He he he? *nervöst skratt*

Alltså - varför är mitt liv alltid såhär? Först händer det ingenting, ingenting, ingenting - sen bara rasslar det till och jag har projekt (glädjande varvade med ångestladdade) upp över öronen. PANG så kom jag in på sjuksköterskeutbildningen som börjar om TRE VECKOR, och PANG så blev vi erbjudna en lägenhet ute i Nacka och var tvungna att bestämma ifall vi ville ha den eller inte på max fem sekunder. Så okej. Här sitter jag nu och ska börja plugga OCH flytta på precis samma gång, och jag hade ju inte alls räknat med att NÅGOT av detta skulle inträffa! Och mitt i plugg-och-flytt-start så ska Salmas ettårsdag firas, och hur ska jag hinna bearbeta DET (för det är ju faktiskt inte klokt att hon redan är så stor) när jag har så mycket annat att göra? *sväljer hårt*

Och jisses - Helal har inte ens sett lägenheten! Och knappt jag heller förresten, eftersom den var totalt mörklagd under visningen och jag bara vimsade omkring med en ficklampa i en kvart. Det enda jag vet är att det är ett riktigt ruckel som inte renoverats det minsta sedan början av sjuttiotalet. Men idag fick vi (praise the Lord) veta att hyresvärden bestämt sig för att piffa upp den ordentligt innan vi flyttar in, så nu kan jag åtminstone stryka den punkten från ångest-listan *phu*

Ujuj, känner mig alldeles adrenalin-hispig. Försöker påminna mig själv om att det är JULEFRID som gäller, men det går inge vidare. Jag har läst antagningsbeskedet minst fjorton gånger (idag) och varvat detta med att springa runt i lägenheten och oja mig över alla prylar som bara svämmar över precis överallt. Dessvärre är det BARA mina prylar, så jag kan inte ens skylla på Helal *grrr* Hur har jag lyckats skapa detta inferno av onödigheter på så kort tid? Vi flyttade ju nyss in? Borde inte allting rent logiskt ligga kvar på sina ursprungliga platser? Jag som alltid tycker att jag har så lite tid - hur i hela friden har jag hunnit med att flytta runt och stöka till och fylla på så hejdundrandes mycket? Well well, tur att man roffat åt sig den effektivaste mannen i världshistorien. Kliver jag bara åt sidan och serverar Helal lite sportdryck med jämna mellanrum så lär han väl ha tömt lägenheten på en timme eller två;)

Två dagar till Julafton!!! Två timmar tills jag bara MÅSTE gå och lägga mig. Hittills har jag idag:

inhandlat sista julklapparna
köpt videoband till videokameran
lagat falafel och fryst in till julafton
lagat hummus och fryst in till julafton
lekt med och nattat bebis
diskat
vattnat blommorna
tappat bort juletiketterna

Nu ska jag:
Laga choklad-fudge
slå in alla julklappar
sortera tvätt
pyssla klart julpysslet
hitta juletiketterna
njuta av julefriden?

Jingle jingle!

ps: idag ramlade jag på tunnelbanan. Stod upp på mina två ben och när tunnelbanan skakade till en aning så bara ramlade jag. Platt på golvet. Med näsan nedåt. Ålderdomen är nära. Och mitt eget barn skrattade åt mig! Vad är DET för slags lojalitet?!;)

Bra bra samvete...

Den mest tillfredsställande känslan på jorden just nu måste vara när Salma somnar i min famn när vi dansar till Lugna Favoriter. Jag är så vansinnigt trött på alla läggningar med skrik och gråt och tårar. Visst somnar hon efter en stund (en låååång stund) men efteråt känner jag mig som en jäkla bödel och befarar att Salma kommer bära med sig dessa traumatiska tvångs-läggningar i evig tid och tvingas gå i oändliga terapisamtal som vuxen. Härmed struntar jag alltså fullständigt i alla andra föräldrars åsikter som vanligtvis går ut på att bebisen SKA kunna somna själv. Salma vill somna i famnen och då får hon göra det, basta! Jag förstår henne fullständigt, vem skulle inte vilja bli kramad och vaggad till sömns om möjligheten fanns?

Nu har jag precis tippat över Salma från famnen till sängen, och hon bara gav ifrån sig en nöjd suck och sov vidare. Och här sitter jag med ett gott samvete och en kopp te.

Det är helt omöjligt för mig att förstå att det är JULAFTON om en vecka. Har NOLL julkänsla i kroppen och när jag ska handla julklappar och julpynta så känner jag mig bara löjlig, som att jag bara skämtar liksom....

