Vaknade imorse till ljudet av regn. Ösregn. Det var dags att gå till jobbet. För en millisekund flög ord som "regnjacka" och "paraply" genom min hjärna, men jag tänkte strax om. Det är ju såklart bara en tillfällig skur, sade jag till mig själv och traskade iväg i kjol, linne och sandaler.
Inte så bra tänkt.
När jag vadade fram längs Finntorps gator, njutandes av den delikata känslan av iskalla vattendroppar som saaakta rullar ned längs ryggraden - då fick jag tydliga flashbacks från ett annat synnerligen dåligt beslut i samband med regn. Nämligen då Pia och jag bestämde oss för att genomföra en tredygns-vandring i Nya Zeelands berg trots att det varnades för cyklon just då. Och cyklon blev det.
Jag kan iallafall konstatera att det på något vis är trevligare att bli brutalt regnad på i Nya Zeeland än i Finntorp.
Nu som då stretade jag mig fram med regnet forsandes längs kroppen, vattenfyllda skor och håret i plaskblöt backslick. Och just när jag tänkte att det faktiskt inte kunde spöregna mer så avancerade nederbörden ett snäpp till. Märkligt också att jag just idag skulle tjänstgöra i tretusen olika hus med minst två kilometer emellan varje port. Och att varenda tantjäkel just idag ville att jag skulle springa "ett snabbt ärende" utomhus.
Nåväl. Jag behövde åtminstone inte duscha när jag kom hem. Och nu sitter jag inburrad i min morgonrock och har grandiosa planer på att låta mig fördummas resten av kvällen i sällskap av en härligt meningslös skvallertidning.
Jag förtjänar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar