Alltså, man ska inte irritera sig på folk. Det är meningslöst och ett fånigt slöseri med tid och energi. MEN. Ibland kan jag verkligen inte låta bli. Som idag då jag satt på bussen för att åka till skolan och "råkade" höra en konversation mellan två småbarnsmammor. Båda i trettioårsåldern, båda med silikontuttar, extensions, hiskeligt långa naglar och med bäbisar klädda från topp till tå i svindyra märkeskläder. Ämnet som diskuterades var livskvalité, och då framförallt hur livskvalitén SÄNKTS sedan de fick barn.
mamma 1: alltså SERIÖÖÖST, kolla mina naglar - heeelt ofixade, har inte gjort en manikyr på...ja, säkert två veckor snart!
mamma 2: amen say no more, jag har liksom inte hunnit komma iväg på dendär ansiktsbehandlingen på sturebadet som jag planerade att göra för typ en månad sen. Snart rasar mitt ansikte ihop totaaalt, jag vågar ju knappt visa mig ute längre!
mamma 1&2 suckar djupt och skakar på sina välfriserade huvuden. Sorgligt är vad det är säger de.
Jag upprepar, man ska inte störa sig. Vad varje enskild människa väljer att göra med sin egen kropp på detta lilla jordklot spelar mig ingen roll. Men jag förfasar mig över attityden, det gör jag. Hur i hela friden kan man definiera avsaknaden av en ansiktsbehandling som jordens elände? Hur kan man koppla ihop ett par omanikyrerade naglar med SORG? Och jag kan inte låta bli att undra hur dessa kvinnor skulle hantera en kris som faktiskt ÄR en kris? När som helst kan killen i ens liv bli mosad av en taxi. När som helst kan ens barn få en obotlig sjukdom. Well well.
ps: det finns jättebra ansiktsmasker på h&m för 14.50:) Ge mig en sån och en kvart för mig själv i badrummet så är iallafall min livskvalité räddad för stunden;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar