IKEA, skogslöss och syskonbild

I förrgår dejtade jag Pia på IKEA. Helal tycker ju att man är psykstörd om man åker till detta ljuvliga varuhus utan ett direkt och helst akut ärende, men jag förklarade att vi absolut genast behövde en ny te-boll:)

Dejten var mysig, men lite dålig självinsikt hade vi visst. De tre timmarna vi hade räckte inte långt, så det får bli ett återbesök. Chockerande nog kom jag ut med ett i princip blankt kvitto. Trettionio spänn gjorde jag av med. En te-boll och en stekpanna. Annars är det ju tradition att ha med sig minst en packe värmeljus, en lykta, en burk och en pläd ut. Mycket märkligt, detta avsteg. Men Helal var stolt över mig.

Idag har det varit sommarvärme och sprakande höstfärger. Jag och ungarna har varit ute nonstop och krälat runt på marken bland höstlöv och intressanta skalbaggar. Och nu till dagens ångest: jag tror att min närkontakt med skogen de två senaste dagarna har resulterat i något vidrigt. Det kliar så förbannat i min hårbotten. Jag föreställer mig någon slags skogslöss? Finns det såna?

Salma ville gärna ha Leonard i famnen när vi var ute. Ja! tänkte jag. Perfekta läget för en underbar syskonbild mitt i höstprakten. Men så envisades Salma med att hålla fast Leo i huvudet. "Kan du hålla honom runt magen istället?" frågade jag. "Nä. Såhär är roligare" svarade Salma. "Uäääää" vrålade Leo.

Den inte så perfekta syskonbilden. En mikrosekund innan vrålet.

Leonard befriad från syrrans grepp. Krälar runt på marken och prasslar med löv. Sötungen.