Vårdag vid vattnet

En helt ljuvlig helg har vi haft. Tidigt på lördag morgon åkte vi ut till havet vid Boo brygga, för första gången i år. Då är det våååår! Helal och jag köpte vårt morgonkaffe på trädgårdscafét och barnen fick sina morgon - eh - glassar. Sen satt vi i solen och pratade och spanade ut över allt det fina, barnen gungade hängmatta och samlade fickorna fulla av vackra stenar. Ett par svanar kom simmandes nere vid kanalen, Leo nästan svimmade av lycka och sprang allt vad han orkade på sina korta ben för att ta sig ner till stenstranden. Barnen övergödde sedan svanarna med nästan ett helt paket rostbröd, solen fortsatte stråla, ett par båtar gled förbi och timmarna likaså.

Årets äggjakt

På påskafton letade ungarna ägg hos mormorn och morfarn, så för att undvika total sockerkoma sköt vi upp vår årliga äggjakt i skogen tills följande dag. Som vanligt gömdes äggen väldigt simpelt bakom smal björk, och som vanligt irrade Salma omkring som en blind i skogen och kunde för sitt liv inte få syn på ägget, haha. Efter att vi ställt henne två decimeter från "gömstället" och pekat med hela armen så "hittade" hon äntligen sin skatt och förtjusningen var stor. Leos socker-radar var däremot på topp och han lokaliserade sitt ägg inom två sekunder och kastade sig mot det, falsett-tjutandes "DOOOOODIS!!!".

Påskungar

Hämtar glada ungar på dagis. Målar lite kärringfräknar på dem med mascaraborsten, och duttar rött glans på små plutande läppar. Knyter påskförkläde på Salma och inser på en sekund hur orutinerat detta var av mig. Jag har ju inget förkläde till Leo. Lillmannen ifråga inser detta lika snabbt. Rynkar ögonbrynen, skjuter ut hakan och öppnar upp för ett redigt illvrål över denna fasansfulla orättvisa. Jag hittar en användbar klänning på Salmas hylla och krisen är över. Phu!

Vi promenerar hem till mormorn och morfarn i ett försiktigt men lovande solljus. Leo pekar ut ortens samtliga feta koltrastar med förtjust falsettröst och flinar "heeejjj!" till alla förbipasserande. Salma skuttar fram och pratar fullständigt oavbrutet om alla världens märkligheter, om allt som händer under jorden, om hur det egentligen går till när ingenting blir till knopp och sedan till blad, om djur som dött och blivit till moln, om bebisar som bor i magen och sedan flyttar ut. Men framförallt pratar hon om getingar, mygg och flugor denna dag. För Salma ser att skogen vaknar till liv och med denna alla oknytt som vill "stickas övejallt och suga allt mitt blooooood" Det blir en intressant sommar.



Hos mormor och morfar lämnar barnen stolt över sina påskteckningar, inspekterar husets påskpynt, dansar vals med mormorn och äter karelska piroger med äggsmör. Och imorgon kommer de hit igen, för då ska jag och Helal på kurdiskt bröllop. Jag ska kindpussas vilt med 400 "släktingar" (herregud, var kommer de ifrån?!), dansa traditionell ringdans och förhoppningsvis inte bli påtvingad någon kurdisk paljett-dräkt av Helals extatiska moster;)




Glad Påsk!