måndag, februari 04, 2008

Inte så uppåt...

Igår hann jag äntligen träffa Pia, alldeles barnfritt, och både luncha och fika på stan. Trevligt trevligt. Annars har helgen varit seg. Jag känner mig tung och trött, och nätterna börjar förvandlas till ett skämt, precis som förra gången jag var jättegravid. Ett flippat kiss-maraton är det från början till slut, med avbrott för en och annan benkramp.

Är ganska så less på att Helal jobbar så mycket också. Nästan varenda kväll sitter jag här ensam och ruttnar med dagens berg av plock som ska röjas undan efter att Salma har somnat. Tjoho. I vanliga fall brukar jag tycka att det är rätt bekvämt med ensamma kvällar, men nu börjar man bli tjock och klängig minsann. Vill ha mannen i huset på plats så att han kan servera mig vindruvor på divanen och massera min kassa ländrygg.

Salma-läggningarna som tidigare gått som en dans har börjat strula också. Hon vrider och vänder sig, leker med nappen, sjunger envist hur trött hon än är. Vill ha en annan kudde, vill dricka vatten, fryser om fötterna men vill inte ha täcke osv osv tills jag känner att hjärnblödningen är hotande nära och fräser ilsket åt henne att hon ska sova och inget annat. Och så slutar dagen med dåligt mammasamvete :(

Det var dagens gnäll det. Over and out.


Varje kväll när jag diskar sitter Salma i sitt slitna älsklingsnattlinne vid mina fötter och bygger duplo. Duktiga lilla!

1 kommentar:

Anonym sa...

åhhh nu måste du lunga ned dig coh skita i plocket... ta det lungt, ta hand om din kropp. jag förstår att det e kämpigt hemma!!
men du fixar det galat!!
härligt att se salma bygga. det e en matta utvecklandes i detta legobygg.ler.
ananrs så utvecklas salma nu när hon börjar veta att hon kan styra andras viljor. som vid läggningen du besriver. visa vem det är som bestämmer och ha INGA skuldkänslor.
du gör det för hennes skull!! tänk så vetja!
och jag vet! det ÄR inte lätt att vara förälder!kram kram lilli