Helal jobbar mycket nu. Det måste han. Minst sex dagar i veckan och oftast långa pass. Och jag saknar honom. För min skull, men ännu mer för barnens. Något av det bästa jag vet är de kvällar då Helal är ledig och leker med barnen inne i Salmas rum. Jag tycker om att sitta utanför och bara vara för mig själv, men hela tiden höra Helals höga skratt, Salmas fnitter och Leos upprymda tjoanden.
Salma märker också att pappan jobbar mer än vanligt, och hon blir ofta ledsen och klänger sig fast när han ska gå. Och när jag föreslår att vi ska pussla, måla eller bygga koja så svarar hon med darrande stämma att hon ska vänta med det tills pappa kommer hem. Aj. Men snart är det helg. Snart snart.
1 kommentar:
Jobbigt.......
Men vad mysigt de ser ut att ha det och så fint och gulligt rum Salma har!
Blev så glad av de fina korten i inläggen innan. Det är ngt visst att helt plötsligt (!!) vara fler i familjen. Ni har två fina fina barn!
Kram, snart är det helg!
Skicka en kommentar