Ack ljuva ytligheter....

Vill ha!


Vill ha!



Vill ha!

Mera vår!

Idag vaknade Salma och var grymt sugen på spagetti till frukost. Pasta she wants - pasta it is! Ibland orkar jag bara inte ta fajten. Hittade den underbara haklappen på botten av en flyttkartong och fick genast en tår i ögat. Köpte den nämligen på Streets julmarknad -05 då Salma fortfarande låg i magen och kurade.


Salma fick glädjefnatt och höll på att kasta sig ur vagnen då hon fick syn på detta kärlekspar som förlustade sig helt skamlöst vid vägkanten. Löööve is in the air!


Litet skogstroll sitter och klurar på en sten i ett hav av vårblommor. Modern erkänner villigt att hon placerade barnet där bara för att få den perfekta bilden;)



Så glad, så glad!


Det är stora solbrillor som gäller i år!:)

Ljuvlig dag. Borde givetvis ha pluggat, men det vore ju ett brott mot självaste livet en dag som denna. Kröp istället runt med Salma i solvarmt gräs och åt pannkakor hos mamma och pappa (tillfälligt avbrott från bantningen) Underbaringen sov i flera timmar ute på altanen och ägnade sin vakna tid åt att stråla ikapp med solen.

Dagisångest

Jag avskyr tanken på att ha Salma på dagis. Avskyr. Det känns helt sanslöst vridet att någon främling ska få uppleva Salmas utveckling och upptåg medans jag- som ju är hennes mamma - ska göra nånting helt annat. Men hursomhelst. Idag är det gjort. Idag är hon definitivt anmäld som dagis-sökande.

Urvalet var inte lätt kan jag meddela. Jag är inte en allmänt hönsig mamma, tvärtom skulle jag säga. Det är hyfsat fria tyglar som gäller här hemma, rutinerna är det sisådär med och jag går mest på spontan känsla vad gäller uppfostran. Jag låter Salma prova på diverse farligheter under uppsikt och oroar mig inte i onödan. MEN såfort dagis kommer på fråga så blir jag det hönsigaste av alla höns. Jag litar inte en millisekund på att en främling kan ta tillräckligt bra hand om mitt barn, så är det bara.

Tillbaks till urvalet. Som alltså inte var lätt. Jag ångrar verkligen att jag började läsa varje enskild förskolas ambitiöst nedplitade VÄRDEGRUND. De suger ju! Jag hittade INGEN som ingav tillräckligt mycket förtroende för att jag ens skulle få lust att ta dit Salma på besök. Blä! Antingen är de alldeles för käcka och fejkade (typ: "hos oss är det klackarna i taket som gäller från morgon till kväll!") eller så är de för tråkiga (typ: "här värdesätter vi ordning och samarbete") eller så sänder de ut suspekta budskap (typ: "här uppmuntrar vi frihet och rörelseglädje."Skulle kunna tolkas som: här är personalen jävligt lat och risken att barnen rymmer är överhängande) och skulle man hitta något dagis som låter lite halvbra så kan man ge sig fasen på att det ligger en halvmeter från motorvägen/djup sjö.

Och en del dagis har helt sjuka pedagogiska inriktningar! Vem vill ha sin unge på ett dagis där man "så tidigt som möjligt börjar diskutera samhällsproblem"?! Snacka om att bädda för depressioner! Alldeles runt knuten här i Eknäs ligger det ett dagis där barnen "så tidigt som möjligt får börja arbeta med datorn, för att förberedas för det rådande IT-samhället" Ha! Över min döda kropp att min dotter ska spendera sin ljuva barndom framför en dataskärm! Ja, ni hör ju - att sätta Salma på något av ovanstående beskrivna dagis känns som att kasta henne till vargarna. Minst.

Jag vill ha ett dagis med pigg, inspirerad, välbetald personal. Allra helst en blandning av kvinnor och män. Dagiset ska ligga omgiven av skog (exklusive träsk och fula gubbar) och ängar, och möjligtvis en milt traffikerad cykelbana. Det ska finnas en stor härlig lekplats (där man omöjligt kan strypas i gungan eller bryta nacken i rutchkanan) och barnen ska få vara ute största delen av dagen. Det ska vara mycket lek och sång och fantasi och bokläsning och upptäcktsfärder i skog och mark. Och Salma ska bli sedd och bekräftad och behandlad som en alldeles egen liten individ och hon ska känna sig totalt trygg. Är det verkligen för mycket begärt?! Ska jag vara tvungen att starta upp en egen förskoleverksamhet bland alla dessa mongo-dagis som tycks hägra i Nacka?

Min enda tröst är att det är så jävla svårt att få en dagisplats här, så det kanske inte ens behöver bli aktuellt. Och även om vi skulle bli erbjudna en plats så har Helal och jag kommit överens om att vi inte sätter Salma på dagis överhuvudtaget om det inte känns 110% bra för alla inblandade. Den tanken får mig att pusta ut med ena lungan åtminstone.

Salma upptäcker våren!

En sådan lycka att vara liten och få springa omkring på egna små ben under vårsolen! Salma kliver upp nollsju trettio varje morgon och marscherar pronto iväg till ytterdörren och hämtar sina skor. Inte en sekund av hennes vakna tid ska förslösas, hon ska UT!:)


Att sparka boll är så fantastiskt kul! Det spritter i hennes lilla kropp och hon tar små glädjeskutt för sig själv när hon jagar bollen.


Klättrar så försiktigt in och ut i lekhuset på gården.

Och fyller hink efter hink med sand, med störtskön koncentrationsmin.

Och på gården blommar det....

Salma plockar krokus

Våren är här med besked och det bästa som finns är att se Salma upptäcka den! Hon tittar sig omkring med tindrande ögon, klappar på gräset, gräver i jorden, lägger kinden mot trädens bark och lyssnar hänfört på fågelsången. Pekar ivrigt med lilla handen upp mot himlen där flygplanen lämnar vita strimmor efter sig, jagar fjärilar, smakar på en och annan blomma och kisar leende mot solen. Och hon vill aldrig aldrig gå in.

Idag har vi varit ute precis hela dagen. Vid halvåtta på kvällen började rutin-tankarna stressa mig. Vi borde ju faktiskt gå in och byta blöja. Det är grötdags. Och herregud, ungen borde ju sova nu! Tänkte jag. Så jag tog Salma under armen och gick in. Redan i hallen bröt hon ihop fullständigt, hon var ju inte alls klar med alla upptäckter där ute i vida världen! Stora tårar rullade och hon började förtvivlat försöka sätta på sig skorna igen. Då fick jag riktigt ont i hjärtat och bestämde mig för att skita i alla rutiner.

Rörde fort som attan ihop en skål gröt och släppte ut hulkande unge på gården igen. Där satt vi hela kvällen medans solen sjönk. Salma åt sin gröt och rullade lyckligt runt i gräset. Långt efter att myggen anlänt och fåglarna tystnat kom hon tultandes mot mig, la huvudet mot min axel. Jag bar in henne och hon somnade med en nöjd suck och ett leende på läpparna.

Söt, babblig och liten som få....

PIA! *puss*

Mugg I want...

Åh vad alldeles jättekär jag blivit i denna mugg från Rörstrand. Och vad heter modellen? HANNA! Då är det ju inget snack om i vems köksskåp den borde stå och glänsa!

Åsså lite gnäll...

Jag inser mer och mer för varje dag att min inställning till sjuksköterskeutbildningen varit alldeles alldeles för softad. Trodde liksom att jag bara skulle behöva lära mig den mänskliga kroppen lite sådär övergripande. Och så kanske lite generella sjukdomstecken. Kanske få putta in en spruta i en plastdocka och så tadaaa hämta ut mitt ssk-leg och swoosh ut i arbetslivet. Men nähä. Tydligen måste jag bli både hjärnkirurg och kardiolog innan denna utbildning är över. Det suger. Jag orkar inte lära mig vad vartenda yttepytte-kärl i hela satans kroppen heter. På latin. Sa jag att det suger?

Well well. Ännu en föreläsning är över och jag känner hur all min samlade intelligens sipprat ut och skvalpar omkring i typ bindväven nånstans och även om någon höll en kniv mot valfri kroppsdel på mig så skulle jag inte kunna sammanfatta dagens lärdomar på ett vettigt sätt. Misstänker att jag lider av nån slags vitaminbrist eller sådär - för inte_brukar_ jag väl vara såhär dum i huvudet? *orolig* Blir nog en visit hos Hälsokost på hemvägen ja.

Yezzzzz!

Snö borta. Hanna glad.

Med ett sting av sorg i hjärtat

tvingas jag inse att det inte blir något Prison Break för mig och Helal ikväll. Kanal 3 är ju som bekant ett minne blott. Åh vilken förlust! Prison Break är nämligen det ENDA tv-programmet i hela vida världen som vi båda gillar och därmed har måndagskvällarna liksom blivit smått heliga. Då lever vi i äkta symbios. Förstår varandra. Osv. But now it´s gone, gone´gone u-u-u-u-uuuu *sjunger sorgset*

Påsk-rapport

Påsken har varit så underbart skön! Om jag blixtsnabbt bortser ifrån allt skolarbete jag inte gjort så har det verkligen varit ett par helt fulländade dagar. Blommande krokus, friska vårvindar, glad sambo, busig bebis. Och TID - massor av tid för att njuta av allt det ovanstående. Efter en lång period av dåligt samvete över att ha varit ifrån Salma så mycket (skolan you know) så känns det som bomull för själen att bara kunna sitta i sandlådan och beundra henne. Små händer som gräver i sanden, små fötter som sparkar boll. Att gå långa promenader backe upp och backe ned i Björknäs och se Salmas ögonlock bli tyngre och tyngre. Att sitta tätt tillsammans under filt på kvällarna och läsa böcker. Att vakna panna mot panna på morgonen och ha tid att bara ligga och titta på varandra, viska och sjunga och klappa på varandra en lång stund innan man går upp.

I fredags hade jag dessutom en romantisk dejt med Helal i några timmar. Mamma och pappa barnvaktade Salma medans vi spankulerade runt på Söder och åt SÅ god mat på en mysig kurdisk restaurang på Folkungagatan. När vi kom hem hade Salma somnat så sött bredvid sin snarkande morfar och jag och Helal kunde fortsätta myskvällen med hyrfilm och ostbricka.

Effektiviteten har också varit på topp. Jag har rensat ur och kastat bort och sorterat och skurat och rullat strumpor och bäddat rent. Och min nya livsnjutning är denna: att stå på balkongen och hänga tvätt i strålande solsken en tidig morgon när Helal och Salma fortfarande sover. Har också hunnit hälsa på Gunilla, läsa ut två böcker och besöka IKEA med min käraste piccolo Pia som bar mina shoppingpåsar med ett leende. Hmm, låter ju nästan som att det varit en stressig påsk, men icke. Så lugnt och skönt och harmoniskt och allmänt lovely.

Kisar man väldigt mycket med ögonen så kan man nästan tänka bort snön. Och isåfall är det ju snart sommar. Yeeyyy!!!:)

Nej!

Inte SNÖ för he*vete!!! Mitt psyke pallar inte med sådana drastiska förändringar just nu. Blä!

Hur smart är jag?

I måndags inledde jag, även kallad jojjo-Hanna, mitt sjuhundrade bantningsförsök. Men hello? Det är ju PÅSK! Hur tänkte jag då? Chokladägg och chokladharar och chokladtuppar all around - hur lockande känns en pulverpåse då...på en skala? Och förresten - varför har folk och fä redan tagit sig friheten att börja hetsäta påskgodis in my face - det är väl ändå inte berättigat förräns till helgen?! Va?! Va?!

Dilemma två: jag bor i hyreshus i ett riktigt småbarnsområde. Hur invaderad kommer jag inte bli av små söta sockersugna häxor typ imorgon? Alltså måste jag köpa hem en massa snask. Utan att få äta. Yyyyyyyl!!!

Spring i bena:)

Nu kan hon springa, vår lilla guldklimp! Premiären skedde då vi var hemma hos Gunilla och hälsade på. Gunilla har en väldans söt liten katt som heter Rosa och ojoj vad lycklig och upprymd Salma var då hon jublande sprang efter den flyende kattstackarn för att "klappa". Stor tjej nu.

Titta fisken!

Underbara underbara SOL! Känns som att allting tinar upp nu när solens strålar äntligen siktat in sig mot lilla frusna Sverige. Plötsligt är det så lätt att kliva upp på morgonen, berget av disk känns mer som en rolig utmaning än ett hopplöst evighetsprojekt och visst blir man lite kärare än vanligt på våren? Jag blir det.

Idag åkte mama, baba och bäbis ut på Djurgården och spankulerade runt. Har jag någonsin haft en mörksint tanke om Hufvudstaden så var den iallafall som bortblåst idag. Jag älskar och avgudar Stockholm med allt dess glittrande vatten och ljusgröna parker!

Vi tog en sväng in på Aquaria och Salma fick knata omkring en bra stund och kika på fiskar i alla dess former. Titta FSSSSS!!!! (titta fisk) skrek hon lyckligt och pekade med hela armen in i vartenda akvarium vi passerade. Höjden av lycka uppnåddes dock inte förräns hon hittade en liten bit blankt foliepapper på marken - då var inte ens den allra största hajen intressant längre utan hon blåstirrade och prasslade hänfört med foliebiten under resten av akvariebesöket. Billigt nöje jämfört med inträdesavgiften till akvariet *hmpf*.

Medhavda picnic-plättar till Salma och kaffe och chokladrutor till föräldrarna blev det på ljuvligt fik precis vid vattnet, med en massa orkideer kring borden och fjärilar som fladdrade omkring i luften. Najs.

Lekpark sen. Salma gungade, Helal halvslocknade på en solig parkbänk och jag balanserade omkring på ett omkullvält träd och himlen blev bara blåare. Helal var så glad idag. Efter en halvtaskig vinter med allehanda uppfinningsrika tjafs så känns det minsann en hel del lättare nu. Han glittrar mer. Jag älskar när han kommer fram till mig mitt på lekplatsen med bus i blick och kysser mig på bröstet utanpå tröjan. Och när han spelar U2 på hög volym i bilen och sjunger med sådär jättefalskt men lyckligt. Och när vi går hand i hand och han berättar vad han tänker på egentligen. Så vill jag ha det alltid.


Salma snackar ihop sig lite med andra akvariebesökare


Sötaste Salma-fisken!


Kolla den hårda minen! *s*




HAJEN *ryser*


Salma försöker koncentrera sig på att käka plättar men kan inte låta bli att skicka pussar till alla som passerar vårt bord:)


Solglittrande Stockholm

Kul grej det här....

*zzzzz*

Salma har just nekats att hoppa från Djurgårdskajen och är mycket missnöjd över detta...

Tvärilsk är hon när hennes elake far bär henne till bilen *s*

Kill em´all

Idag såg jag den. Årets första GETING *burr*. Jag hatar getingar. HATAR. Och då ska det framhållas att jag är en riktig djurvän - en sån som lyfter undan sniglar från gatorna och sicksackar som en dåre med cykeln för att inte köra över maskar och myror. Men när det gäller getingar ligger min sympati på minusnivå. Getingar är onda. För att inte tala om hur stingsliga, lättkränkta och utstuderat sadistiska de är. Har nån någonsin sett en geting på gott humör? I think not. De är fanemej rabiata från första andetag till sista suck. Det första en geting gör när den vaknar är att samla ihop hela sin lilla vidriga kropp i attackställning och börja arbeta upp sitt getingraseri. Sen räcker det med att man sticker näsan utanför dörren för att getingjäveln ska anse sig vara provocerad bortom alla gränser och gå till anfall.

Ett ljuvt minne. Jag och kompis Malin är sisådär elva år och delar ett passionerat hat mot getingar. En sommar utför vi massmord på större delen av Björknäs getingkoloni. Fångar hundratals och dränker dem i en pool under en presenning. Så grymt och så underbart.

Snart är de här, och de är många. Och jag som nyss blivit stolt balkongägare och börjat smida grandiosa balkonglåde-planer. Men med min tur och med mitt massmördar-rykte bland kommunens getingar så lär det väl vara risky business att sätta ut en endaste liten pelargon...

Nu blidde re´mörker...

Strömavbrott. Och OJ vad handikappade vi blev. Inte värma plättar i ugnen, inte tvätta kläder och inte babbla i telefonen. Ve och fasa. Hur orkade de leva förr i tiden? Stappla ner till ån och handtvätta, värma vatten över eld och promenixa tre mil till grannen för att få en pratstund...blir förlamande trött bara jag tänker på det.

I väntan på elektrikern satte vi oss alla tre i sandlådan ute på gården. Helal läste aftonbladet, jag försökte desperat sola ansiktet sådär som bara nordbor gör, och Salma pulade omsorgsfullt in så mcket sand hon bara kunde under kläderna. Solen sken och fåglarna kvittrade. Sweet. Noterade att tre kråkor byggde bo tillsammans i en tall. Tre. Lite alternativ familjestruktur?

Efter tre timmar kom el-killen äntligen masandes med sin lilla verktygslåda. Han upplyste oss surt om att detta är ett gammalt hus vi bor i och att vi ju för fasiken inte kan ha igång tvättmaskinen och ugnen samtidigt, då lackar ju elen ur direkt. Vet hut på oss. Intressant.

Ettan, tvåan och fyran...

så ser vårt tv-kanalsutbud ut nu eftersom vi inte orkat engagera oss i det där boxer-köpandet som det tjatas så förskräckligt om. Vi kollar ändå inte mycket alls på tv. Men det vi faktiskt brukar kolla på visas ju naturligtvis på trean och femman, så nu känner jag mig förtretligt nog en aningens begränsad *klaga*. Det positiva är dock att man slipper ha beslutångest över vilken film man ska se såhär på lördagskvällen. Hade jag haft trean så hade jag i skrivande stund mått ganska så dåligt över att Maffiabröder med De Niro visas på trean samtidigt som Magnolia visas på ettan och så hade hela kvällen blivit ett enda långt zappande mellan dessa båda. Nu finns inte det problemet. Det blir Magnolia på ettan helt enkelt. Underbar film.

En ledig kväll

Ja, en alldeles ledig kväll för mig och Helal. Lillkotten sover djupt, romantiken sipprar försiktigt fram i luften och jag har höga förväntningar. Jag tänder ljus, kladdar bodylotion på benen och häller upp två glas vin. Helal lagar god mat, skojar och ler mot mig. Vi riktigt tindrar mot varandra och så...börjar vi diskutera hur man på effektivaste sätt ska kunna bekämpa barnarbete. Oh yes. Diskussionen flammar upp och vi blir alltmer högljudda. Helal fräser att jag är jävligt naiv, jag snäser att han är en pessimist. Trumpna sitter vi bredvid varandra med armarna i kors och en ilsken tystnad sänker sig. Är vi verkligen normala? Vilka andra par firar en ledig kväll tillsammans genom att jiddra om politik och moral?

Helal knäpper på tv:n. Det är ett naturprogram på ettan. Handlar om ett gäng paradisfåglar som lever i regnskogen nånstans. En liten paradisfågelshanne är i full färd med att förbereda sin lock-ritual - han är duktigt sugen på en hona som spankulerar omkring i närheten. Det är parningssäsong, han har väntat på detta tillfälle ett helt år. Noggrant väljer han ut en liten fläck på marken i regnskogen och börjar maniskt städa den. Pickar bort kvistar med lilla näbben och krafsar lätt hysteriskt bort vissna löv med små klorna. När han är klar tar han ett par djupa andetag, samlar sig, går tre små snabba cirklar på sin lilla uppvisningsfläck och försäkrar sig om att honan har full koll. Det har hon.

Paradisfågelshannen tar sats, han spänner upp sin stjärt, han fäller ut sin halskrage och han stapplar runt runt på sina pinnben alldeles nedtyngd av alla utspända fjädrar och han koncentrerar sig så kolossalt på sin uppgift att han inte märker att honfågeln har ryckt på axlarna och dragit därifrån för längesen. Han fortsätter vingla omkring på sin lilla scen, rasslar desperat med vingarna, fladdrar med halskragen och juckar med stjärten i hundraåttio. Helal och jag bryter ihop och skrattar så vi nästan grinar på golvet.

Sen bestämmer vi oss för att lösa världsproblemen en annan dag:)

Aj mitt hjärta...

Vårt vardagsrum är så litet men jag dansar med stora steg över golvet med Salma tryckt mot min kropp. Hon blir bara tyngre och tyngre i min famn och hennes ben bara växer och hänger längre och längre ned över mina lår. Det hugger i mig. Hon var ju så liten nyss!Men jag lägger näsan mot gropen i hennes hals och upptäcker att den är lika mjuk som då hon var nyfödd, och jag är så ofantligt lycklig som får vara med om henne. Hon är alldeles stilla, hela lilla hon hänger över min axel, alldeles avslappnad med solvarma armar runt min hals. Mina steg blir vidare, gladare. Jag snurrar runt runt och hon skrattar till, halvsovandes.

Glöm aldrig!

För några kvällar sedan möttes jag av nyheten att FN ytterligare skärpt sanktionerna mot Iran. Det känns som en dålig repris av Irakkriget. Det började med FN-sanktioner sist också, och slutade i ett blodigt krig som inte har något slut i sikte. Vilket förtryck, våld och hat går Iran till mötes nu? Glöm aldrig detta:

USA invaderade Afghanistan i strid mot folkrätten. Syftet sades vara att hitta Usama Bin Ladin och slå sönder talibanregimen. Det blev fiasko såklart. Afghanistan befinner sig idag under ockupation, stödet för talibanerna växer och makten över landets framtid vilar i händerna på ett gäng krigsherrar som USA denna gång sett som sina vänner. Sedan började lögnerna spridas inför angreppskriget mot Irak, som stöddes av flera tunga svenska politiker. Glöm aldrig lögnerna! Kriget och ockupationen av Irak har tagit livet av över 650 000 irakier och nu säljs landets naturtillgångar ut på löpande band till amerikanska storföretag. Iraks nya grundlag har författats i Washington och sen pådyvlats det irakiska folket.

Nu kan det hända igen. Iran kan bli nästa Irak.
Det pågår ett massivt kampanjarbete för att preparera världsopinionen på att nästa bombräd ska falla över Teheran. Den amerikanska katastrofen i Irak har fördjupats och det inhemska och internationella motståndet mot kriget växer, vilket gör att den amerikanska presidentadministrationen tror att deras chans att ta kontroll över Irans olja kommer att gå dem ur händerna om de inte agerar senast under våren.

För att övertyga allmänheten finns effektfulla myter att ta till, däribland att Iran är i full färd med att införskaffa kärnvapen. Även i den svenska riksdagen finns starka anhängare av ett regelrätt krig mot Iran och en utökad amerikansk truppnärvaro i hela mellanöstern. Dessa krigsfundamentalister är inte förmögna att se att USA:s intåg i först Afghanistan och sen Irak endast lämnat ett brinnande helvete bakom sig.

Till skillnad från Israel och USA har Iran följt reglerna i ickespridningsavtalet, som det var ett av de första länderna att underteckna. Iran har tillåtit rutininspektioner i enlighet med sina avtalsmässiga förpliktelser . Ingen rapport från det internationella atomenergiorganet IAEA har någonsin sagt att Iran använder sitt civila nukleära program för militära ändamål. Men återigen tas alltså LÖGNEN till för att bereda väg för bomber mot ännu en civilbefolkning. Krigshetsen mot Iran ska ses i ljuset av USA:s totala misslyckande i Irak. Genom att försöka flytta fokus mot Iran och på så sätt skapa en ny fiende som måste attackeras omgående vill krigshetsarna rädda sitt eget skinn. För alla oss andra handlar det om att se igenom denna propaganda.

Det är fruktansvärt att vi har en utrikespolitik som präglas av uppslutning bakom USA och NATO. Det är hög tid att ta folkrätten och det nationella självbestämmandet i försvar. Det planerade kriget mot Iran måste stoppas, innan det är för sent.

*Stön*

Ett endoplasmatiskt reticulum. Det är en ytte-pytte-fjutte-plutt-del av en cell. Grymt att något så försvinnande litet kan ha ett så mäktigt namn. Ännu grymmare att jag måste lära mig namnet trots att det är helt omöjligt.

Dagens grubblerier

Blir lite fundersam när jag läser i dagens Aftonbladet att par som gärna vill skaffa barn känner att de måste avstå för att de tjänar för lite pengar. Dessa personer som längtar men inte tycker att de "kan" skaffa barn med tanke på ekonomin tjänar 15000-16000 spänn i månaden och har män som tjänar minst lika mycket. Varför har de inte råd? *klurar* Jag menar, jag pluggar och får 7700 pix i månaden. Min sambo kör buss, inte världens bäst betalda yrke direkt. Men det funkar. Ibland sitter vi och drömmer om tiden då jag är färdigutbildad och vi båda har en heltidslön - då är vi ju RIKA!:) Herregud, det kommer ju kännas som att vi lever i ett överflöd av pengar då! Konstigt att andra känner sig utfattiga i en sådan ekonomisk situation som vi skulle jubla över...Vad gör folk med sina pengar egentligen?

Läste en annan intervju med ett par som längtar så vansinnigt efter ett barn men som inte "har råd". Samtidigt bor de i en fetingvilla i Enskede. Har man inte prioriterat lite fel då? Äsch, vad vet jag. Blev bara lite fundersam som sagt.

Den Bästa Dagen...

...på mycket, mycket länge. Helal och jag var lediga i flera timmar. Samtidigt! Kändes nästan overkligt när vi klev ut i vårsolen tillsammans för att ta en promenad. Prata med varandra. Hålla handen. Salma andades in den härliga vårluften i ett sånt där underbart djupt bebis-andetag, slängde sig på rygg i vagnen med armarna bakom huvudet och somnade direkt.

Vi strosade runt i Björknäs, tittade på skolan där jag gick när jag var liten och där Salma förhoppningsvis kommer att gå när hon blir lite större. Stannade och köpte vårens första glass, jag fick ett litet glädjefnatt när jag upptäckte Top Hat på glass-menyn - har inte ätit den på sisådär 15 år - åh vilken nostalgi! Gick till en fantastisk utsiktsplats uppe på ett berg och satt där länge länge och lutade oss mot varandra. Beundrade solglittret över Skurusundet och båtarna som skvalpade förbi långt därnere.

Salma sov i flera timmar och vaknade med ett leende. Tultade försiktigt över stock och sten med sina ytte-pytte-skor och fick sin allra första bula i pannan då hon ramlade på lilla huvudet. Men så ska det ju vara.

När vi kom hem sent på eftermiddagen knölade vi ned oss i en hög i sängen och gosade. Vuxenarmar och bebisben i en salig röra, blöta pussar från pussig ettåring och en och annan från pussig sambo:) Ljuvligt!

Ja, sen var ju Helal tvungen att gå till jobbet. Underbart är kort *snyfta*, men nu har jag tankat energi tills veckan som kommer...eller året;) Hade vi bara ägt ett våffeljärn så hade denna dag fått en tia i betyg. Eller äsch, den får en tia iallafall!:)

Familjen Rullgardin!

All kärlek till min sambo. Han är underbar. En av hans bästa egenskaper är att han alltid gör det han gör väldigt ordentligt - vad det än må vara. Vare sig han betalar räkningar eller lagar romantisk middag eller lägger pussel så gör han det liksom till 120 %. Till skillnad från mig som gör det mesta halvdant, eller börjar ivrigt för att sedan lacka ur när 70 % är gjort. Han kompletterar mig alltså mycket bra på det planet.

MEN. Det finns ju tillfällen då jag hett önskar att han inte skulle ta i så förbannat. Igår var ett sådant. Innan jag åkte till skolan så slängde jag lite obetänkt ur mig att vi nog skulle behöva någon rullgardin eftersom folk glor rakt in i vårt sovrum från andra sidan gatan. Jodå, det höll han med om och lovade att ta en sväng förbi Jysk under dagen.

När jag kommer hem grips jag av en såndär lustig overklighetskänsla. Mitt hem har förvandlats till ett inferno av rullgardiner. Rullgardin i sovrummet, rullgardin i Salmas rum, rullgardin i vardagsrummet OCH RULLGARDIN I KÖKET!

Sambon ler stort. Han är stolt. Rullgardinsuppdraget är slutfört med råge. Praktiskt är det ju också, påpekar han lyckligt. Med rullgardiner. Precis överallt.

Vet inte riktigt vad jag föredrar. Att grannarna har fri sikt in i vårt sovrum, eller att grannarna tror att vi har nån rullgardins-fetisch i vår lilla familj. *Hm*

Vilda Baciller

Idag lyckades jag äntligen dra en fullt logisk slutsats angående det faktum att jag nuförtiden är ständigt småsjuk. Det är Stockholms fel. Och stockholmarnas. På den gamla goda tiden då jag inte gick i skolan och slapp befatta mig så väldans mycket med stockholms lokaltrafik och trängseln på t-centralen var jag frisk som en nötkärna. I samma sekund jag började pendla infann sig den kroniska förkylningen. Se där!

För visst är det så att människorna som dagligen rör sig i Hufvudstaden är sjuka. Jämt. Den genomsnittliga stockholmaren som färdas längs med gröna linjen har konstant feberblank hud och täppt näsa. Och mellan dessa febriga, hostande, snörvlande invånare står jag inklämd som en liten offer-sill i en fullpackad tunnelbanevagn måndag till fredag. Inte undra på då.

Denna insikt har lett till att min slumrande bacillskräck vaknat till liv med besked. Kort historik: Vid elvaårsåldern utvecklade jag en seriös bacillskräck som nådde sin topp under högstadietiden då jag täckte över varje vattenglas med servetter för att hindra omkringflygande bakterier från att landa i min måltidsdryck. Bacillskräcken utrotades inte förräns år 2004 då jag och P backpackade i en radda länder och jag tvingades förlika mig med att äta den mest suspekta mat tillverkad på det mest kontroversiella vis. Jag fick stå ut med att sila maskar ur mitt dricksvatten och gå med otvättat hår i veckor (eller var det månader?) Efter denna utflykt var jag nästan överdrivet botad och hade gladeligen kunnat slicka på en ledstång i slussen.

Men nu känner jag alltså hur bacillhysterin sluter sina klor om mig igen. På tunnelbanan försöker jag desperat hålla balansen utan att hålla i mig i något äckligt handtag, och ska jag åka hiss så trycker jag på knappen med en millimeterstor yta av min vänstra knoge. Helst av allt skulle jag vilja bära plasthandskar och munskydd, men det lär väl snarast bli betraktat som en pervers böjelse och jag vill ju gärna inte attrahera fler psychon än vanligt på min väg till skolan.

Annars älskar jag lokaltrafiken. Skulle tycka att det var dödligt trist att åka bil till plugget. Att studera folk är ett oerhört njutningsfullt tidsfördriv. Men jag föredrar dem som inte hostar och slemmar och har sig.

På tal om blä. Bebisar är banne mig inte några fan av hygien. Minns tydligt den dagen då Salma krupit iväg till toaletten, grabbat tag i toaborsten och var tre millimeter ifrån att ta sig ett smakprov då jag genom att utföra ett sanslöst stunthopp tvärs genom hallen lyckades hindra katastrofen.

Häromdagen fick jag mig också en släng av ren och skär skräck. Salma hade badat och satt naken och filurade för sig själv. När jag tittade till henne ser jag att hon har brunt kladd i HELA ansiktet. Jag svär att min hjärtaktivitet upphörde i minst fyra sekunder medans min chockskadade hjärna försökte bearbeta det faktum att min dotter med största sannolikhet just käkat bajs. Jag kan omöjligt beskriva lättnaden jag kände då jag upptäckte geisha-förpackningen och den halvätna chokladkakan på golvet bredvid henne *phuuu*

Nä usch och tvi vad sjuk jag är *host och snörvel* Det blir två Ipren till middag.

*SMACK*

Salma lärde sig nyligen att skicka pussar åt oss genom att ta _jättemycket_sats och smacka med munnen ut i luften *skrattar* Det ser så underbart ut när hon liksom drar ihop hela ansiktet precis innan pussen kommer! Se själva!

Sötaste Pussungen!

Jag upphör aldrig att förvånas

över den nutida människans totala gränslöshet.

Tog mig en härlig oskyldig liten vårpromenad i stan då jag plötsligt hajade till utanför en skönhetssalong på Östermalm. Där satt en stor affisch uppklistrad med en i princip naken tjej som skrevade brett leende. Rubriken lydde som följer: "20 % på brazilian waxing! Vi utför den mest effektiva intimvaxningen i Stockholm!" Vad i hela fridens namn är nu detta för ett hejdundrande sjukt påhitt tänkte jag och gick in på salongen och snodde åt mig en informations-broschyr. Där kunde jag läsa att en brazilian waxing innebär att kunden klättrar upp på en brits, ställer sig i doggystyle-position och får hela den nedre härligheten (och då menar jag inte benen)totalvaxad av personen som jobbar på salongen. Oh yes. Det är sant.

Och genast frågar jag mig: VEM gör en sådan beställning? Och HUR står det till i skallen om man klarar av att göra en sådan beställning? Har man_verkligen_ alla läsk i backen om man pallar det? Faktum är ju att de som steppar in på denna salong och beställer en brazilian waxing egentligen säger:

-Tjena främling! Jo jag tänkte att jag skulle ställa mig naken på alla fyra och skreva och så kan ju du vaxa min f*tta!

Hur kan man säga så utan att alla livsuppehållande funktioner i kroppen bara upphör och man självdör av skam?

Vidare frågar jag mig hur den som _arbetar_ med att utföra brazilian waxing ser på sitt yrke. Är man stolt?

-Vad jobbar du med nuförtiden då?

- Jo, jag vaxar östermalmsf*ttor. Känns bra. Jag har verkligen hittat min mening här i livet.

Ehh?

Tjing! /Hanna - prydast i stan

Vaknade med huvudvärk...

och det satte liksom statusen för hur resten av dagen skulle bli. Ingen frukost i kylen, inga alvedon i medicinskåpet. Missade den planerade bussen. Glömde halsduken hemma. Frös häcken av mig på busshållplatsen i väntan på buss nr 2. Som senare visade sig ha något allvarligt fel eftersom den biiip-biiiip-biiipade konstant hela vägen från Eknäs till Slussen. Min huvudvärk eskalerade till oanade höjder och jag fick lust att spontanmörda busschauffören som inte gjorde något åt buss-eländet.

Äntligen framme vid slussen upptäcker jag att tre tunga apor hänger på min rygg. Förlåt, jag menar tidningsutdelare. Och jag bara undrar: är inte tre mot en lite väääl mycket? Snacka om att gratistidningarna överbemannar när de anställer typ 300 % mer personal än vad som skulle behövas. Och det spelar ingen roll om man redan är fullständigt överbelamrad med metro, city och punkt SE-tidningar. Lik förbannat hoppar det fram en (tre) tidningsutdelare och vrålar GOMORRRON så att det bara är att förlika sig med tanken på livslång tinnitus och trycker upp ännu en gratisblaska in my face. Det är kvalificerad terror.

Zzzzzz....

Nu har jag granskat dessa vetenskapliga artiklar till förbannelse och känner att en lätt demens är på intågande...orden bara hoppar omkring framför mina ögon och jag sneglar desperat mot sängen. Lik förbaskat är jag inte ens i närheten av färdig och lär väl sitta kvar här i mörkret och lalla när Helal kommer hem framåt småtimmarna. Usch! Det borde vara förbjudet enligt lag att ha skolarbete över helgen.

Badade med Salma innan jag stoppade henne i säng. Hon kan verkligen konsten att bada hur länge som helst och jag klagar inte, det är ljuvligt att ligga där i ångan och förtränga skolan medans hon klättrar omkring på mig, stänker vatten och fnittrar. När vattnet kallnar fyller vi bara på nytt och plaskar vidare:) Aaaaa....ljuva lättja!

Små russinfötter efter låååång badstund

USA ut ur Irak!

Idag demonstrerade vi mot vår tids största väpnade rån. Salma var nog den yngsta demonstranten men hon skötte sin uppgift väl:) Det gäller att börja engagera sig i tid!

Den Vackraste

*KÄRLEK*

Malin!

Här kommer ett litet meddelande bara till dig:) Vet att jag har varit en disaster med att höra av mig - jag ber att få skylla på hopplöst mycket skolarbete och att Eknäs tydligen är ett litet retard-ställe där både internet och telefoni ligger nere konstant:(

men hur som helst så tänker jag på dig och din inneboende ofta och hoppas att ni har det trevligt tillsammans i vårsolen! Nu när jag ändå är igång med smöret så skickar jag en blomma också för att mjuka upp dig ytterligare;) *hoppas*


Kram!

Schlagerkväll

med La Familia + Pia i Björknäs. Tacos, rödvin, fula grimaser och världens sötaste filifjonk-bebis som somnade ypperligt tidigt och lät sin mor njuta helt och fullt av tv-underhållningen:) Tycker att det var en ovanligt trevlig melodifestival detta år, vanligtvis brukar jag mest sitta och gäspa. Förutom när Carola är med för då brukar jag kräkas eller åtminstone profylaxandas för att stå ut med det botoxade eländet. Denna gången hejade hela familjen på The Ark. Förutom Pia som är kär i Andreas Johnsson. Och förutom pappa som är kär i Måns;) Liiite trist bara att det var så hiskeligt självklart att The Ark skulle ta hem hela grejen.Men bra är de.





Lillasyster Elvis får ett skrattanfall och Elin gör sig vackrare än vanligt...


Pia försöker skrämmas och mamma vinner stenhårt i kategorin "sötaste 55-åring med tandställning":D


Schlager är nog inte Salmas grej, men några danssteg hann hon ta innan hon stupade i säng!


Syster Julia diggade Måns moves på scenen. Det gjorde inte John.

När festen var över sympatisomnade jag i soffan så att pappa skulle slippa sitta ensam och snarka i sin fåtölj. Släpade mig över till en madrass på golvet nångång på småtimmarna. Väcktes sadistiskt nog av min lilla älsklingsböna noll sex trettio samma morgon...nästa sadistiska initiativ stod min far för då han drog med mig ut på långpromenad i flera timmar innan jag ens hunnit meddela att jag inte sovit klart. Pust!

På eftermiddagen blev Salma tack och lov sugen på en powernap och vi kröp upp i hennes gosiga kuddhörna och tvärslocknade i en hög. Helal roade sig med att fota sin utslagna familj:) Salma älskar att sova på min mage och jag kan inte komma på någonting i hela världen som är bättre! Nästan varje morgon kommer hon krypandes utan att ens öppna ögonen, kryper upp på mig och somnar om...*åhh*