Hoppet

Vi är på väg hem från mataffären. Salma sitter som ett ljus i vagnen och sjunger "tio små indianer". Så plötsligt bara reser hon sig upp i vagnen och hoppar med huvudet före rakt ned i gatan. Illvrål, en snabbt växande bula i pannan och näsblod som sprutar. Är det nån som kan förklara för mig hur tvååringar egentligen tänker? Jodå, Salma förklarar så gärna själv.

-Uhuuhuu, jag ville bara hoppa en gång uhuhuu!

Ja, sannerligen gjorde hon det...

Nu är hon tröstad och tvättad och stoppad isäng. Incidenten har hon noga ältat några varv här ikväll. Vagnen. Hoppet. Bulan. Blodet. Salma har kommit fram till att:

1. Vagnen var dum
2. Marken var dum
3. Det är inte roligt alls att hoppa

Min stackars lilla unge. Hon ville ju bara hoppa en gång. Livet är hårt.

Andra halvlek

Unge 1 tillfrisknar. Unge 2 insjuknar. Finemang tycker jag. Pricksjukan avklarad. Check check!

Bästa rimmet

Det rimmas mycket hemma hos oss. Rim-böcker, rim-ramsor, rim-sånger. Idag kläckte Salma spontant ur sig ett eget underbart rim när hon beskådade lillebrors blöjbyte. Med rim-röst:

"Lillebror är kort och tjock
han har både kropp och snopp!"

Herregud vad jag bröt ihop av skratt. Hon är för jäkla rolig. Och så är jag övertrött;)

Och så en liten utflykt...

En solig dag åkte jag, ungarna och pappa till 4H-gården på norra Djurgården. Spanade på kaniner, getter och hästar. Fikade och njöt av vad som nog var den sista sommardagen...

Jag hade tagit med mig en sunkig limpmacka till Salma, men den var det ju inte ens värt att presentera när bästa morfarn hade med sig nystekta plättar!

Salma ääälskar plättar!

Salma gömmer sig:)

Romantik

Mamma satte sina 24-åriga klor i pappa när han blott var 17 år - och såhär gulliga är de 33 år senare:) Underbart!

Jag och Helal fick oss en liten chock i tevesoffan idag när vi kom på att vi såg även förra OS tillsammans. Fyra år. Herregud. "Nu får det fan vara nog!" sa vi i munnen på varandra, haha. Ljuva romantik.

Salmas dockor

Jag: Ehh...vad gör du?
Salma: Leker mina dockor.
Jag: Men Leo är väl ingen docka heller?
Salma: Jo. Nästan e han det.

Nä, det är inte lätt att vara lillebror alla gånger!;)

Helal i Hollywood!

...eller Ben Kingsley i min säng?;)

Blev gravt förvirrad när jag såg en bild på skådisen Ben Kingsley nyss. Tror faktiskt att jag svimmade av i några sekunder. Detta ÄR ju Helal om några år! Ganska snygg måste jag säga...nästan så man ser fram emot hans åldrande...fast så föreställer jag mig också att han kommer vara halvblind och ganska tjurig som gammal. Lite Al Pacino i "En kvinnas doft", haha. Inte riktigt lika lockande.

Helals framtidsvision av mig är att jag kommer vara tjock och krullig. Högst sannolikt ja.

Min egen Hollywood-look-alike med Leo i knät:)

Fotogenique?

Stirrar du så blundar jag, okej?

Jodå, vi gör oss bra på bild, sonen och jag. Kompletterar varandra.

Nya upptäckter

Idag har Leo stirrat och pillat på sina fötter konstant. Han har knappt haft tid att amma ens, så upptagen har han varit. Med koncentrerad plutmun, rynkade ögonbryn och en jämn ström av dregel nedför hakan gör han dessa nya fantastiska upptäckter i livet:)

Getingsticket

För några dagar sedan blev Salma getingstucken på rumpan när hon sprang naken i mormor och morfars trädgård. Hon tog det riktigt bra, jag hade med största sannolikhet ylat betydligt mer om det varit mig sticket hamnat på.

Men sedan stick-incidenten tycks det mesta i Salmas värld vara geting-relaterat. Såhär lät det när vi strosade i köpcentret ikväll vid stängningsdags:

Salma: Titta, nu åker alla dörrar ner!
Jag: Jaaa, nu stänger alla affärerna....
Salma: Det är för att getingarna inte ska komma in och stickas!

Hihi, lite skadad är hon allt. Men söt.

För vi tycker om varandra

Idag var vi ute i höstrusket, bara Salma och jag. Petade på sniglar, gick i vattenpölar, matade sparvar med brödsmulor.

Vi går hand i hand på en skogsväg, Salma tittar upp på mig. "Här går vi" säger hon..."Mamma å Salma"...."För vi tycker om varandra"

Sådärja

Nu har jag lärt Salma att sjunga denna sång:

"En busschaufför, en busschaufför
det e en man med glatt humör!
Å har han iiiinget glatt humör - så e han iiiingen busschaufför...
En busschaufför, en busschaufför
det e en man med glatt humör!"

Så nu väntar vi bara på att Helal ska vara riktigt sur nån dag så stämmer vi upp i skönsång. Hehe.

Mina små monster

Ikväll bestämde sig ungarna för att låta sin mor genomlida ett riktigt svettigt intervall-träningspass. Full galopp mellan deras två sovrum, timme efter timme.

Ettan vill ha vatten, tvåan bajsar på sig, ettan "tappar" kudden på golvet, tvåan gör kvävningsförsök med täcket, ettan har kli på foten, tvåan kommer på att han är hungrig, ettan vill upp och äta frukost (?!), tvåan kräks, ettan undrar vad klockan är, tvåan har av misstag hamnat på mage, ettan vill ha en puss, tvåan hostar, ettan tycker sig känna en aning snor i näsan, tvåan är plötsligt pigg. Ja, ni hajar upplägget.

Fascinerande egentligen. Så värst länge har de ju inte varit syskon, men deras samarbete är klockrent. Som om de slipat på det i åratal. Mina små monster.

Lillmonstret provsitter sin nya Bumbo. Stormonstret väntar på sin tur.

Bäbis på uppåttjack?

Varje morgon klockan sju slår Leonard upp sina blå med ett nästan hörbart pling! Och när man kikar ner i spjälsängen möts man av denna helt galet pigga blick, som sedan håller i sig i minst en timme. Snacka om att vakna utvilad;)

De sover...

Hör och häpna: ungarna har börjat somna samtidigt om kvällarna! Lugnet och tystnaden som infaller då känns nästan overkligt...

Idag har vi bara myst. Gått skogspromenad hela familjen och köpt massa nya barnböcker att läsa om kvällarna. Både jag och Helal är nämligen så innerligt trötta på Alfons Åberg att vi måste djupandas innan vi vänder upp första sidan, haha.

Ikväll har ungarna turats om att bäras i sjal. Såfort Leo blivit lite bättre på att veva träffsäkert med armarna så lär det ju bli slagsmål om vem som ska åka sjal. Måste nog klura ut hur man gör för att knyta fast en unge på ryggen och en på magen...nån som vet?

Den bästa av systrar

Salma är världens bästa storasyster! Jag är helt förundrad över hur mycket hon bryr sig om den lilla mannen i huset. Ger han det minsta pip ifrån sig så är Salma först på plats och lugnar honom. Klappar, pussar, trycker in nappen, viskar snälla ord. Och när lillebror inte är med så saknar hon honom, och skiner upp av glädje när de ses igen. Det är helt underbart att se!

Ibland tryter dock tålamodet även hos den bästa av systrar;) Häromdagen hörde jag henne strängt säga till Leo "Lillebror! Du får inte skrika när Salma tittar barnprogram!" och igår suckade hon djupt och sa med vuxet förmanande röst "Leonard, du behöver inte gnälla, du kan prata vanligt" Haha! Undrar just vem hon fått den meningen ifrån?

En annan dag

Salma: Titta! Vad har lillebror där?
Jag: En snopp.
Salma: Jahaaa...Men Salma har inte snopp?
Jag: Nä, det har du inte...
Salma: Jag har inte snopp, jag har inte snopp, uääää, uhuhuuu!
Jag: Men du har ju snippa! Och det är ju precis lika bra!
*Salma funderar*
Salma: Åkej då...Salma kan ha snopp en annan dag!

Status måndag

En tråkig måndag kan man alltid hotta upp med en visit till barnakuten. Tänkte kanske Leo som redan igår började bete sig konstigt. Ville inte jollra, skratta eller äta. Bara sova. Imorse skrämde han slag på oss genom att hänga som en blek, kallsvettig trasa i mina armar och inte reagera på våra enträgna försök till kontakt. Det blev en sväng till vårdcentralen och läkaren där tyckte också att Leo var alldeles för slö så vi skickades vidare till akuten. Väl där spydde ungen ner hela undersökningsrummet. Magsjuka.

Så. Ena ungen har vattkoppor. Andra ungen har magsjuka. Lägenheten är ett slagfält. Helal jobbar. Livet när det är som allra sötast, skulle man kunna säga.

Sova nära

Samsovning är så otroligt mysigt. Att somna med näsan mot bebispanna och andas bebisdoft hela natten...och vakna av små viftande nävar i ansiktet:) Vi samsov ju länge med Salma, och fortfarande kommer hon smygande vid femtiden varje morgon och sover vidare på min mage. Jag njuter så av de där morgontimmarna...

Leonard samsover vi däremot inte med på nätterna. Det känns lite småfarligt med två ungar i sängen och så sover han så gott i sin spjälsäng. Men jag saknar bebisgoset i sängen lite, det gör jag. På dagarna när Leo vill ta en tupplur får man passa på! Både jag och Helal älskar att ligga nära nära honom då...

När Leo somnar blir han alldeles slät i ansiktet, och så plutar han gulligt med munnen. Tjockislåren faller ut åt sidorna, armarna läggs upp på bröstet och så knäpper han sina små händer som om han ligger och ber. Min lilla unge.

Oh what a night...

ja, på det dåliga sättet alltså. Salma grät sig igenom kvällen, lyckades äntligen somna vid midnatt men vaknade av de kliande prickarna minst två gånger i timmen. Leo kom också igång och gastade halva natten han med. Sympatiskrik med syrran? När Helal kom hem från jobbet framåt småtimmarna fick han leta en stund innan han hittade mig. Jag satt på golvet bredvid Salmas säng och sov med huvudet hängandes över hennes sängkant. Haha. Behöver jag säga att jag har grym nackspärr idag?

Gammal och ung (arna)

Åh, vad jag tycker om den här bilden. Det är min morfar Manfrid, 94 år gammal, som sitter med mina ungar i knät. Se bara på morfars stora hand bredvid Leos lilla. Vackert. Och så upptäckte jag just att de är så fint matchade med ränder alla tre:)

Bästa sortens tajming?

Åååååkejj. Nu har snart första dagisveckan efter semestern gått. Det har varit tårar, blygsel, protester och allmänt jobbigt. Imorse var det dock en aningens bättre, och jag drog en försiktig lättnadens suck. Men säg den lycka som varar. Kom hem och drog av ungens kläder. Prickar. På hela magen och ryggen. Misstänkt likt begynnande vattkoppor.

Fan! Det är inte sant. Jo, det är det. Fan! Hepphepp, då blir det inskolning på nytt om två veckor då. Roligt ska man ha det.

Dagisgalla

Måste spy lite galla på Salmas förskola som tycks ha som målsättning att skapa så mycket otrygghet som möjligt för ungarna. Ända sedan inskolningen har det varit en speedad personalomsättning och vikarier för vikarien. Och när Salma äntligen lärt känna några ur personalgruppen och börjat tycka att det var kul att gå till dagis - ja då bestämmer de sig för att omstrukturera hela skiten. Ny lokal, nya barngrupper, ny personal. Och vips är vi tillbaka på ruta ett.

Sen tycker jag ju inte att det är en särskilt kul förskola i övrigt heller. Känns mer som barnpassning än pedagogisk verksamhet. Blä. Nej, jag måste leta efter ett alternativ, det måste jag. Och finns det inget och det inte blir rejäla förbättringar på denna förskola så får hon vara hemma istället. Gärna gärna gärna för mig. Lite synd bara att hon missar den dagliga leken med andra barn som hon ju gillar...

Mamma Mia!

Igår var jag med mamma, pappa, alla systrar plus John på bio och såg Mamma Mia. Så himla kul att komma iväg allihopa! Och en kul film. Men kuligast av allt var ju att pappa blev så rörd av Pierce Brosnans sånginsats att han grät, haha!

Och jisses. Meryl Streep. Hur snygg får man vara när man ska fylla 60?! Jag skulle vara oändligt tacksam om jag var i den formen nu vid 25. Trallala.

Gonatt Salma

Salma somnar allra oftast så skönt på kvällen, men ibland är det gråtigt. Ikväll var en sån kväll. Gång på gång kommer hon upptassandes med kudden i famnen och gråter fram att hon inte vill sova. Lilla ungen.

Jag tar henne i famnen och förklarar att alla ska sova på natten. "Träden också?" frågar Salma. "Ja träden också, och blommorna" säger jag. "Ska vi gå ut och titta om de sover?" snyftar Salma. Så går vi ut på balkongen och jag står där länge med henne i famnen. "Gonatt träden och blommorna och vattenpölen och flugorna och månen och cykeln och gungan och bänken" mumlar Salma.

Sen somnar hon.

Vackert

Hade visst förträngt en liten trevlig bieffekt av att föda barn. Det massiva håravfallet sisådär tre månader efter bebisleverans. Nu alltså. Känns inte helt optimalt. Särskilt inte med tanke på att jag hade cirka sju hårstrån på skallen som utgångsläge. Enda trösten är att samma sak drabbar Leo. Mor och son förenade i en skallig symbios. Vackert.

Första porträttet

Såhär ser vi ut, jag och Helal. Tycker Salma. Och jag kan bara hålla med. Så jävla likt ju!