Jag kan inte ens sätta ord på hur j-ä-v-l-a skönt det är att praktikperioden är över! Nog för att de tunga skolböckerna staplas på hög och alla seminarier, inlämningsarbeten och salstentor känns oändliga, men jag är överlycklig ändå! Inga fler 05-17-dagar då jag nästan bara får se Salma i sovande tillstånd. Det var helt värdelöst att ha det så.
Redan första skoldagen var det dags för examinationsseminarium, och organiserad som jag är så hade jag förberett mig i tadaa: en hel kvart på pendeltåget på väg till skolan. Men så är det att vara en slö, svårstartad tidsoptimist. Först när hotet hänger tungt över mig så lägger jag i den högre växeln och klarar mig på något märkligt vis igenom de besvärligaste situationerna.
Nu är Salma redigt förkyld och nätterna är jämmer och elände. Hon blir så förtvivlad när hon inte kan andas med näsan och så blir hon så explosivt förbannad om man försöker nässpreja henne. "mamma, mamma, mamma" gråter hon och vill bara ligga på min mage och borra ned ansiktet mot min hals. Fy vad synd det är om sjuka knytt, och vad taskig man känner sig när man inte kan göra något briljant åt saken.
Nä, tillbaka till "Lagar och förordningar vid läkemedelshantering". Låter det inte upphetsande så säg? Sen ska jag skynda mig hem och gosa med husets sjukling och därefter sträckläsa sista delen i min spännande styckmordsbok. Vem, vem, vem är mööördaren?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Aha, du har samma studieteknik som mej! 15 min kurslitteratur och sen kriminalromaner halva natten igenom :-)
Skicka en kommentar