Gud vad nära det känns! Nya Zeeland. Jag kan nästan höra det dova ljudet från is som lossnar, glaciären som bryts ned av solens strålar. Jag kan nästan känna hur vattnet forsar kring mina fötter på den översvämmade vandringsleden. Vi stretar på uppåt, har bestämt oss. Pia ser så liten ut när hon klättrar i farliga raviner, solen skiner starkt och linnet klibbar fast på hennes rygg. Hon vänder sig om och ropar på mig, jag har hamnat efter. Snö och sol och knallblå himmel. Mount Cook reser sig framför oss. Det känns som om vi vandrar upp genom molnen. Halvvägs uppe stannar vi och vilar på en klippa, utsikten svindlar, vi är lite rädda men väldigt lyckliga och upprymda. Efter fem timmar når vi toppen av Mount Olivia. Pia kastar sig i snön. Ovanför oss finns bara himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar