Nu klättrar rosorna på husväggen, det luktar nylagd asfalt, grannarna smyggrillar på balkongen, Helal bär med sig sin älskade fläkt vart han går, Leo är full av myggbett och Salma tjatar om att bada. Jag kan inte minnas när det senast var så varmt i detta frusna land.
Vi hänger mest hos mamma och pappa. I trädgården, där det finns gummibåt att plaska i och solstol under björken att vila sig i. Och så cyklar vi till havet och beundrar svanarna med deras ungar, samlar stenar och gungar på bryggan. Vi gör isglass, väntar på att jordgubbarna i landet ska bli röda, och går sköna kvällspromenader i lite svalare luft.
Och ikväll åker vi äntligen till Finland, rakt ut i skogen. Till havet. Till Nabba.
1 kommentar:
oj vad härligt du beskriver! att man inte tar vara mera på det lilla man har runt om sig hela tiden. önskar er en trevlig resa till finlandia! sen väntar jag på en utkomst av familjen till ingarö!
Skicka en kommentar