50/50

Jag var halvdöd imorse efter ett amningsmaraton de luxe. Så när Salma började hoppa på min rygg vid sjutiden stirrade jag hålögt på Helal som fattade läget och raskt tog med sig dottern ut och lät mig sova vidare. Med lilla Leo tätt intill mig. Och vi sov och vi sov och vi sov. Jag vaknade med ett skratt när jag kände att Leo ålat sig fram och börjat amma utan minsta hjälp. Driftig unge man har:) Sen sov vi vidare.

På eftermiddagen bytte jag lillungen mot storungen. Vi gick ut i skogen, lade oss raklånga på marken och tittade på himmel och moln, flygplan och fåglar. Sen kittlade vi varandra med grässtrån i ansiktet, pratade lite om Vasstand och sjöng alla sånger vi kan. Länge länge låg vi där på marken, ända tills det blev mörkt. En fin dag. Ostörd närhet med både stor och liten. Det betyder så mycket.