Sitter här och tittar på en bild av Salma som fyramånadersbebis. Som Leonard är nu. Åh. Är det verkligen hon? Så liten ju. Vilken kalufs hon hade mitt på huvudet, och vilka mörka ögon redan då. Inte ett dugg lik Leo. Den lilla blåögda mannen med blondin-tendenser. Mina fina fina barn.Men åh igen. Ska han bli stor lika fort som hon blev det? Kommer jag alldeles snart att sitta här och titta på bebisfoton av Leo och undra om det verkligen är han? Stanna tiden.
1 kommentar:
fast de kan ju inte vara bebisar för alltid!! tänk på att du får vara med och se dem utvecklas till fansatiska individer. DU kommer vara delaktigt i deras utveckling och forming. Det är fanstastiskt. Se inte tillbaka och sucka. se tillbaka och njut, minns men inte önskar att det var så. se salma idag. HUr fantastisk hon har blivit. Så stark, så utrycksfull, så kärleksfull! det e bara du som är delaktig och avnsvarig över det. grattis! två underbara friska barn! njut och tacka!
men förstår om du vill stanna tiden och hínna njuta. att kunna stanna up och se. njuta. och när du har kommit på det, berätta för mig hur du gjort för jag vet inte hur man gör. ibland. men inte alltid. kram på er
Skicka en kommentar