes. Och just som vi gick där fick vi syn på en ekorre i ett träd, som kastade ned en nöt på oss! Gissa om det var dagens happening för Salma?:) Nöten ligger nu i tryggt förvar i hennes minnesburk.

På eftermiddagen fick jag lite barnfri tid så då åkte jag in till stan och drack champagne på en uteservering på söder. Eller så åkte jag till Rusta och köpte asbilliga wettexdukar. Och en vardagsrumsmatta. Som Helal blixtsnabbt dömde ut som totalt opraktisk. "Den kommer bara bli smutsig" grumsade han surt. "Inte om man städar" sa jag syrligt. Lite fredagsromantik sådär.

Nu jobbar Helal och ska jobba hela helgen. Jag och ungarna har haft myskväll med popcorn över hela vardagsrumsgolvet och nyköpta filmen "Landet för längesedan". Åh, jag måste ha sett denna film tusen gånger som barn - ändå mindes jag inte att Vasstand var så läskig. Salmas ögon blev tefatsstora och hon klättrade raskt upp i min famn. När jag frågade om vi kanske skulle stänga av filmen fick jag dock en milt idiotförklarande blick som svar. Nåja, Stora Dalen hittades, Vasstand fick vad han förtjänade och Salma somnade med en nöjd suck.

Natt natt.

Stanna tiden

Sitter här och tittar på en bild av Salma som fyramånadersbebis. Som Leonard är nu. Åh. Är det verkligen hon? Så liten ju. Vilken kalufs hon hade mitt på huvudet, och vilka mörka ögon redan då. Inte ett dugg lik Leo. Den lilla blåögda mannen med blondin-tendenser. Mina fina fina barn.

Men åh igen. Ska han bli stor lika fort som hon blev det? Kommer jag alldeles snart att sitta här och titta på bebisfoton av Leo och undra om det verkligen är han? Stanna tiden.

Välkommen Leo!

I söndags hade vi välkomstkalas för Leonard! Jättetrevligt var det med många gäster i vår lilla trea. Vi skålade för lilla mannen och så bollades han från famn till famn. Helt klart gillade han att bli firad för han bara skrattade och flörtade hela dagen:)

Tack för uppvaktningen och alla fina presenter!

Fler kalasbilder senare, nu ska jag stuuupa i säng.

Svalt

Det finns tillfällen då min stora kärlek till Helal svalnar en smula. Exempelvis när jag ser att han knutit en knut på mina helt nystrukna panelgardiner. "För att komma åt när jag skurar golven" förklarar Helal. Okej då, tänker jag. Han skurar. Det är bra. Tills jag observerar att den där härliga doften av grönsåpa inte sprider sig i lägenheten.

Jag: Du...du har väl såpa i vattnet?
Helal: Eh, ja...typ.
Jag: Hur menar du då?
Helal: Jo alltså, jag hittade inte såpan så jag gjorde en liten specialblandning.
Jag *anar starkt oråd*: Vaddå för slags blandning?
Helal: Jo...av..ehh...fönsterputs och...eh...schampo, eller balsam.

Som sagt. Ibland är den lite svalare, kärleken.

Före detta släta paneler. Börja om från början, börja om på nytt..*tralalaa*

Just nu...

...bakas det för fullt hos oss. Salma styr arbetet med järnhand, jag assisterar på nåder. Jag får äran att räcka henne en träslev eller borsta bort mjöl från hennes klänning. Inte mer.

-Men Salma, det är svårt att knäcka ägg...kanske mamma ska göra det?

-Nej! Rör inte! Lyssna på mig - Salma kan bäst!

Bra där Uffe...

Var jag trött imorse eller? Rullade ur sängen, hasade in i badrummet och rollade på deo under armarna. Fast utanpå tröjan. Fick ett litet skrattanfall. Kutade till dagis med Salma och vidare därifrån till Vivo. Får nästa skrattanfall på mejeriavdelningen när jag ser att jag glider omkring med de blåa plastskydden från dagis på skorna. Jaja.

Gjorde misstaget att bläddra lite i nya numret av Mama. Intervjun med Ulf Ekberg var helt klart mer än vad min trötta hjärna orkade hantera. Vilken jävla dåre han är. Inte för att jag någonsin trott att han tillhör begåvningsreserven här i världen, men detta var ju bara för mycket. Snubben har alltså fått tre fina barn som bor med sin mamma här i Stockholm medans Uffe lever sitt balla trendliv ute i vida världen. Han har så sjukt mycket pengar - mer än han någonsin kan göra av med. Han kan välja precis hur han vill leva - och så väljer han att skita i sina tre små barn. Såhär säger Uffe:

"Min son Viggo ringer och gråter, frågar om jag inte älskar honom längre, varför jag inte kommer hem" Helt oberört säger han det. Totalt obesvärat sitter han och bräker ur sig detta. Och jag läser och undrar när han egentligen ska kläcka ur sig att han skämtar. Men icke. " De vänjer sig" säger Uffe.

Blir så arg. Tänker på alla som kämpar för att få livet att gå ihop, som stressar och sliter för att överhuvudtaget hinna se sina barn. Alla ensamstående. Ja, alla vi vanliga som gnetar och snålar med föräldradagarna för att de ska räcka sålänge som möjligt. De som längtar och längtar efter att få barn. Och så Uffe som är snuskigt rik och skulle kunna ge sina barn hur mycket tid som helst, resa jorden runt med dem, bara luta sig tillbaka och uppleva dem. Men istället väljer han bort dem med en axelryckning. Med en jävla hö-hö-attityd. Hela deras barndom. Hu, jag mår illa.

Nu kakbak. Då blir jag glad igen. Sen gonatt.

Min drakflygare

Igår hade vi en så mysig kväll. Som balsam för en övertrött själ. Ungarna somnade och sov. Vi lyxade med chai, baklava och den fina filmen "Flyga drake".

Helal har berättat så många gånger om hur han och alla andra ungar i kvarteret tävlade i drakflygning på Bagdads gator. Det var bland det bästa han visste när han var liten. När vi såg filmen lutade han sig drömmande tillbaka, och jag blev så rörd. Min stora hårdhudade Helal. Tänk att han bara var en liten ivrig drakflygarpojke. Hans små barfotafötter springandes och hoppandes på het asfalt. Hemmagjord draklina i lilla handen. Så långt borta från mig.

Salma och sparvarna

Sparvarna på Trädgårdsvägen lär inte svälta i vinter. Fetmadöden känns troligare, så frenetiskt som Salma matar dem. Varje morgon när jag springer till dagis hänger hon över vagnkanten och strösslar polarbröd längs vägen. Imorse tog vi en längre utfodringsrunda i området. Ganska mysigt. Om man bortser ifrån gummistövels-fajten samt det ihållande regnet. Och det gör vi ju.

Sparvmatare nr1! Lite nyvaken - men laddad för sitt uppdrag!

Provsmakar brödet...

Strösslar med koncentrerad min...

Gömmer sig bakom en sten och väntar. Och väntar. Tittar hoppfullt upp mot trädet där sparvarna kvittrar. Och väntar lite till.

Jag har en plan

Ikväll ska barnen inte hosta, snörvla, skrika, äta eller kräkas. De ska sova. Som små nöjda grisar. Timme efter timme efter timme. Jag ska ligga i soffan. Helal ska klia mig i nacken. Och servera mig vindruvor. Så är planen och så ska det bli. Jupp.

En fantastisk sak hände idag. Helal och jag var helt överens om vilken film vi skulle hyra. Vanligtvis står jag vid dramahyllan och klamrar mig fast vid någon tårdrypande film som oundvikligen slutar med att huvudpersonen döden dör. Och Helal kelar envist med sina förbannade actionkomedier. Men idag. Idag hände det.

Mötet del ett

Först vårdcentralen, sen Ica Maxi och sen föräldramöte. Vuxenpoängen bara dräller omkring mig.

Ha. Måste recensera föräldramötet lite känner jag. Det var kasst. Jag gjorde naturligtvis min numera klassiska entré - genomsvettig, rufsig, flåsandes och med två ungar i famnen. Övriga föräldrar utan barn som ju sig bör på ett föräldramöte, med prydliga pinaler och byxor med pressveck. Salma hade tack och looov avverkat dagens tre psykbryt på Maxi, så hon var rätt trött och foglig. Och Leo var upptagen med nån sorts idissling så jag kunde faktiskt vara även psykiskt närvarande under mötets gång.

Så. Dagisfröken började med att nämna några viktiga datum för terminen. Swooosch så sitter varenda förälder och pickar med nån slags liten pinne på sina mobiltelefoner. Jag antar att det handlar om någon slags kalenderfunktion? En del pickade både frenetiskt på mobilen och skrev ner det viktiga datumet i papperskalender. I några sekunder funderade jag på att leta upp nåt gammalt kvitto i handväskan och skriva på med mitt ehh... lypsyl? Bestämde mig dock för att i sann Hanna-style köra på mentala anteckningar istället.

Fröken meddelade att dagis kommer vara stängt en dag i slutet av november varpå en pappa bryskt säger att "det var ju en väldig tur att vi fick reda på detta nu - annars hade det kunnat bli lite tajt med planeringen." Jag fnittrade till lite då jag trodde att han körde lite skön ironi. Det gjorde han inte. Övriga föräldrar nickade bistert medhållande. Det hade sannerligen kunnat bli tajt.

Sen blev det snack om den kommande dagisfotograferingen och känslorna hos somliga föräldrar gick i märkligt höga svall inom loppet av några sekunder. Men mer om det en annan dag. Nu sova.

Gonatt

Kors i taket. Klockan är kvart över åtta och ungarna är nybadade, kammade, nagelklippta och stoppade isäng. Och båda somnade på en sekund utan ett pip. Så fantastiskt trevligt.

De var så söta när de plaskade tillsammans ikväll. Jag gav Salma uppdraget att tvätta lillebrors hår och det gjorde hon med brinnande engagemang. Så upptagen var hon att hon inte ens märkte att jag tvättade hennes hår samtidigt, hehe. Jag börjar banne mig bli rätt bra på att finta mig förbi diverse psykbryt.

Nu ska jag smyga in och sniffa på mina nybadade gobitar. Sen blir det sängen för mig med. Sova. Ja. Underbart. Gonatt.


Tvätta tvätta lilla magen. Leo sparkar, viftar och skrattar:)

Viktigt. Läsvärt. Djupt.

Idag shoppade jag höstoverall till lilla mannen. Och se så söt han blev. Och lite arg på jobbiga mamman som pälsar på honom såhär inne i värmen bara för att testa.

På tal om päls. Sitter här och funderar på om jag möjligen ska raka benen ikväll. Detta har jag funderat på i exakt fyra månader och nio dagar nu. Vore ju synd att göra något överilat.

Mina finaste två

Vanligtvis när jag hämtar Salma på dagis har jag lillebror hängandes på armen. Idag lät jag honom sova vidare i vagnen utanför. Såfort Salma får syn på mig spänner hon ögonen i mig och frågar "var är pappa?!" Jag svarar att pappa är på gymmet och tränar. "Men vem tar hand om lillebror då?!" ropar Salma upprört. Älskade finaste lilla hon.

När vi kommer ut på gården springer hon fram till vagnen, dyker ner i den och börjar kittla Leonard på magen. "Jag älskar dig min lilla älskling!" utbrister hon med blicken fylld av ömhet. Åh. Såna där ögonblick. De betyder allt.

Helal möter oss på vägen hem. Vi stannar vid en lekpark och har picknick. Sparkar boll. Salma premiär-gungar Leo som skrattar så han får hicka:)

Sagoläsning hela kvällen. Jag läser för Salma. Salma läser för Leo. Och så tar hon hans lilla hand i sin och försöker lära honom att bläddra. Det går inte så bra och hon säger tröstande "ingen fara Leonard, du kan bläddra sen - när du blir stor tjej som Salma". Jag blir galen, de är så gulliga tillsammans. Jag vill bara äta upp dem!

Salma läser "Mamma Mu" för Leonard som är idel öra:)