Idag såg jag den. Årets första GETING *burr*. Jag hatar getingar. HATAR. Och då ska det framhållas att jag är en riktig djurvän - en sån som lyfter undan sniglar från gatorna och sicksackar som en dåre med cykeln för att inte köra över maskar och myror. Men när det gäller getingar ligger min sympati på minusnivå. Getingar är onda. För att inte tala om hur stingsliga, lättkränkta och utstuderat sadistiska de är. Har nån någonsin sett en geting på gott humör? I think not. De är fanemej rabiata från första andetag till sista suck. Det första en geting gör när den vaknar är att samla ihop hela sin lilla vidriga kropp i attackställning och börja arbeta upp sitt getingraseri. Sen räcker det med att man sticker näsan utanför dörren för att getingjäveln ska anse sig vara provocerad bortom alla gränser och gå till anfall.
Ett ljuvt minne. Jag och kompis Malin är sisådär elva år och delar ett passionerat hat mot getingar. En sommar utför vi massmord på större delen av Björknäs getingkoloni. Fångar hundratals och dränker dem i en pool under en presenning. Så grymt och så underbart.
Snart är de här, och de är många. Och jag som nyss blivit stolt balkongägare och börjat smida grandiosa balkonglåde-planer. Men med min tur och med mitt massmördar-rykte bland kommunens getingar så lär det väl vara risky business att sätta ut en endaste liten pelargon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar