Helal har berättat så många gånger om hur han och alla andra ungar i kvarteret tävlade i drakflygning på Bagdads gator. Det var bland det bästa han visste när han var liten. När vi såg filmen lutade han sig drömmande tillbaka, och jag blev så rörd. Min stora hårdhudade Helal. Tänk att han bara var en liten ivrig drakflygarpojke. Hans små barfotafötter springandes och hoppandes på het asfalt. Hemmagjord draklina i lilla handen. Så långt borta från mig.
1 kommentar:
jääte härligt att läsa och drömma sig bort. ses på söndag!
kram från oss
Skicka en kommentar