Poff!

Nämen är det sant?!, undrar ni.

Ja, svarar jag.

För visst kan man se ut såhär trots att det är två hela månader kvar innan Bebbs ska ut. Halvkul och ganska så tungt, men fullt möjligt. Jepp.

Nyvaken

Salma har just vaknat från sin eftermiddagssömn och jag hör hur hon kommer nyvaket vingligt trippande över parketten. Hon kryper upp i soffan där jag sitter och rullar ihop sig i mitt knä. "Mamma gosa Sajma" mumlar hon sömnigt.

Hennes hår är alldeles trassligt och svettigt, hennes kropp härligt varm och mjuk. Hon vill att jag ska stryka med fingertopparna över hennes panna och pilla med hennes örsnibbar tills hon vaknat ordentligt. Åh jag bara älskar när hon är sådär nyvaken och jättegosig!Hoppas jag får njuta av det i många många år till...

Livets svåra val

Helal sover. Salma sover. Oh vad tyst det är! Solen lyser in i vardagsrummet och plötsligt syns det alltför väl att fönstrena är i extremt behov av puts. Jag skulle kunna göra det nu.

Eller så skulle jag kunna lägga mig på divanen med en liten chokladbit och bläddra i nya IKEA-bladet. Hmm.

Jag är alldeles spänd på att se vad av ovanstående som händer.

Mina fina

De tar siesta på soffan. Mina älsklingar. Aj mitt hjärta vad fina de är!

Lördag morgon

06.10. Salma väcker mig.

Ibland väcker hon mig med mjuka kindpussar och viskande ord. Ibland genom att nypa tag i mina ögonfransar och draaa upp ögonlocken. Idag väcker hon mig genom att beslutsamt rycka bort ett hårstrå i taget ur min redan nätta hårsamling till lugg. Jag känner det, men jag orkar inte reagera. Jag är ett koma-vrak. När jag till sist rullar ur sängen är jag mer tunnhårig än någonsin.

Jag sätter mitt hopp till Duplot. Stapplar ut i vardagsrummet och breder ut alla bitar över soffbordet. Kollapsar på soffan. Snälla unge, lek en stund, bygg ett torn, snälla.

Salma: Mamma måste vakna!
Vraket: Mmmm, mamma är vaken...
Salma: Mamma gå upp!
Vraket: Mmm, mamma vilar lite bara...
Salma: Mamma fåååj inte vila lite bara!
Vraket: Okej...mammas ögon blundar bara en liten liten stund....
Salma: Sajma säjer nej! Mammas ögon måste titta Sajma!

Jag ger mig. Vraket är uppe.

Mamman som sa för mycket...

En mycket tidig frukost. En mycket trött mamma.

Salma snurrar och vrider på sitt vattenglas. Puttar det lite framåt, puttar det lite bakåt.

Jag hör mig själv mässa med entonig tjat-röst: nejnej, inte leka med glaset Salma, då kan det komma vatten på golvet, nej inte göra så, man måste vara försiktig, akta akta...

Trettio sekunder senare viftar jag till mitt eget vattenglas som går i tusen bitar och bildar hav över parketten.

Salma flämtar till och spärrar upp ögonen.

Nejnej mamma! Man fåååj inte leka vattenglas, akta akta!!!

Nåja. Hon lyssnar iallafall på vad jag säger, haha!:)

Duplo

Salma älskar duplo. Mamman älskar duplo. Tyvärr får mamman inte röra en endaste duplobit, bara beundra, applådera och hurra när Salma bygger konstverk efter konstverk. Detta "jättejättehöööögatorn" var hon allra mest nöjd med ikväll:)

Oooo vad stolt jag blir! Sitter och tindrar avgudande med ögonen och tänker att mitt barn med största sannolikhet är den enda tvååringen i världen som kan bygga något så avancerat alldeles själv. Japp, så måste det vara.

Oh no

Fick just lite föda-barn-ångest. Kom på att februari snart är slut, och sen är det ju bara fjuttiga lilla mars-månaden kvar innan det är dags för förlossningsmånad. Har verkligen ingen lust att genomföra det där spektaklet en gång till. Nej, jag känner mig faktiskt riktigt negativ. Minns för tillfället bara skrik och panik och lustgas som inte hjälper. Blä. Sen vet jag ju att det egentligen var en mycket kort period som var riktigt överjävlig, men ändå. Usch. Vill inte.

Tvåårskalaset

På födelsedagsmorgonen kom Salma som vanligt trippande över till stora sovrummet och kröp ned bredvid mig. Vi gosade och halvsov några timmar till, sen började jag sjunga "ja må hon leva" varpå dotter blev klarvaken och beordrade "sjunga igen!" tills jag födelsedagssjungit sisådär 14 gånger:) Vi gick upp och Salma fick sitta i soffan under älsklingsfilten och äta frukost. Jag bar in lite paket och Salma rev förbluffande snabbt upp dem och började rusa fram och tillbaka i vardagsrummet med sin nya dockvagn.




Efter mitt-på-dagen-vilan var det dags att bli firad på sängen igen - lyxigt värre! Elin och Elvira uppvaktade med söta paket. Sen hjälpte de helhispiga mig att fixa det sista innan övriga gäster dök upp. Tack tack tack!!!




Koncentrerad present-öppning...





Orm-tårta, hallongrottor, korintkakor, rosafärgade drömmar och syndigaste sortens chokladkaka!




Salmas nästan helt jämnåriga kompis Nadine kom på kalas och tjejerna mumsade tårta vid eget litet bord. Väldigt lugna var de vid kalasets början, men såfort sockret kickat in blev de som galna. Värsta sortens lägenhets-trashers;)




Ett par sekunders stillsam lek i tältet:)





Salmas snygging-morfar och snygging-John. Gammelfarmorn och moster Julia.
Tant Pia och moster Elin. Och så minsta mostern Elvira som busar med födelsedagsbarnet.




Gunillan med prillan:)




Finaste kalas-tjejen med rätt att vägra befatta sig med fåniga strumpbyxor;)




Salmas mormor premiär-läser nya favvoboken "Sagan om den lilla lilla gumman".




Fyra systrar. Inklusive något val-liknande objekt där till höger?




Superglad och jättetrött Salmiakki glammar runt i sin jättefina (ehh dragshow?) klänning med tillhörande bling efter att gästerna åkt hem. Hon bara älskar när det är fullt hus här, och blev lite sorgsen följande morgon då hon upptäckte att det inte fanns en enda gäst kvar i soffan. Å andra sidan har hon ett hav av nya skojiga leksaker att lindra sorgen med:)

Tack snälla för alla fina presenter, kalasbesök och gratulationer!

Till Salma på tvåårsdagen

För två år sedan var livet helt nytt och jag satt och tittade på min nyfödda som spretade med tårna och sög på de små händerna. Alldeles nyss var det. Och ändå har du ju alltid funnits hos oss! Älskade Salma som fortfarande är så liten men så väldigt stor ändå. Som bara är två år, men redan din alldeles egen person. Som vill så mycket, och kan så mycket, som känner och tänker och finns så mycket.

Om jag hade vågat önska hur du skulle bli när jag satt där och tittade på dig för två år sedan så hade jag önskat dig just såhär. Just så stark och snäll, pratig och fundersam, ilsken och kramig, envis och underbar som du är. Vilken lycka det är att få uppleva dig!

Schlagerkväll

Salma och jag myser här hemma. Jag är däckad efter en intensiv städ-dag och Salma är däckad efter lek och bus i Björknäs hos mormorn, morfarn och mostrarna. Då är det perfekt att bädda ner sig i soffan tillsammans, med en godisskål praktiskt placerad på mammans stora mage och schlager på tv!

Vi slappade ända tills det var dags för Amy Diamond att framföra sitt bidrag. Då började det rycka i Salmas lilla kropp och efter några sekunder hade hon trasslat sig loss från filtar, kuddar och mammans armar och hoppade ner på golvet och dansade vilt med ett brett smile över lilla ansiktet. Heja Amy alltså!:)

Gräsänka

Imorgon blir den finaste på jorden 2 år! I flera dagar har Salma vaknat och sagt: "snaaart Sajmas kalas, då Sajma äta tååååjta OCH öppna pakeeet!" Vad glad hon kommer bli när hon vaknar imorgon och upptäcker att det är självaste kalasdagen:)

Helt traditionsenligt städar jag nu hysteriskt i sista sekunden och proppar frysen full med bakverk. Ganska så stressigt, särskilt då Helal hux flux försvann iväg till Italien inatt. Hans bror som han inte sett på arton år har äntligen fått möjlighet att ta sig ut ur Irak och befinner sig nu tillfälligt i Rom, därav den hastiga avresan. Fantastiskt för dem att få träffas igen, men liiite typiskt att det skulle sammanfalla just med Salmas födelsedag.

Vi firade dock pluttan lite i förväg igårkväll och gav henne en trehjuling. Och städstressade moi hann iallafall ge Helal det delikata uppdraget att skura badkaret innan han åkte, romantisk jag är va?;)

Nä, åter till dammsugaren! Salma har varit tålamodet självt hela dagen och inte yttrat ett missnöjt pip trots att jag varit så tråkig och bara skurat kakel. Fast hon verkade ganska tacksam när moster Elin kom och hämtade henne för en stund sedan, haha...

Mitt och mina!

Idag meddelade dagispersonalen helt vänligt att Salma tycks genomgå en hrmf...viss förändring i sitt temperament. (Jo tack, det har vi märkt här hemma också!) Tydligen har hon bestämt att alla leksaker på hela avdelningen är hennes, och varje gång något stackars barn så mycket som sneglar på en docka, traktor eller byggkloss så vrålar Salma "Neeeejjj! Bara mitt och mina!"

Det är precis i såna stunder man blir lite extra stolt som mamma. Not.

Semla, däckad unge och nakenchock

Idag blev vi bjudna på fika hos mamma och pappa i Björknäs. Avnjöt en uuunderbart god hembakad semla (eller var det två?) och puttade iväg alla viktambitioner långt bak i någon enslig hjärnvindling:) Helal bara skakar på huvudet och tycker att svennarna är rubbade som viger en hel dag till en bakelses ära. Själv tycker jag att det är alldeles briljant.

Vi blev som vanligt kvar i Björknäs resten av kvällen och Salma var så trött när vi rullade hemåt att hon bara fylle-garvade. När jag tippat henne isäng tänkte hon dra igång vill-ha-vatten-ta-bort-täcket-annan-kudde-kallt-på-foten-processen, men hon hann inte längre än till "vill haa..." så hade hon slocknat. Haha. Seger!

Damen i huset mittemot vårt har köpt en motionscykel. Nu sitter hon där och trampar utan en tråd på överkroppen och jag har full insyn...fascinerande. Undrar just om hon bara missat den lilla detaljen att fälla ner persiennerna, eller om hon faktiskt bestämt sig för att bli lite wild and crazy såhär på äldre dar?

Inte så uppåt...

Igår hann jag äntligen träffa Pia, alldeles barnfritt, och både luncha och fika på stan. Trevligt trevligt. Annars har helgen varit seg. Jag känner mig tung och trött, och nätterna börjar förvandlas till ett skämt, precis som förra gången jag var jättegravid. Ett flippat kiss-maraton är det från början till slut, med avbrott för en och annan benkramp.

Är ganska så less på att Helal jobbar så mycket också. Nästan varenda kväll sitter jag här ensam och ruttnar med dagens berg av plock som ska röjas undan efter att Salma har somnat. Tjoho. I vanliga fall brukar jag tycka att det är rätt bekvämt med ensamma kvällar, men nu börjar man bli tjock och klängig minsann. Vill ha mannen i huset på plats så att han kan servera mig vindruvor på divanen och massera min kassa ländrygg.

Salma-läggningarna som tidigare gått som en dans har börjat strula också. Hon vrider och vänder sig, leker med nappen, sjunger envist hur trött hon än är. Vill ha en annan kudde, vill dricka vatten, fryser om fötterna men vill inte ha täcke osv osv tills jag känner att hjärnblödningen är hotande nära och fräser ilsket åt henne att hon ska sova och inget annat. Och så slutar dagen med dåligt mammasamvete :(

Det var dagens gnäll det. Over and out.


Varje kväll när jag diskar sitter Salma i sitt slitna älsklingsnattlinne vid mina fötter och bygger duplo. Duktiga lilla!

Åderbråcket Åke

Imorse när jag stod i duschen efter att ha svettats på crosstrainern (bra där Hanna!) gjorde jag en fasansfull upptäckt. Ett stort bultande jävla åderbråck mitt på låret. För ett svindlande ögonblick kändes det som om jag klev rakt in i en ny skrämmande livsfas. Och det gjorde jag antagligen också. Blott 25 år ung kastar sig ålderdomens tecken över mig. Buhu.

Jag verkligen sörjde i några timmar. Dels av rent ytliga skäl - åderbråcket jag berikats med är inte direkt en estetisk succé. Inte på något sätt eller ur någon vinkel. Det är stort, blått och kort sagt anskrämligt. Men framförallt sörjde jag för att min kropp uppenbarligen inte är i den ungdomliga toppform som jag skulle föredra. Jag har ett dåligt fungerande klaffsystem i benen, mina tidigare fräscha elastiska blodkärl håller på att gå i pension och bli skruttiga och stela. Hej hopp. Imorgon blir det en sväng till Apoteket för att inhandla stödstrumpor.

Nu har jag åtminstone sansat mig en aning och bestämt mig för att acceptera. Åderbråcket sitter där det sitter och har fått ett namn. Åke. Åderbråcket Åke. Välkommen då, får jag väl säga. Hoppas bara att du inte har några vansinniga planer på att föröka dig eller så.

Dramadotter

Det händer att lilla fröken Salma inte får riktigt som hon vill. En ny grej är att hon alltid gör en dramatisk akt av det hela, även om hon inte egentligen bryr sig så mycket om det hon blivit nekad. Rätt sött är det faktiskt när hon drar igång, men det gäller att inte dra på smilbanden utan ta det på största allvar för att inte riskera att förolämpa henne.

Stora snyftningar är det som gäller. Ibland lyckas hon tillochmed klämma fram en sorgsen tår. Men man liksom ser hur det glittrar en aningens för busigt i blicken;) Och så säger hon alltid: "Nu e Sajma jätteledsen! Nu gjåååter Sajma!" Och så snyftar hon högt och tydligt och all världens dramatik ryms i hennes fina bruna ögon.

Allt man då behöver göra är att sträcka ut armarna och säga "kom så kramas vi - då blir det bättre!" och så rusar hon in i min famn och virar armarna runt min hals. Så torkar hon tårarna och ropar "Nu e Sajma glad igen!":) Och så ler hon och är uppenbart väldigt stolt över sin egen "tapperhet". Kungliga Dramaten - tillåt mig presentera min dotter!:)

En anti-hyllning

Jag hatar Försäkringskassan. Jag hatar CSN också för all del. Men mest hatar jag ändå Försäkringskassan. Det är nästan så att man skulle kunna överväga att inte skaffa barn alls bara för att slippa all flippad byråkrati som oundvikligen kommer på köpet. Jag verkligen spyr på alla blanketter, specialregler, undantag och finstilt tjafs man måste stå ut med. För att inte ens nämna telefonköerna och den obligatoriska processen att bli kopplad från växel till handläggare till annan handläggare och slutligen rakt ut i ingenstans.

Och att handlägga ett sketet ärende tar ju minst en livstid ifall man inte personligen åker till det (lunchstängda) kontoret och viftar med pistol. Vill man ha en utbetalning, ett besked eller bara en liten vink om att de uppfattat ens existens - glöm det. Ibland får jag lust att ringa och bekymrat fråga hur det står till med personalen, om de klarat sig med livet i behåll - för visst måste det vara så att hela stället brunnit ner?

BLÄ.

Sol ute sol inne

Salma kommer hem från dagis och är bubblande glad. Sitter på köksbordet i solljuset som strömmar in genom fönstret och bara skrattar medans jag städar ur kylskåpet. Sjunger alla sånger hon kan i ett fnittrigt potpurri. Mitt solsken!

Beach 2008

Jag gjorde det! Gick till gymmet, slängde av mig kappan och hoppade (eller snarare klättrade) upp på en såndär gigantisk crosstrainer. Träningströjan hasade upp i samma fart som träningsbrallorna hasade ner och min gigantiska mage blev stirr-objekt för övriga motionärer. Mina fötter har jag inte kunnat se den senaste månaden så jag har ingen aning om hur jag placerade dem i sina pedaler, men jag trampade på och kände mig jävligt duktig iallafall.

Tjugofem flåsande minuter blev det. Crosstrainern knakade hotfullt och väldigt osmickrande under min tyngd...men det bortser jag ifrån. Yes! Nu börjar det nya livet. Jag, dinkelgröten, crosstrainern och multivitamintabletterna forever.

Och wienerbrödet som jag nyss råkade äta?


Jo, det är sant. Detta är jag på beachen 2008. Jag bara känner det på mig;)

Solig söndag

Lugn kväll blev det igår med tacos och hyrfilm. Salma var mycket beslutsam vid middagsbordet och skulle definitivt ha köttfärs, ost och sallad inrullad i pitabröd och äta med händerna som föräldrarna. Resulterade i följande kommentar: "oj, allting lamlade på golvet inte bra..."

Idag sken solen härligt och vi åkte till Skansen. Samtliga djuren behagade visa upp sig, tillochmed järven, eller "lilla lilla farliga bjööörn" som Salma säger. Dagens mest förtjusta (för Salma) och skräckfyllda (för mamman) ögonblick var när en älgkalv stolpade fram och gav Salma en stor blöt puss mitt i ansiktet.


Nu blir det divanen resten av kvällen för min del. Ska försöka flörta till mig en ryggmassage också. Alternativt kräva en:)

Helals hunger

Det finns två saker här i världen som kan få min käre sambo riktigt ur form. Det första är brist på fysisk träning. Får han inte tillfälle att dra till gymmet såfort behovet pockar på så är det jämmer och elände som råder på Trädgårdsvägen. Det andra är hunger. Det är rent ut sagt fascinerande att se vad som händer med denna man när hungern slår till. Och det gör den, märkligt nog, ofta helt utan förvarning.

Och helt plötsligt orkar Helal inte prata, knappt röra sig. Pannan faller ihop i djupa veck och han blir fullständigt handlingsförlamad. Han kan inte tänka ut hur han ska få tag i mat, han minns inte var kylen står, och han kan under inga omständigheter laga till en maträtt. Livet blir svartare än svartast och undergången är farligt nära.

Om jag vann ett gäng miljoner så skulle jag inte i första hand resa jorden runt, köpa en villa, skänka till välgörenhet eller placera i fonder. Nej, jag skulle anställa en personlig mat-assistent till Helal. Jag föreställer mig att denna assistent skulle vara mycket kort och inte göra något särskilt väsen av sig. Bara smyga omkring tätt efter Helals hälar och le uppoffrande. Skulle han någon gång säga något så skulle det vara med viskande röst och italiensk brytning. Möjligtvis skulle han ha en liten snirklig mustasch och en liten svart hatt. Dygnet runt skulle han följa Helal, alltid redo att inom tjugo sekunder servera delikat rykande varm mat.

Jag irriterad? Nä. Men fan vad jag saknar den där lilla assistenten idag.

Status torsdag

Sjukdomarna börjar äntligen dra sig tillbaka och solen kikar fram. Bebbs har börjat fatta att det kan vara en bra grej att röra på sig lite då och då, om inte för att hålla konditionen uppe så för att lugna hispiga mamman. Vad härligt det är med bebissparkar!

Salma pratar och pratar. Och pratar. Räknar veckodagar och siffror, rabblar färger och ramsor. Kan nästan alla verserna i "mors lilla olle" utantill, och älskar att dansa till Lars Winnerbäck. Hon svänger sig med allt svårare grammatik nu, jag bara häpnar flera gånger om dagen över hur jädra duktig hon är, och över hur blixtsnabbt hon snappar upp grejer! Hon har börjat böja alla verb och det låter så gulligt när hon säger "Sajma dansar, Sajma dansade och Sajma har dansat. Och så har hon börjat lägga till orden "kanske" och "tror jag". Det låter så himla eftertänksamt och vuxet:) "Sajma har bajsat...tror jag" eller "Mamma å Sajma ska sova nu...kanske"

En annan av alla triljoners störtgulliga grejer hon gör är att hon kommer och berättar vad för slags bus hon tänkt hitta på, och så uppmanar hon föräldrarna att blunda eller gå in i ett annat rum under tiden. "Mamma får inte titta när Sajma ritar på mattan!" Smarta lilla skitunge!:)

En rolig grej som mamman i huset har gjort är att vagga in på friskisochsvettis och köpa gymkort såhär i sjunde månaden. Haha, ju mer jag tänker på det desto roligare blir det faktiskt. Jag kan ju inte vara riktigt riktig? Men jag har en plan. Vill nämligen inte göra om det gruvliga misstaget att falla ner i mammaledighets-fika-tills-du-dör-träsket igen. Been there, done that minst sagt. Nu tänkte jag alltså få igång rutinen att masa mig iväg till gymet redan innan förlossningen. Och så tänker jag skriva in mig hos Vikthäxan på Viktväktarna här i byn sisådär en kvart efter att jag kommit hem från BB. Oh yes, min plan är vattentät.

Firade min fantastiska beslutsamhet med att köpa vita tulpaner till mig själv:)

Klagan del två

Stackars Salmiakki krälade omkring som en glödhet mask på mig hela natten och yrade rätt ordentligt. Satte sig rakt upp i mörkret och skrek "andra skon, andra skon!" eller vad sägs om "nej neeej dagis får inte ta pappas julgran!"? Ganska så läskigt faktiskt. Och imorse vaknade jag, utan att ens ha hunnit somna, med feber, halsont och skallebank. Såklart.

Jag och dotter har därmed vridit oss i jämna plågor på divanen hela dagen och förlitat oss helt på alvedonens och gb-glassens mildrande effekter. Ute blåser det så att fönstrena skallrar och Salma har frågat med jämna mellanrum om det "finns monster där ute?" Lilla ungen.

Nu sover hon äntligen och jag hade tänkt se någon jättebra film som rent logiskt borde visas på tv såhär en lördagskväll. Tyvärr verkar det som att samtliga tv-kanaler slagit sig samman i en komplott för att fullständigt knäcka mig. Handbolls-vm hela jäkla kvällen. Ja, eller Hongkong-action eller sportnytt. Det är banne mig illa.

Helgen som försvann

Äsch då. Ikväll skulle jag ju ha avnjutit tacos& let´s dance-kväll med la familia i Björknäs. Och imorgon skulle Pia komma hit på middag. Och på söndag skulle ju jag, Helal och Salma göra nån kul utflykt. Och så skulle min nya vägghylla spikas upp. Blidde icke så.

Salma är sjuk och eländig med blossande feber, rinnande näsa och asjobbig konstant hosta. Inatt satt jag uppe med henne i famnen fyra timmar eftersom hon endast kunde sova i sittande ställning. Jodå, jag lyckades halvsomna med huvudet lutat mot stenhård fönsterbräda och fick grym nackspärr. Idag har det varit matvägran, förtvivlad gråt och svullna ögon här hemma. Och det enda som funkar är att bära bära bära runt henne hängandes som en trasa över axeln.

Jag ser på intet vis fram emot denna natt. Helal jobbar till fem imorgonbitti så det finns ingen att jobba i skift med vad gäller bärandet. Å andra sidan lär jag ju få grymt snygga triceps. Yeey.

Små glimtar av glädje bjuder sjukling-Salma på ändå. Iallafall när mamman har alvedonsuppat henne och handlat hem älsklingsglassen:)

Svåra tider

Först dog min guldfisk. Sen dog min orkidé (hur är det möjligt att en blomma vissnar och tokdör inom loppet av tio minuter?!) Sen ritade Salma "en fin fin boll, mamma" på soffan, med tuschpenna.

Så jag kände att det var dags att plocka fram en av mina "uppmuntringsbilder" som jag sparat till de tillfällen när livet känns svårt. Denna funkar ikväll:


Hahahahahahaaaa....Godnatt.

Små stora ord.

Mitt på dagen är både Salma och jag trötta. Vi lägger oss tätt tillsammans på dubbelsängen med en filt över oss. När jag vaknar två timmar senare ligger Salma och stryker försiktigt med fingertopparna på mitt ena öra. "Sajma ääälskaj mamma" säger hon mjukt. Min fina fina unge. Det allra bästa jag har.

Var sak på sin plats?

Ni kanske inte tror mig, men för exakt 14 minuter sedan fanns det en fruktskål och inget annat på detta vardagsrumsbord. Ambitionen att hålla hemmet någorlunda städat förvandlas blixtsnabbt till ett gigantiskt skämt med en snart-tvååring i huset.

Jag kan tycka att jag inte gör annat än plockar och plockar en hel lång dag, men när Salma kryper till sängs på kvällen ser lägenheten lik förbannat ut som en sönderbombad leksaksaffär. Skulle vara intressant att bjuda hit en såndär feng shui-expert och låta honom uttala sig. Förmodligen skulle han ta livet av sig.

Julen städas ut

Själv har jag rensat undan allt julrelaterat long time ago. Jag tröttnar på allt slags pynt max två dagar efter Julafton och vill bara ha vååår! Hos mina föräldrar fick granen dock stå kvar i enlighet med "reglerna" och hivades ut först häromdagen med förtjust liten Salma som publik.

Fast det roligaste var nog nästan att få sopa undan allt barr från golvet efteråt. Populärt var det också att det hårda slitet belönades med glass:)

Den namnlöse

Jag är riktigt kräsen när det gäller val av namn till mina fantastiska avkommor. Men det är ändå ingenting mot hur kräsen en viss jobbig sambo är! Igår presenterade jag hela tre namnförslag som jag faktiskt skulle kunna tänka mig. Det blev nej, nej och absolut nej. Då skrev jag ut SCB:s namnstatistik-lista med hundra pojknamn och resultatet blev att Helal dissade alla. Fattar ni?! Av hundra namn fanns det inte ett endaste enda som han ens kunde tänka sig att överväga!

Denna son kommer att med tvång bli tilldelad ett namn av svenska staten. Det är sällan jag är så säker på något som jag är på detta.

Övning

Såfort Salma har en ledig stund från alla sina livsviktiga projekt och uppdrag smyger hon undan i ett hörn, sätter sig på huk och rabblar lite tyst för sig själv: "ett-två-fyja-fem-sess-åtta-nio-tio-måndag-tissdag-oonsda-tooorsda-feeda-lööla-sönda-braaa-Sajma!"

Som för att hålla sina nya kunskaper uppdaterade:)

Utflykten

På en ledig lördag kan man faktiskt inte bara sitta hemma och förslappa sig i soffan. Usch nej, vi är rörande överens om detta. Frisk luft måste man ha. Naturupplevelser och lite motion. Friluftsliv. Framåt eftermiddagen drar vi igång Projekt Utflykt. Salma packas in i många lager varma kläder, ryggsäck letas fram, ostmackor fixas och chokladdryck kokas och hälls i termos. Vi stuvar in oss i bilen och åker ut till Hellasgården för att gå vackert motionsspår i skogen och sitta på mossbeklädda stenar och fika.

Vi kommer fram och trycker pengar i parkeringsautomaten för att få stanna två timmar. Vi går 50 meter på motionsspåret. Ganska lerigt är det. Blåser visst lite mer än väntat också. Kallt. Och lite väl mörkt. På det hela taget en ganska obehaglig upplevelse faktiskt. Vi vänder. Får dåligt samvete för att vi inte motionerat dotter tillräckligt, så vi står och huttrar på nattsvart parkeringsplats medans dotter hoppar från trottoarkant ner i vattenpöl igen och igen. Sen åker vi hem och käkar friluftsmackorna i soffan.

Och vi är alldeles utmattade.

Hör och häpna

Salma ska få en LILLEBROR!

När jag klättrade upp på ultraljudsbritsen på Sibyllekliniken i förmiddags var både jag och Helal tvärsäkra på att vi skulle få vår tjejkänsla bekräftad. Istället ropar den skojfriska läkaren på sjungande norska: "flaggan i topp - det är en med snopp!".

-Du skämtar! skriker jag.
-Kolla en gång till! skriker Helal.

Lugna och sansade föräldrar? Nja.

Nu börjar nyheten sjunka in en aning. Men jag fattar fortfarande inte hur jag ska bära mig åt som pojkmamma?! Nog för att jag rent intellektuellt begriper att det inte är en liten utomjording som ska dimpa ner...men nästan? Och jisses vilken outsider den lilla kraken kommer bli. Jag har tre systrar och en släkt som kryllar av tjejjer. Helal har sex systrar och en släkt som också den kryllar av kvinnfolk. Jag har knappt hållit en pojkbebis i mitt liv, eller lekt med en liten pojke. Detta känns således skumt. Mycket mycket skumt...

Positivt: jag får shoppa nya bebiskläder!:D

ps: vad i hela friden ska ungen heta?!

Festligheter

I måndags firade mina föräldrar trettio år som gifta. Trettio! Inte riktigt klokt ju - men alldeles underbart såklart! Undrar just hur många hjärnblödningar Helal och jag skulle hinna ge varandra under en trettioårsperiod? Å ena sidan har jag större tålamod, så jag borde klara mig bättre, å andra sidan är ju Helal mycket jobbigare att leva med *hehe* så jag skulle tippa att det slutar 3-3...En hjärnblödning var per decennium ungefär;)

Mamma och pappa drog iallafall iväg på romantisk kryssning, vinade en hel del om jag uppfattat saken rätt och dansade halva natten. Dagen efter var de ändå pigga och fräscha och bjöd alla barnen med pojkvänner plus Salma på lyxig kvällsfika.

Och idag blev äldsta lillasyster ännu äldre och bjöd på mysigt 21-års-kalas! Så det har varit en synnerligen trevlig start på veckan och imorgon bär det av på ultraljud för att spana lite mer på Bebbs:)

Festlig fika på fina Kafé Koloni

Smärta

Idag bröt jag lillfingernageln när jag skulle trycka in en hög med smutstvätt i tvättmaskinen. Det gjorde så sabla ONT att jag var tvungen att fälla några tårar på badrumsgolvet. Sen kom jag på att jag ska föda barn om tre månader. Kanske borde börja jobba lite på min smärttröskel?

Örhänget

Jag har en såndär liten pin på min handväska som visar att jag stödjer Kooperation Utan Gränser. Idag kom Salma springandes med ett lyckligt leende och skrek: "titta titta Sajma e fiin, Sajma har ööjhängi som mamma!" Nu har denna pin suttit i Salmas öra i flera timmar och hon är så stolt!:)

Små underbara idéer i en snart tvåårig tjejjas huvud...

Ett tidigt vårskrik

Okej,okej. Våren är kanske inte riktigt här än, men i januari varje år borrar sig en vild längtan in i hela min kropp och jag spanar hoppfullt i snödrivorna efter minsta vårtecken. Jag tror helt ärligt att det inte finns en människa i hela vida världen som blir så genomlycklig när de första krokusarna letar sig upp ur jorden som jag!

Om jag lite raskt bortser ifrån att jag kommer vara groteskt höggravid denna vår så inbillar jag mig att jag kommer ha både tid, ork och lust för en massa små roliga projekt. Nummer ett är balkongen som vi inte lagt en hand vid sedan vi flyttade in för snart ett år sedan. I mina drömmar ser jag mig själv sittandes på en ljuvlig bänk där på balkongen, med fötterna på ett solvarmt nylagt trägolv en eftermiddag i april med Salma lekandes alldeles snällt och lagom tyst och Bebbs harmoniskt slumrandes i min famn. Ja tack.

Förutom drömbänken ser jag framför mig vackra vita blomlådor och ojämna betongfat. Ljuslyktor, stora kaffekoppar och klätterväxter. Ge mig nu.

Just den vackra bänken här ovan kostar tyvärr 6000 riksdaler, så den får stanna där den är. Men i mitt vårrusiga sinne kan jag inte låta bli att tänka "jag kanske skulle kunna bygga en liknande själv?" Haha! Detta alltså tänkt av hon vars största prestation inom träslöjd är en miserabel fågelholk. Nåväl, jag drömmer som sagt...

Min schackspelare

Efter att jag morrat, fräst och slitit mitt hår hittade jag ju till slut det där fina rejäla schackspelet jag så gärna ville ge Helal i julklapp. Men i Stockholm fanns det ju inte, så det blev att beställa från Göteborg och nervöst invänta leverans cirka två sekunder innan julafton:)

Julklappen blev en riktig hit kan jag säga. Se bara så fantastiskt koncentrerad han är när han sitter och spelar mot sig själv:) Dessvärre uttryckte jag i ett icke särskilt genomtänkt ögonblick att jag gärna vill att han lär mig spela...och med tanke på mitt tålamod (begränsat) och Helals tålamod (obefintligt) så finns vissa risker med detta projekt. Startar år 2008 med vild skilsmässa så vet ni varför;)

Årets sista

Idag fick jag mig en högst oväntad sovmorgon, jag bara sov och sov och när jag vaknade vid elvatiden hade Helal och Salma varit uppe i många timmar redan och röjt runt som tokar utan att jag störts det minsta av det. Helal hade tillochmed dammsugit precis utanför sovrumsdörren utan att jag reagerat. Måste ha varit trött eller så.

Jag hann vara uppe en timme, sedan var det dags för Salma att ta sin mitt-på-dagen-tupplur. Och tror ni inte att jag somnade med henne? Jisses vilken koma-dag. Men skönt var det! På eftermiddagen hängde vi på lekplatsen och strosade runt och spionerade på sparvar i buskarna, ett nöje så gott som något. Sen fick Salma bestämma middag och det blev föga förvånande "pangkaaaka med silt å dädde!"

Hela kvällen har vi myst i soffan, sjungit sånger, räknat ramsor och läst "Godnatt Alfons Åberg" sjuttioelva ljuvliga gånger på raken. Salma har kammat mitt hår, snurrat in luciaglitter i min lugg och så har vi prick-kastat russin i munnen på varandra vilket fick dotter att kikna av skratt. Stunder som dessa går inte att jämföra med något annat, och ibland blir jag lite sorgsen när jag tänker på att när Bebbs gjort entré så blir det ju aldrig mer bara jag och Salma som busar och myser...och så undrar jag hur jag någonsin ska kunna älska nästa barn så mycket som jag älskar Salma? Det känns ju faktiskt som om jag redan gett 200% av mitt hjärta till denna knäppa lilla unge. Men de som vet säger ju att man får ett nytt stort lager av kärlek för varje barn som kommer så jag får väl tro på det sålänge:)

Salma har blivit riktigt nyfiken på min tjocka mage de senaste dagarna. När jag säger att det är en bebis därinne så tittar hon mycket skeptiskt på mig, men hon vill iallafall gärna dra upp min tröja och klappa i tid och otid. Ibland säger hon att hon vill kjaaama bebis och när jag säger att man måste vänta tills bebisen kommer ut blänger hon surt, haha.

Hon är full av ömhetsbetygelser nuförtiden, min underbaring. Det är mycket självbeundran framförallt, hon kan stå länge framför spegeln och skruva på sig, sen suckar hon nöjt och säger "Sajma är sööt". När hon hjälper mig att bära soppåsar till nedkastet deklarerar hon stolt att "Sajma är jättestark!" och det räcker med att hon får på sig ett par strumpor så tycker hon att hon är förstklassigt uppklädd och vill visa för så många som möjligt hur fin hon är:) Jag tycker det är helt underbart med det där självförtroendet!

Hon strösslar gärna komplimanger runtom sig också. Häromdagen kupade hon händerna runt mitt ansikte, tittade noga och utbrast "mamma e vackej!" Åh, det måste ha varit den finaste komplimang jag någonsin fått!

Detta kärleksflummiga inlägg får avsluta år 2007! Gott Nytt År önskar jag er alla!

Bajs och regn

Nu kan jag pricka av ännu en sak på den lista som jag kallar: "saker jag helst sluppit uppleva". Salma och jag gosade ner oss i ett mysigt skumbad tidigt imorse. Fridfullt halvblundandes låg jag och guppade och Salma vispade runt med lite tvål i min lugg när jag i ögonvrån ser ett gäng bajskorvar flyta upp omkring oss. Min foglossningsömmande gravid-kropp åstadkom ett mirakulöst smidigt skutt ur badkaret och i framtiden tror jag det blir dusch och endast dusch med detta opålitliga stycke barn;)


Resten av dagen samlade jag in tapperhetspoäng genom att driva runt i regn och blåst på diverse lekplatser och hurra för Salma när hon åkte plaskvåt rutschkana igen och igen och igen. Dottern var sedan generöst inställd och lät mig ta en sväng in på Lindex och rea-shoppa två pyjamaser. En till Salmiakki och en till Bebbs. Nä, jag kunde faktiskt inte hålla mig längre. Nu ligger Bebbs-pyjamasen här bredvid mig och är alldeles jätteliten och underbar, och jag sneglar lite sådär ömt på den och viker den på lite olika sätt och känner mig blödig slash störtfånig.


Salma har lärt sig räkna till tio idag och nu sitter hon i soffan och kramar Budi och försöker lära honom detsamma. "Ett Budi, två Budi, treee Budi"...


Den finaste i världen.

Mellandagsrea?

Idag skulle Helal åka iväg och titta på en bil. Lite sådär för skojs skull. Nån timme senare kommer han hem och meddelar att han har köpt den. Åååkej. På detta viset fattas alltså stora ekonomiska beslut i vår familj. För mitt eget välmående väljer jag att utgå ifrån att bilfirman ville göra en god gärning såhär i juletider och faktiskt skänkte bilen till Helal.

Tatueringen

Igår kom Pia på visit och hade ett litet berg av julklappar med sig. Humoristisk som hon är hade hon tagit med sig julklappar till mig som hon köpt för flera (mååånga lååånga ååår) sedan men glömt att ge. Jag fick mig en lätt chock då jag rev av pappret och hittade en bok om David Beckham. Tydligen var jag helt besatt av honom på den tiden (och håll nu i minnet att det var mycket länge sedan, nästan som i ett annat pinsammare liv faktiskt).

Salma benådades från pinsamheter och fick bara roliga saker. Trodde hon till att börja med iallafall...bland presenterna fanns ett gäng låtsastatueringar som hon raskt blev nyfiken på. Jag frågade henne upprepade gånger om hon verkligen ville ha en fjärilstatuering på armen, och det ville hon definitivt. En mikrosekund efter att tatueringen kommit på plats ger ungen ifrån sig ett avgrundsvrål och ser ut att vilja hugga av sig armen. "NEEEEEJJJ TAAA BOOORT FÄÄÄRIL" panikskriker hon och viftar vilt med lilla armen så långt bort ifrån kroppen som möjligt. Snabb utryckning med tvål och vatten, vilket inte funkar. Salmas skrik avancerar till ett ihållande "IIIIII" och fjärilen gnuggas bort av svettig mamma med diskborste. Sådärja. Nu kommer Salma ha fobi för:

1. Tatueringar
2. Fjärilar
3. Sin egen arm?

För resten av sitt liv.

Julefrid

Med lätt panik vaknade jag tidigt på självaste Julaftons morgon och insåg att jag var illamående. Vilket jag visserligen är titt som tätt pga en viss liten inneboende, men denna dagen alltså mer än vanligt. Och det höll i sig minsann. Halva dagen låg jag däckad medan Helal gjorde sitt bästa för att underhålla Salma som var sjövild på alla sätt och vägrade sova ens en sekund under dagen. Helt klart hade hon på känn att det var något spännande på gång och att det var säkrast att hålla sig vaken:)

En halvtimme innan Kalle Anka bet jag ihop och övergav halvsovandet på badrumsgolvet. Vi åkte hem till föräldrarna i Björknäs och tack och lov mådde jag lite bättre när vi väl kom dit. Men det ljuvliga traditionsenliga hetsätandet var det ju inte tal om...

