Det gäller att minnas hur det kändes att själv vara liten. Och jag tror att jag är ganska bra på det. Jag minns precis hur spännande det var att lyfta på en tung sten för att se vad som gömde sig därunder, och hur viktigt det var att kika ner i varje väg-brunn, plocka upp varje löv och peta på alla myror. Så jag sätter mig med benen i kors mitt på trottoaren och låter Salma plocka och samla och kika och pilla. Det är underbart att se hennes upptäckarglädje, höra hennes förtjusta små utrop när en myra kryper över hennes hand och hur hon håller andan när hon ser någonting extraordinärt spännande. Som en flaggstång eller så:)
De viktigaste fynden placeras i fotändan av vagnen och ska helst med in i lägenheten när man kommer hem. Mamman lyckas oftast avstyra sådana idéer, men det händer att en kotte eller två flyttar in på Trädgårdsvägen 4.
På vägen hittade vi en liten lekplats också, med en rolig båt att klättra runt i.
Även pigga bebisben måste vila på en bänk ibland...
En och en halv timme senare anlände vi till mammas och pappas härligt blommande trädgård.
Pappas favorit-tulpaner för i år. Små, gräddiga och alldeles alldeles underbara:)
och massor av gullvivor
På baksidan av huset är gräset alldeles blått! Så vackert...
Salma hjälper mormor att vattna blommorna
och håller koll på morfar som gräver och hackar i rabatterna
Det blommar lite på trappen också
Fika ute på altanen i kvällssol
Jag hade lämpligt nog svängt ihop en amerikansk äppelpaj:) Tack för receptet C!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar