Sömnbrist?

Kvällen blev inte så tokig ändå. Vi dissade braseländet och satt hemma och kurade istället. Dottern är ju, som jag med all önskvärd övertydlighet beskrivit, sjuk. Visst önskar jag att hon ska bli frisk, men ändå...*viskar* så tycker jag att det är lite mysigt när hon är såhär kramig som hon är när hon känner sig lite ynklig. Faktiskt. Vi dansade tryckare länge länge i vardagsrummet och hon bara suckade förnöjt mot min axel och klappade mig ömt över håret. Min lilla!

Sambon är inte heller i toppform. Massivt övertrött skulle jag gissa. Eller så är det en begynnande demens på g. Dagens Symptom:

1. Helal upptäcker en liten köttbit på Konsum och blir glad över det låga priset - 20 kronor! Dock visar det sig att Helal missat en nolla och att den lilla köttbiten är oxfilé.

2. Helal lagar muttrande till den lilla 200-kronors-köttbiten och vispar sedan ihop en god sås. När såsen är klar tar han kastrullen, häller i diskmedel och börjar diska den - med såsen kvar i kastrullen.

Så efter att ha avnjutit överklass-köttet utan sås beordrade jag honom i säng, och där ligger han nu och snarkar så gott. Men alldeles nyss kom han uppvacklandes ur sängen, vinglade in i köket, slet upp frysen och moffade i sig den sista ben&jerry-glassen direkt ur paketet. Sen stapplade han tillbaka till sängen. Undrar om han ens var vaken? Scary.

Mamma och pappa kom förbi med en påse valborgsmunkar. Gulle dom!

Me myself och febrig kramig gosunge

Ben&Jerrys glass rockar, regerar och äger. Alla andra glasstillverkare kommer snarast gå i konkurs, sanna mina ord. Det enda som grämer mig är att det borde ha varit JAG som uppfann denna geniala form av glass. Klart att det är glass med kakdegsbitar i som folket vill ha - hur svårt kan det vara att komma på en sån sak?! *dunkar huvudet i väggen*

Gonatt/ Hanna - som hade kunnat vara miljonär.

Happy Valborg till er alla!

Holymoly vilken givande kväll det blev igår. Hur kan ett så litet barn ha så mycket maginnehåll? Min lilla skrutta...när hon äntligen slutade kräkas var hon så utmattad att hon låg som en trasa i min famn, ville bara bli sjungen för och kliad bakom öronen.

Idag Valborg. Sjukt trist högtid om ni frågar mig. Får alltid nån slags oförklarlig ångest då den envisa scoutkåren börjar skråla "vintern rasat". Och så råkar jag alltid ta på mig vita kläder som är täckta av aska innan kvällen är slut. Och så fryser man alltid häcken av sig när brasan brunnit ner och man ska gå hem. Hörde på väderleksrapporten att det ska dra hårda vindar från ISHAVET över Stockholm ikväll. Trevligt.

Positivt: valborgsmunkarna som pappa bakar varje år.

Sådärja

Nu fick hon diarré också.

Negativt: Bajset kom på mina ENDA jeans.

Positivt: Bajset kom även på vardagsrumsmattan som Helal älskar och jag avskyr. Så nu har jag äntligen en finfin anledning att hiva ut den. Sing Hallelujah!

ps: jag vet att ni är jätteintresserade av bajs och kräks. Så jag skriver för ER skull. Tänk på det.

Party här hemma...

...eller inte.

Som taget ur en dålig komedi kräks Salma över HELA köksgolvet, halkar i spyan och ramlar baklänges. Kan det bli värre? Stackars Salma! En stund senare (två sekunder efter att jag skrubbat henne ren såklart) kaskadkräks hon över mammans allra nyaste tröja. Stackars mamman!

Nu sover hon, lilla kräkungen. Och jag sitter med öronen på spänn och lyssnar efter hulkande ljud...blä!

Men bebisar är konstiga. De märker ju inte ens att de kräks! Inte mitt barn iallafall. Hon liksom trallalaa - blääärk - tralalaa - blääärk - tralaa ja, ni fattar. Mysko. Om jag kräks en endaste gång så är hela veckan slutgiltigt och oåterkalleligt förstörd.

Well well. Det blir totalsanering av lägenheten accompanjerat av Bingolotto ikväll. Livskvalité skulle man också kunna kalla det. Nån som vill byta söndagskväll med mig? Ingen? Är ni säkra?

Nu måste jag ju bara...

SKRYTA över min fantastiskt intelligenta och på alla sätt bedårande avkomma. Aldrig hade jag väl kunnat tro att mina (visserligen eminenta) gener i en salig röra med Helals skulle resultera i något så fascinerande!

Här sitter Salma med sin pekbok..eller är det pekboken som sitter där med henne?;) Stor är den, och snart alldeles utnött av Salmas små fingrar som girigt bläddrar sida fram och sida bak och pekar dääää och suger in all ny kunskap med lysande ögon. Och hon kan så mycket! Utan att tveka en sekund pekar hon ut badbollen och traktorn och kamelen och solglasögonen och spaden och broccolin och dockan och och och - det tar aldrig slut! Hennes ordförråd är enormt, man riktigt ser hur hon lagrar varje nyvunnet ord därinne bland hjärnans vindlingar och hon vill bara veta mer och mer.

Andra saker Salma kan:

Gömma sig och vara alldeles knäpptyst jättelänge så att mamman får hjärtsnörp.

Skratta jättemycket när uppriven mamma hittar gömt barn.

Hämta sina små skor übertidigt på morgonen och ta på dem alldeles själv.

Springa sjukt fort på asfalt så att mamman inte vågar titta.

Äta själv med sked. Från alla familjemedlemmars tallrikar.

Smygskicka 14 sms till okänd person från sin pappas mobil.

Smygringa till Ryssland från hemtelefonen.

Shejka rumpa bättre än Beyonce såfort radion sätts på.

Säga PAPPA! med retsamt leende när mamman ber henne säga MAMMA.

Bli alldeles osynlig bakom ett durkslag.

Bryta av snablarna på_alla_ trä-elefanter mamman köpte på Bali.

Äta upp en halv dosa puder - och tycka att det är gott.

Protestskrika iiiiiiii med kastrat-stämma varje gång mamman försöker krama pappan.


07.30 ska denna sko med tillhörande fot och bebis UT varje morgon. Försöker mamman protestera så kan det hända att dottern...

...ringer till Ryssland och klagar!;)

Tofs-lycka...

Imorse satte jag upp Salmas lockiga och redan lite solblekta hår i två tofsar. Sen satt jag och bet mig i läppen en bra stund för att hålla tillbaka mammatårarna som ständigt ligger och lurar, redo att spruta åt alla håll och kanter för minsta lilla söta grej som har med Salmas blotta existens att göra.

Tänk att hon kom just till mig och finns här och låter mig göra tofsar i hennes hår en solig lördagsmorgon.

Finn ett fel.

Det är helg! Solen strålar! Himlen är blå! Men vänta...något stämmer inte. Jag sitter ju inomhus och läser om kiss och bajs i min anatomibok. Gosh, det är ju så att man blir självmordsbenägen.

Zum zum zum...

Min dotter liknar en humla. Jag älskar humlor, till skillnad från getingar. Humlor är mjuka och tjocka och sitter mest och gungar på blomblad. Allra mest älskar jag min egen Salma-humla. Hon är lagom tjock och väldigt mjuk och skulle nog gärna gunga på ett blomblad om hon kunde. Ja, jag är trött. Men söt är hon, dottern.

Konversation med min mor.

Mamma: Tänk jag läste att foster kan få hjärnskador om den gravida mamman kommer i kontakt med katt-bakterier. Tex om hon byter kattsand och så.

Jag:mmmm...

Mamma: Jag höll på JÄTTEMYCKET med kattsand när jag väntade dig. Bytte sand i lådan varje dag!

Jag: jahaa?

Mamma: Så du KAN faktiskt ha en hjärnskada Hanna.

*ASG* Det förklarar ALLT.

Strawberryfields forever...

Nu har begäret satt in. April är den månad då jordgubbs-säsongen startar för min del. Sen mular jag glatt i mig minst en halvliter om dagen fram tills september.

För att inte tala om mina extrema jordgubbs-crejvings sommaren då jag var nygravid. Hoppade på cykeln och trampade desperat iväg till Farsta Torg varje morgon, köpte Tre Liter jordgubbar och åt till frukost, lunch och middag. Att jag faktiskt födde en bebis och inte en gigantisk jordgubbe är ett mirakel.

Boktips!

Jag är bokmal och språkfascist. Och besatt på gränsen till vansinne av bibliotek och pocket-shops. Lukten av nya obläddrade böcker, lukten av gamla gulnade fläckiga sidor...mmm...

Jag läser på morgonen, jag läser framför tv:n, jag läser definitivt på bussen och alltför ofta smyger jag upp på nätterna när Helal och Salma sover, bara för att läsa klart:) Jag granskar varje meningsuppbyggnad i dagstidningen och irriterar ihjäl mig över felstavade rubriker. I mitt huvud flyger rim och synonymer ständigt omkring och jag kan inte låta bli att försöka bilda ord av varenda registreringsskylt jag ser. Så nu vet ni vad som pågår i mitt lilla huvud då jag ser sådär frånvarande ut;)

Här kommer dagens boktips:

"Svinalängorna" av Susanna Alakoski (augustpris-vinnare 2006!)

Boken handlar om lilla Leena och hennes syskon som på 60-talet flyttar från Finland till Ystad med sina föräldrar. Debutanten Susanna Alakoski har skrivit en ömsint skildring av familjens anpassning till det svenska samhället. Men då föräldrarna väljer att supa bort sina sorger med sina landsmän blir anpassningen mycket svår och barnen hamnar i kläm.

Berättar-jaget äger både ett kritiskt öga och är solidarisk med de människor hon skildrar, hon är både genomskådande och kärleksfull. Leena ironiserar över sina föräldrar samtidigt som hon tar dem i försvar, hon håller distans samtidigt som hon är djupt involverad. Hon skildrar på ett övertygande sätt hur en flicka tillsammans med sina syskon drivs allt längre in i en återvändsgränd som handlar om att till varje pris skydda föräldrarna från insyn. Paradoxalt nog älskar man människorna i den här boken efter bara en stunds läsning, trots att de gör varandra så ofattbart illa.

"Fulla vuxna hade gummiarmar och gummiben. Fulla vuxna stank smörgåstårta ur porerna. Fulla vuxna såg aldrig ett barn i ögonen. Vi hatsiktade på dem genom väggarna."

Läs den!

Konst!

Salma kombinerar gärna ätandet med att utöva sin rätt till konstnärlig frihet:) Mamman är lika imponerad varje gång.

Mor och dotter...

Visst är vi lika? Inte?;)

Bigfoot?

Åh nej.

Tänkte belöna mig själv med ett par nya sommarskor efter en lång dags studier (varav 20 minuters aktiv inlärning)

Glider intet ont anandes in på Din Sko och beundrar förväntansfullt alla supersnygga sandaler. Har inte köpt nya skor sedan år 2005, så nu jädrar ska jag dra till med något dyrt och vackert. Tänker jag. Trär en glänsande vit sandal med kilklack på foten. Eller försöker rättare sagt. Den går inte på. Äsch, den modellen var sannerligen liten i storleken fnyser jag och väljer istället ut en klarröd ballerinamodell med sidenband att knyta runt vristen. Lovely. Men för liten. Ilsket sliter jag åt mig en tredje sko och mosar våldsamt ned foten i den. Får spontant nageltrång och kvider av smärta, rycker förtvivlat i skojäveln men kommer inte loss. Haltar iväg och gömmer mig bakom en pelare, lirkar jämrandes bort eländessandalen och sjunker ned på en pall. Jag är inte en 39:a längre.

Visst har jag hört att fötterna växer när man varit gravid - men det är väl ändå bara en illasinnad skröna? Va?! Med en ilande rysning längs ryggraden tvingas jag inse att det_kan_vara_så_illa att inte ens storlek 40 går på. Med min tur är det väl bäst att förbereda sig på att graviditeten satt igång en ohejdbar process som gör att mina fötter bara kommer bli större och större och...mutantstora? Ser framför mig hur jag måste specialbeställa king-size-skor från USA och gå med i nån slags förening för de storfotades rätt i samhället. Eller nåt.

Funderar nu starkt på att göra som min käraste ytligaste vän P och börja omskulptera mina fossingar med regelrätt tortyr. P har, med strålande resultat, klämt ned sina 37:or i typ 22:or och kan hon så kan väl jag? Iochförsig lär man ju få reumatism from hell inom en snar framtid, men på något sätt känns det ändå mer lockande än att fråga den snygga minifotade tjejen på Din Sko om de möjligen säljer damskor i storlek 53.

Gonatt. *klampar iväg på svällande fötter*

ps: intressant det här med självkännedom. Har alltid inbillat mig att jag är extremt befriad från all slags fåfänga. Och så kastar sig sanningen över mig på detta brutala sätt...

Något jag älskar

är att ligga vaken, men låtsassova när Helal kommer hem från jobbet mitt i natten. Jag gillar alla ljuden, och jag gillar att veta precis hur han rör sig, i vilken ordning han gör saker - jag blir alldeles varm när jag ligger där och lyssnar. Redan när han kommer körandes uppför backen utanför huset hör jag honom. Hur han svänger fram och tillbaka med bilen när han parkerar, minst åtta gånger svänger han med hjulen för att hamna precis rätt i parkeringsrutan. Så kliver han ur och går snabbt snabbt över gruset, vissa dagar med tunga kängor, andra dagar med lätta vårskor. Precis nedanför vårt fönster stannar han upp lite och jag vet att han tittar upp och kollar om det lyser hos oss. Men det gör det inte - för jag sover ju;)

Så låser han upp dörren oändligt försiktigt och när han ska stänga så håller han emot med ena handen så att det inte ska klicka när dörren går igen. Kläderna rasar av honom direkt i hallen, men han går aldrig omkring naken utan klär snabbt på sig sina mjukisbyxor och hemmaskjorta. Han tänder lampan i vardagsrummet. Så smyger han mot rummet där vi sover, gläntar på dörren och kikar in, står där en stund. Sen smyger han in i rummet och lutar sig över Salma, lyssnar efter hennes andetag. Ibland böjer han sig ned och pussar mig på pannan.

Nästa stop är kylskåpet. Han står länge och tittar in i det, men väljer alltid samma sak att äta. Naturell yoghurt som han häller upp i en liten skål, och så en bit bröd att doppa i yoghurten. Han sätter sig mitt på golvet i vardagsrummet och knäpper på tv:n. Han är beredd med fjärrkontrollen och sänker volymen såfort ljudet slås på. Ofta skrattar han för sig själv när det är nån dålig komediserie på tv. Först högt, sen kommer han ihåg att vi sover och skrattar genast mycket lägre. Så glider han ned på rygg på golvet, parketten knarrar lite när han sträcker armarna över huvudet och gör sig så lång som möjligt. Han suckar belåtet.

Sen trippar han iväg till badrummet. Han låser alltid dörren. Han vrider på kranen direkt och låter den stå på när han sitter på toa. Sen tvättar han händerna och ansiktet och borstar tänderna väldigt våldsamt. Innan han lägger sig bakom min rygg går han en runda i lägenheten och checkar så att allt är som det ska. Känner efter så att ytterdörren verkligen är låst, kikar in i alla rum och släcker alla lampor som jag glömt släcka, stryker med handen över spisknapparna. Och jag ligger och ler för mig själv i mörkret för att han är så olik mig. Så noggrann.

Han är sval bakom min rygg, jag är alltid varmare än honom. Han ändrar ställning hundra gånger men somnar alltid likadant. Med näsan mot min ryggrad.

Effektivitet

10.00 Anländer till biblioteket. Jiiiises vad ambitiös jag är! Darrar nästan av upprymdhet över hur duktig jag känner mig.

10.03 Öppnar böckerna, tar fram ett alldeles nytt vitt skrivpapper, en huvudpenna och två reservpennor. Checkar att allting ligger vinkelrätt mot bordskanten, slätar till håret.

10.09 Kollar klockan på mobilen. Nu måste jag ju ha pluggat en timme minst. Nähä - sex minuter...

10.29 Blir akut törstig. Vattenbrist är inte bra för studieförmågan. Synd att jag inte tog med mig vatten. Nu måste jag ju gå hela vägen till Konsum och köpa. Jag går väldigt väldigt långsamt.

11.15 Tillbaka. Nu jäklar ska här insupas kunskaper!

11.16 Upptäcker att det är väldigt knepigt att dricka vatten ur vattenflaskan utan att sörpla och störa de andra människorna på biblioteket. Bestämmer mig för att prova olika slags dricktekniker.

11.30 Har hittat den ultimata drickmetoden. Man måste liksom luta huvudet långt bakåt och hälla vattnet med pyttestråle rakt ned i halsen helt ljudlöst. Kan omöjligt störa någon.

11.32 En suspekt tant har placerat sig mittemot mig. Jag upplever att vi får en slags kuslig ögonkontakt.

11.33 Letar efter ny sittplats på biblioteket.

11.45. Bestämmer mig för att verkligen börja plugga på riktigt.

12.30 *vaknar med ett ryck* Herregud - har jag sovit?! Har jag dreglat? Snarkat? Tittar oroligt omkring mig. Samtliga folk blänger anklagande tillbaka.

12.45 Lunch!

13.30 Tillbaka. Försöker sammanfatta tyst i huvudet vad det egentligen är jag hittills har lärt mig. Var det inte nånting om njurarna? Njäj...det känns inte riktigt bekant...

13.47 Får panik. Har ju inte lärt mig nåt. Bestämmer mig för att räkna ut exakt hur många timmar det är kvar tills tentan den 7:e maj. Sedan dividerar jag den tiden med det antal sidor som är kvar att läsa.

14.15 Resultatet av uträkningen är mycket nedslående och jag gråter en skvätt inombords. Att känna smärtan - sånt måste få ta tid.

14.28 Måste kissa. Men först måste jag gå till bankomaten och ta ut en hundralapp och sen måste jag hitta en butik som vill växla hundralappen till femmor så att jag kan pröjsa den jävla betal-toan.

14.50 Försöker komma på så många ord som möjligt som rimmar på "kapillär" Kommer på 4 st: ordinär, stationär, militär, spektakulär.

15.00 Studietiden slut!

Vid matbordet senare på kvällen. *Hanna klagar för Helal*

Jag: Alltså det går bara inte. Jag läser och läser - jag KÄMPAR verkligen, men det är så svårt! Det måste vara något fel på kurslitteraturen!

Helal: Stackars dig. Ja, du försöker ju verkligen.

*harkel*

Ack ljuva ytligheter....

Vill ha!


Vill ha!



Vill ha!

Mera vår!

Idag vaknade Salma och var grymt sugen på spagetti till frukost. Pasta she wants - pasta it is! Ibland orkar jag bara inte ta fajten. Hittade den underbara haklappen på botten av en flyttkartong och fick genast en tår i ögat. Köpte den nämligen på Streets julmarknad -05 då Salma fortfarande låg i magen och kurade.


Salma fick glädjefnatt och höll på att kasta sig ur vagnen då hon fick syn på detta kärlekspar som förlustade sig helt skamlöst vid vägkanten. Löööve is in the air!


Litet skogstroll sitter och klurar på en sten i ett hav av vårblommor. Modern erkänner villigt att hon placerade barnet där bara för att få den perfekta bilden;)



Så glad, så glad!


Det är stora solbrillor som gäller i år!:)

Ljuvlig dag. Borde givetvis ha pluggat, men det vore ju ett brott mot självaste livet en dag som denna. Kröp istället runt med Salma i solvarmt gräs och åt pannkakor hos mamma och pappa (tillfälligt avbrott från bantningen) Underbaringen sov i flera timmar ute på altanen och ägnade sin vakna tid åt att stråla ikapp med solen.

Dagisångest

Jag avskyr tanken på att ha Salma på dagis. Avskyr. Det känns helt sanslöst vridet att någon främling ska få uppleva Salmas utveckling och upptåg medans jag- som ju är hennes mamma - ska göra nånting helt annat. Men hursomhelst. Idag är det gjort. Idag är hon definitivt anmäld som dagis-sökande.

Urvalet var inte lätt kan jag meddela. Jag är inte en allmänt hönsig mamma, tvärtom skulle jag säga. Det är hyfsat fria tyglar som gäller här hemma, rutinerna är det sisådär med och jag går mest på spontan känsla vad gäller uppfostran. Jag låter Salma prova på diverse farligheter under uppsikt och oroar mig inte i onödan. MEN såfort dagis kommer på fråga så blir jag det hönsigaste av alla höns. Jag litar inte en millisekund på att en främling kan ta tillräckligt bra hand om mitt barn, så är det bara.

Tillbaks till urvalet. Som alltså inte var lätt. Jag ångrar verkligen att jag började läsa varje enskild förskolas ambitiöst nedplitade VÄRDEGRUND. De suger ju! Jag hittade INGEN som ingav tillräckligt mycket förtroende för att jag ens skulle få lust att ta dit Salma på besök. Blä! Antingen är de alldeles för käcka och fejkade (typ: "hos oss är det klackarna i taket som gäller från morgon till kväll!") eller så är de för tråkiga (typ: "här värdesätter vi ordning och samarbete") eller så sänder de ut suspekta budskap (typ: "här uppmuntrar vi frihet och rörelseglädje."Skulle kunna tolkas som: här är personalen jävligt lat och risken att barnen rymmer är överhängande) och skulle man hitta något dagis som låter lite halvbra så kan man ge sig fasen på att det ligger en halvmeter från motorvägen/djup sjö.

Och en del dagis har helt sjuka pedagogiska inriktningar! Vem vill ha sin unge på ett dagis där man "så tidigt som möjligt börjar diskutera samhällsproblem"?! Snacka om att bädda för depressioner! Alldeles runt knuten här i Eknäs ligger det ett dagis där barnen "så tidigt som möjligt får börja arbeta med datorn, för att förberedas för det rådande IT-samhället" Ha! Över min döda kropp att min dotter ska spendera sin ljuva barndom framför en dataskärm! Ja, ni hör ju - att sätta Salma på något av ovanstående beskrivna dagis känns som att kasta henne till vargarna. Minst.

Jag vill ha ett dagis med pigg, inspirerad, välbetald personal. Allra helst en blandning av kvinnor och män. Dagiset ska ligga omgiven av skog (exklusive träsk och fula gubbar) och ängar, och möjligtvis en milt traffikerad cykelbana. Det ska finnas en stor härlig lekplats (där man omöjligt kan strypas i gungan eller bryta nacken i rutchkanan) och barnen ska få vara ute största delen av dagen. Det ska vara mycket lek och sång och fantasi och bokläsning och upptäcktsfärder i skog och mark. Och Salma ska bli sedd och bekräftad och behandlad som en alldeles egen liten individ och hon ska känna sig totalt trygg. Är det verkligen för mycket begärt?! Ska jag vara tvungen att starta upp en egen förskoleverksamhet bland alla dessa mongo-dagis som tycks hägra i Nacka?

Min enda tröst är att det är så jävla svårt att få en dagisplats här, så det kanske inte ens behöver bli aktuellt. Och även om vi skulle bli erbjudna en plats så har Helal och jag kommit överens om att vi inte sätter Salma på dagis överhuvudtaget om det inte känns 110% bra för alla inblandade. Den tanken får mig att pusta ut med ena lungan åtminstone.

Salma upptäcker våren!

En sådan lycka att vara liten och få springa omkring på egna små ben under vårsolen! Salma kliver upp nollsju trettio varje morgon och marscherar pronto iväg till ytterdörren och hämtar sina skor. Inte en sekund av hennes vakna tid ska förslösas, hon ska UT!:)


Att sparka boll är så fantastiskt kul! Det spritter i hennes lilla kropp och hon tar små glädjeskutt för sig själv när hon jagar bollen.


Klättrar så försiktigt in och ut i lekhuset på gården.

Och fyller hink efter hink med sand, med störtskön koncentrationsmin.

Och på gården blommar det....

Salma plockar krokus

Våren är här med besked och det bästa som finns är att se Salma upptäcka den! Hon tittar sig omkring med tindrande ögon, klappar på gräset, gräver i jorden, lägger kinden mot trädens bark och lyssnar hänfört på fågelsången. Pekar ivrigt med lilla handen upp mot himlen där flygplanen lämnar vita strimmor efter sig, jagar fjärilar, smakar på en och annan blomma och kisar leende mot solen. Och hon vill aldrig aldrig gå in.

Idag har vi varit ute precis hela dagen. Vid halvåtta på kvällen började rutin-tankarna stressa mig. Vi borde ju faktiskt gå in och byta blöja. Det är grötdags. Och herregud, ungen borde ju sova nu! Tänkte jag. Så jag tog Salma under armen och gick in. Redan i hallen bröt hon ihop fullständigt, hon var ju inte alls klar med alla upptäckter där ute i vida världen! Stora tårar rullade och hon började förtvivlat försöka sätta på sig skorna igen. Då fick jag riktigt ont i hjärtat och bestämde mig för att skita i alla rutiner.

