All kärlek till min sambo. Han är underbar. En av hans bästa egenskaper är att han alltid gör det han gör väldigt ordentligt - vad det än må vara. Vare sig han betalar räkningar eller lagar romantisk middag eller lägger pussel så gör han det liksom till 120 %. Till skillnad från mig som gör det mesta halvdant, eller börjar ivrigt för att sedan lacka ur när 70 % är gjort. Han kompletterar mig alltså mycket bra på det planet.
MEN. Det finns ju tillfällen då jag hett önskar att han inte skulle ta i så förbannat. Igår var ett sådant. Innan jag åkte till skolan så slängde jag lite obetänkt ur mig att vi nog skulle behöva någon rullgardin eftersom folk glor rakt in i vårt sovrum från andra sidan gatan. Jodå, det höll han med om och lovade att ta en sväng förbi Jysk under dagen.
När jag kommer hem grips jag av en såndär lustig overklighetskänsla. Mitt hem har förvandlats till ett inferno av rullgardiner. Rullgardin i sovrummet, rullgardin i Salmas rum, rullgardin i vardagsrummet OCH RULLGARDIN I KÖKET!
Sambon ler stort. Han är stolt. Rullgardinsuppdraget är slutfört med råge. Praktiskt är det ju också, påpekar han lyckligt. Med rullgardiner. Precis överallt.
Vet inte riktigt vad jag föredrar. Att grannarna har fri sikt in i vårt sovrum, eller att grannarna tror att vi har nån rullgardins-fetisch i vår lilla familj. *Hm*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar