Min lilla apa

Sådärja. Nu har datorn stått på tork i tre dagar efter att Leo hällde ut EN LITER citronvatten över den. Ojoj, vad billig han var då, min käre son. Och tänk att jag trots allt överlevde det massiva psykbryt jag fick när jag trodde att ca femtusen foton raderats för evigt. Men de högre makterna var med mig. Tack.

Och på tal om den käre sonen. Han har nu nästan helt övergett krypandet och börjat gå. Som en apa, med händer och fötter i marken. Detta trots att han KAN gå helt normalt. Han bara gillar det inte. De första stapplande stegen togs för någon vecka sedan med moster Elin. Hurrraaaaa!!! ropade vi. Överskattat, tänkte Leo.