Julaftonsfirandet var SÅ mysigt! Salma var trots sömnvägrandet helt uppåttjackad hela kvällen och bara log och strålade åt allting. Och när tomten (Elvira) dök upp i mörkret utanför huset bubblade ungen av upprymt skratt! Inte ett dugg rädd var hon, utan ville gärna klappa tomtens skägg och sitta så nära som möjligt. Efter en stund var det bäst för tomten att avlägsna sig innan Salma blivit FÖR mycket kompis med honom, och då tryckte hon lilla ansiktet mot tomtemasken och gav en ordentlig avskedspuss. Sötaste sötungen!

Massor av fina julklappar fick vi allihopa, och lyckan var stor när Salma vaknade denna juldag och upptäckte alla nya leksaker på nytt. "MIN MIN MIN OCH MIIINNN!" skrek hon och kastade sig över grejerna med lysten blick;) Ehum, ett visst ägandebegär har satt in...Helt andäktigt och knäpptyst har hon sedan lekt med julklapparna hela dagen, och föräldrarna får knappt komma i närheten av och absolut inte röra hennes Alldeles Egna Saker.

Idag är jag i toppform och min lycka var definitivt gjord när vi fick komma till Björknäs även denna dag och avnjuta "Julmat del två". Så nu har även jag uppnått den där juliga övermättnadskänslan, haha. Slutet gott allting gott:)

Hoppas ni alla har haft en riktigt skön jul! Här på Trädgårdsvägen ska vi nu bara slappa och försoffa oss fram till Nyårsafton är det tänkt. Julefrid på riktigt.

ps: Salma har nu haft tomtekläder på sig i två dagar och ligger för tillfället och sover i full tomtemundering med luvan nerdragen över ögonen. Ska bli intressant att se hur länge det kan tänkas dröja innan ungen får rena kläder på sig...ds.

Jul-kontroll

Sådärja. Fyra dagar kvar till julafton. Kontrollerar snabbt hur mycket jag hunnit med av alla julförberedelser:

Handlat klart alla julklappar: Nix
Julstädat: jul vaddå?
Bakat pepparkakor: hoppsan
Gjort julgodis: ehh, nej.
Handlat julgran: fan...
Hämtat julgransbelysningen från källaren: till vilken gran?
Julpysslat med Salma: nope
Skickat julkort: inte till en endaste själ.

Så jag har väl all anledning att känna mig nöjd och lugn? Om inte så har jag faktiskt en ledig dag på söndag och då hinner jag säkerligen fixa allt ovanstående. Oh ja.

Morgonstund har guld i....

Sajma inte äta fjukost. Sajma vill haaa glass. Sajma inte sitta stol. Sajma sitta uppe bord. Sajma inte ha stjumpoj, Sajma vill haaa TVÅ blöjjor, mamma fåj inte titta Sajma. Mamma gå bort! Sajma inte bossta hååj, Sajma inte ha skoooj, Sajma inte inte inte ha åvejåål! Sajma vill haaa mammas nycklaj, mamma inte ha klädej, mamma måste haaa mojjonjock ute, mamma inte titta Sajma, mamma bort bort bort!

Valium?

Det här med skägg...

Salma sitter i soffan och ser den där ölreklamen där ett antal gubbar bråkar om vem som har det tjockaste skägget. Så börjar hon fundera.

Salma: Gubbe har skägg...
Jag: Mmm...
Salma: Pappa har skägg....
Jag: Jo, just det.
Salma: Toppi (tomten) har skägg!
Jag: Ja, habibi.

*Lång fundersam tystnad*

Salma: Sajma vill HAAAAA skägg!!!
Jag: Men älskling, det går nog inte...
Salma: Buääää, vill haaa, vill haaaa, buäääää....

Stora tårar droppar och hon fortsätter att snyfta fram "skägg, skägg, skägg" en lång stund. När samma reklam visas igen lite senare på kvällen drar hon en lång sorgsen suck och mumlar "Sajma har inte skägg...nej nej..."

Får man inte lite ont i hjärtat?

Sorgsen Salma visar om och om igen var hon vill att skägget ska sitta...

Första dejten?

Ja, iallafall sedan Salma föddes:) Igår sov hon nämligen borta för första gången i sitt lilla liv, och jag och Helal åkte till stan och åt libanesiskt julbord på en uuunderbar restaurang som var byggd i en stor vacker källare med stenväggar, murar och pelare överallt. Riktigt orientalisk känsla med snirkliga soffor i guldtyg, stora mosaikspeglar, vattenpipor och massor av levande ljus.

Julbordet bestod av 25 (!) varma rätter och så arabiskt kaffe med baklava på det...Skulle gissa att jag fyllt på mina kalorilager fram tills mars nångång *visslar*. När vi ätit ihjäl oss hasade vi ner oss i soffan, lutade oss mot varandra och lyssnade på härlig musik och spanade lite på magdansösen som uppträdde. Pratade minnen och framtidsdrömmar (och världens bästa barn slank väl in här och där i pratet också). Så åkte vi hem och sov en hel fantastiskt lång natt och gick inte upp ur sängen förräns 11 nästa dag:)

Salma kom hem i tip-top-form och var SÅ efterlängtad. Helal och jag stod i hallen som de mest fåniga, beroende föräldrarna och bara väntade på att få höra hennes små steg i trappen, haha.

Nu ska tredje adventsljuset tändas och mina planer för den resterande dagen är noll och intet! Aaaahh...

Undantaget

Jag gillar egentligen inte småpynt, så tomtar, änglar och bockar brukar man inte se mycket av hemma hos mig. Men idag slank en liten tomte ned i varukorgen på Coop ändå. Så söt ju. Mitt enda lilla fjantiga pynt.