Vila

Det är stormigt här hemma. Igen. Mer än något annat önskar jag att vi kunde hitta vila hos varandra. Lugn. Men ännu har vi inte hittat dit och ikväll är det tungt. Jag sitter i mörkret och tittar på Salma som sover och jag försöker tänka att vad som än sker så är det just så det ska vara. Men tanken är svår, ja nästan omöjlig att hålla fast vid när allting känns så fel.

Det blev mörkt och dystert här nu, men jag vill önska alla en Trevlig Midsommar. Salma och jag kommer att fira traditionellt med dans kring stången och sill på tallriken. Förra året dansade jag omkring med henne inlindad i sjalen, tätt tryckt mot min kropp och jag minns hur hon gurglade av skratt mot mitt bröst. I år ska jag njuta av att se henne dansa omkring på egna ben.

Nu ska jag krypa ned bredvid dotter. Ligga nära nära och lukta på henne. Det är egentligen det enda som hjälper. Den bästa sortens tröst.