Trams

Nu var det ju ett tag sen man var sådär tramsigt nyförälskad. Å andra sidan slog vi nog rekord i tramsighet när det begav sig. Den där sommaren. Hela nätterna låg jag vaken med tindrande ögon medan han läste kärleksdikter för mig. Vi strödde sockersöta meddelanden omkring oss, jag tryckte pussmunnar med mitt läppstift på lappar till honom. Vi tände en miljon värmeljus på badrumsgolvet när vi skulle bada, ringde upp varandra bara för att spela någon storslagen kärleksballad genom luren. Vi pusslade ihop kylskåpspoesi åt varandra med brinnande iver, och skrev hälsningar till varandra på badrumsspegeln som bara syntes när det immade igen. Jo, det är sant. Och jo, jag nästan spontandör av genans när jag skriver detta, haha.

Sen flyttade vi ju ihop och fick barn på sisådär nolltid. Och så ett barn till. Och det där romantiska tramset kändes inte ett dugg viktigt längre. Nu är det andra saker som betyder något. Att turas om att sova. Eller att låta bli att mörda varandra när ungarna är sjuka, det regnar och lägenheten ser ut som en krigszon.

Men idag kom jag hem till en såndär tramsig lapp. Massa fina ord. Och lite godis. Och jag blev så märkligt glad. Började genast tänka en massa snälla saker om Helal och kände mig pigg och skuttig hela kvällen. Så tydligen betyder det fortfarande något, tramset. Nu måste jag komma ihåg att tramsa lite tillbaka. Kanske behöver han det, han med.