lördag, februari 16, 2008

Lördag morgon

06.10. Salma väcker mig.

Ibland väcker hon mig med mjuka kindpussar och viskande ord. Ibland genom att nypa tag i mina ögonfransar och draaa upp ögonlocken. Idag väcker hon mig genom att beslutsamt rycka bort ett hårstrå i taget ur min redan nätta hårsamling till lugg. Jag känner det, men jag orkar inte reagera. Jag är ett koma-vrak. När jag till sist rullar ur sängen är jag mer tunnhårig än någonsin.

Jag sätter mitt hopp till Duplot. Stapplar ut i vardagsrummet och breder ut alla bitar över soffbordet. Kollapsar på soffan. Snälla unge, lek en stund, bygg ett torn, snälla.

Salma: Mamma måste vakna!
Vraket: Mmmm, mamma är vaken...
Salma: Mamma gå upp!
Vraket: Mmm, mamma vilar lite bara...
Salma: Mamma fåååj inte vila lite bara!
Vraket: Okej...mammas ögon blundar bara en liten liten stund....
Salma: Sajma säjer nej! Mammas ögon måste titta Sajma!

Jag ger mig. Vraket är uppe.

1 kommentar:

~Karin~ sa...

Känner igen mig så väl i eran lördagsmorgon *ler* Det där med att ta tag i ögonfransarna verkar dom flesta barn gilla :-/

På kvällen innan jag skulle till jobbet idag så blev jag väckt av att två lyckliga barn tände sänglampan o lös rakt i mitt ansiktet samtidigt som dom hoppade i sängen! Hmm...vad hände med klappar o mysande *s*

kram /Karin