Rörde fort som attan ihop en skål gröt och släppte ut hulkande unge på gården igen. Där satt vi hela kvällen medans solen sjönk. Salma åt sin gröt och rullade lyckligt runt i gräset. Långt efter att myggen anlänt och fåglarna tystnat kom hon tultandes mot mig, la huvudet mot min axel. Jag bar in henne och hon somnade med en nöjd suck och ett leende på läpparna.

Söt, babblig och liten som få....

PIA! *puss*

Mugg I want...

Åh vad alldeles jättekär jag blivit i denna mugg från Rörstrand. Och vad heter modellen? HANNA! Då är det ju inget snack om i vems köksskåp den borde stå och glänsa!

Åsså lite gnäll...

Jag inser mer och mer för varje dag att min inställning till sjuksköterskeutbildningen varit alldeles alldeles för softad. Trodde liksom att jag bara skulle behöva lära mig den mänskliga kroppen lite sådär övergripande. Och så kanske lite generella sjukdomstecken. Kanske få putta in en spruta i en plastdocka och så tadaaa hämta ut mitt ssk-leg och swoosh ut i arbetslivet. Men nähä. Tydligen måste jag bli både hjärnkirurg och kardiolog innan denna utbildning är över. Det suger. Jag orkar inte lära mig vad vartenda yttepytte-kärl i hela satans kroppen heter. På latin. Sa jag att det suger?

Well well. Ännu en föreläsning är över och jag känner hur all min samlade intelligens sipprat ut och skvalpar omkring i typ bindväven nånstans och även om någon höll en kniv mot valfri kroppsdel på mig så skulle jag inte kunna sammanfatta dagens lärdomar på ett vettigt sätt. Misstänker att jag lider av nån slags vitaminbrist eller sådär - för inte_brukar_ jag väl vara såhär dum i huvudet? *orolig* Blir nog en visit hos Hälsokost på hemvägen ja.

Yezzzzz!

Snö borta. Hanna glad.

Med ett sting av sorg i hjärtat

tvingas jag inse att det inte blir något Prison Break för mig och Helal ikväll. Kanal 3 är ju som bekant ett minne blott. Åh vilken förlust! Prison Break är nämligen det ENDA tv-programmet i hela vida världen som vi båda gillar och därmed har måndagskvällarna liksom blivit smått heliga. Då lever vi i äkta symbios. Förstår varandra. Osv. But now it´s gone, gone´gone u-u-u-u-uuuu *sjunger sorgset*

Påsk-rapport

Påsken har varit så underbart skön! Om jag blixtsnabbt bortser ifrån allt skolarbete jag inte gjort så har det verkligen varit ett par helt fulländade dagar. Blommande krokus, friska vårvindar, glad sambo, busig bebis. Och TID - massor av tid för att njuta av allt det ovanstående. Efter en lång period av dåligt samvete över att ha varit ifrån Salma så mycket (skolan you know) så känns det som bomull för själen att bara kunna sitta i sandlådan och beundra henne. Små händer som gräver i sanden, små fötter som sparkar boll. Att gå långa promenader backe upp och backe ned i Björknäs och se Salmas ögonlock bli tyngre och tyngre. Att sitta tätt tillsammans under filt på kvällarna och läsa böcker. Att vakna panna mot panna på morgonen och ha tid att bara ligga och titta på varandra, viska och sjunga och klappa på varandra en lång stund innan man går upp.

I fredags hade jag dessutom en romantisk dejt med Helal i några timmar. Mamma och pappa barnvaktade Salma medans vi spankulerade runt på Söder och åt SÅ god mat på en mysig kurdisk restaurang på Folkungagatan. När vi kom hem hade Salma somnat så sött bredvid sin snarkande morfar och jag och Helal kunde fortsätta myskvällen med hyrfilm och ostbricka.

Effektiviteten har också varit på topp. Jag har rensat ur och kastat bort och sorterat och skurat och rullat strumpor och bäddat rent. Och min nya livsnjutning är denna: att stå på balkongen och hänga tvätt i strålande solsken en tidig morgon när Helal och Salma fortfarande sover. Har också hunnit hälsa på Gunilla, läsa ut två böcker och besöka IKEA med min käraste piccolo Pia som bar mina shoppingpåsar med ett leende. Hmm, låter ju nästan som att det varit en stressig påsk, men icke. Så lugnt och skönt och harmoniskt och allmänt lovely.

Kisar man väldigt mycket med ögonen så kan man nästan tänka bort snön. Och isåfall är det ju snart sommar. Yeeyyy!!!:)

Nej!

Inte SNÖ för he*vete!!! Mitt psyke pallar inte med sådana drastiska förändringar just nu. Blä!

Hur smart är jag?

I måndags inledde jag, även kallad jojjo-Hanna, mitt sjuhundrade bantningsförsök. Men hello? Det är ju PÅSK! Hur tänkte jag då? Chokladägg och chokladharar och chokladtuppar all around - hur lockande känns en pulverpåse då...på en skala? Och förresten - varför har folk och fä redan tagit sig friheten att börja hetsäta påskgodis in my face - det är väl ändå inte berättigat förräns till helgen?! Va?! Va?!

Dilemma två: jag bor i hyreshus i ett riktigt småbarnsområde. Hur invaderad kommer jag inte bli av små söta sockersugna häxor typ imorgon? Alltså måste jag köpa hem en massa snask. Utan att få äta. Yyyyyyyl!!!

Spring i bena:)

Nu kan hon springa, vår lilla guldklimp! Premiären skedde då vi var hemma hos Gunilla och hälsade på. Gunilla har en väldans söt liten katt som heter Rosa och ojoj vad lycklig och upprymd Salma var då hon jublande sprang efter den flyende kattstackarn för att "klappa". Stor tjej nu.

Titta fisken!

Underbara underbara SOL! Känns som att allting tinar upp nu när solens strålar äntligen siktat in sig mot lilla frusna Sverige. Plötsligt är det så lätt att kliva upp på morgonen, berget av disk känns mer som en rolig utmaning än ett hopplöst evighetsprojekt och visst blir man lite kärare än vanligt på våren? Jag blir det.

Idag åkte mama, baba och bäbis ut på Djurgården och spankulerade runt. Har jag någonsin haft en mörksint tanke om Hufvudstaden så var den iallafall som bortblåst idag. Jag älskar och avgudar Stockholm med allt dess glittrande vatten och ljusgröna parker!

Vi tog en sväng in på Aquaria och Salma fick knata omkring en bra stund och kika på fiskar i alla dess former. Titta FSSSSS!!!! (titta fisk) skrek hon lyckligt och pekade med hela armen in i vartenda akvarium vi passerade. Höjden av lycka uppnåddes dock inte förräns hon hittade en liten bit blankt foliepapper på marken - då var inte ens den allra största hajen intressant längre utan hon blåstirrade och prasslade hänfört med foliebiten under resten av akvariebesöket. Billigt nöje jämfört med inträdesavgiften till akvariet *hmpf*.

Medhavda picnic-plättar till Salma och kaffe och chokladrutor till föräldrarna blev det på ljuvligt fik precis vid vattnet, med en massa orkideer kring borden och fjärilar som fladdrade omkring i luften. Najs.

Lekpark sen. Salma gungade, Helal halvslocknade på en solig parkbänk och jag balanserade omkring på ett omkullvält träd och himlen blev bara blåare. Helal var så glad idag. Efter en halvtaskig vinter med allehanda uppfinningsrika tjafs så känns det minsann en hel del lättare nu. Han glittrar mer. Jag älskar när han kommer fram till mig mitt på lekplatsen med bus i blick och kysser mig på bröstet utanpå tröjan. Och när han spelar U2 på hög volym i bilen och sjunger med sådär jättefalskt men lyckligt. Och när vi går hand i hand och han berättar vad han tänker på egentligen. Så vill jag ha det alltid.


Salma snackar ihop sig lite med andra akvariebesökare


Sötaste Salma-fisken!


Kolla den hårda minen! *s*




HAJEN *ryser*


Salma försöker koncentrera sig på att käka plättar men kan inte låta bli att skicka pussar till alla som passerar vårt bord:)


Solglittrande Stockholm

Kul grej det här....

*zzzzz*

Salma har just nekats att hoppa från Djurgårdskajen och är mycket missnöjd över detta...

Tvärilsk är hon när hennes elake far bär henne till bilen *s*