Åh alla dessa dagar i parken. Mindre uppskattade i slutet av november kanske, men alldeles ljuvliga nu. Två steg utanför vår port, mitt bland dessa skruttiga femtiotalshus, leker vi varje morgon.
Här finns härligaste morgonsolen och skönaste skuggan i träddungen. Här finns ett lagom stort berg att klättra upp på, och vacker skog att undersöka. Här finns mina glada, pratiga, skuttiga barn som springer i moln av såpbubblor, strösslar gräs i mitt hår och åker rutschkana nerför mina ben timme efter timme.
måndag, juni 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha! jag gillar strängen av dregel som förbinder Leo med bordet.
grymt snygga sandaler!!!!!!
Skicka en kommentar