Helal hade en actionspäckad dröm inatt. Han och Brad Pitt *asg* var efterlysta av FBI och jagades över hela världen. Just när de spände sina armmuskler som bäst för att gå armgång hängandes under en bro så ringde jag till Helals mobil och anklagade honom för att vara hos en älskarinna. Desperat försökte han då förklara att han och Pitt var väldigt upptagna med att fly undan rättvisan men jag fortsatte bråka och just när han var tvungen att välja mellan att kasta mobilen och rädda livhanken, eller fortsätta prata med mig och bli kallblodigt nedskjuten av FBI - ja, då vaknade han och var sedan smått speedad i några timmar. Haha, jag ska nog INTE börja analysera den drömmen. Men jag visste väl att han hade ett gott öga till Brad;)

Jag har väntat och väntat och vääääntat på mina freaking antagningsbesked hela veckan, men tydligen har Posten tekniska problem och jag får vänta vidare tills på måndag. Komer de inte då så måste jag nog börja käka Valium pronto.

My so called pepparkaksbak....

Mitt i natten bestämmer jag mig för att baka pepparkakor. Det är ju så extra underbart mysigt att baka inför lucia och jul och jag tänder några ljus i köket och plockar fram mina fina pepparkaksformar i form av en elefant och en kamel. Detta år har jag även inhandlat en traditionell änglaform. Två plåtar pepparkakor är strax klara och skjutsas in i ugnen. Där ska de ligga och bli läckert gyllenbruna i fem minuter. I två minuter sitter jag på huk och beundrar kakorna som växer och mörknar inne i ugnen, sen kommer jag på att jag ska passa på att hänga lite tvätt de resterande tre minuterna. Observera att denna tvätt legat i tvättmaskinen i ca åtta timmar medans jag hasat omkring och undvikit att hänga upp den. Men just nu, just dessa tre minuter - ja, då bara MÅSTE jag hänga upp den.

Jag har precis hängt upp alla Helals skjortor när en illavarslande doft smyger sig in i vardagsrummet. Kakorna! Rusar in i köket och lyfter ut två plåtar aska ur ugnen. Morrar, slänger upp fönstret på vid gavel och börjar ilsket knåda den lilla degklump som finns kvar. Den räcker precis till tre fina änglakakor. In i ugnen. Står och stampar en stund i köket och svär lite över alla förlorade pepparkakor, sen hör jag från tv:n i vardagsrummet att reprisen av LOST har börjat.

Trippar iväg bara för att kolla om det händer något spännande...och det gör det! Sawyer och Kate har sex i den där buren de är fångna i och Jack blir tvungen att operera bort en tumör från den där läskiga killens ryggrad och - vänta nu! Varför är hallen fylld av svart rök? Nej! Det är inte SANT! Ännu en galopp-färd till köket och när jag rycker upp köksdörren börjar brandvarnaren i hallen tjuta, Salma vaknar med ett förfärat vrålskrik och ugnen ser ut att vara på väg att explodera vilken sekund som helst. Och hur faaan stänger man av det där tjutande eländet?! Hoppar upp och ned under brandvarnarhelvetet och försöker se om det möjligtvis finns någon knapp, men så tycks ej vara fallet. Eller så finns det en knapp inbäddad i den tjocka svarta dimman där nånstans, hursomhelst hittar jag den inte och snart har jag garanterat väckt samtliga grannar och blir med högsta förmodan vräkt senast imorgon. Upp med halldörren, upp med alla fönster, ut med de svarta änglarna i diskhon. Rusar in till bäbis och håller för hennes små öron tills brandmanicken äntligen bestämmer sig för att den värsta faran är över och tystnar.

Helals min när han kommer hem från jobbet och kliver in i den nu mörkgrå dimman är oslagbar. “så du har bakat” säger han bara lugnt och klappar mig lite tröstande på huvudet.



Får jag lov att bjussa på en svart ängel? Man måste ju åtminstone medge att den är ganska fräckt alternativ, om än väldigt cancerframkallande....Nå - någon som kommer på fika?

Pussungen!

Här ser ni pussunge nr 1! Helal och jag får hundratals stora blöta pussar varje dag, och det är sååå mysigt! Imorse väckte Salma sin far genom att lägga sina små händer på hans kinder och ge honom en riktig smällpuss:) Och när jag dansar tryckare med henne på kvällen så pussar hon mig så kärleksfullt på kinden att man bara smälter...


Puss på moster 1....

och puss på moster 3....


men ibland måste man ju vila sig från pussandet och bara kramas;)


Vi åkte hem till Björknäs och firade Först Advent med lussebulle-fika. Och så gick vi på julmarknaden på Street. Åhh, det finns så mycket fina saker där! Man kan verkligen hitta roliha annorlunda julklappar där - tror bestämt att jag måste dit en sväng till i år....


Mmmmm.....

Dåligt, dåligt samvete!

Salma är extremt svår att lägga nuförtiden, hur trött och slut hon än är. Nu hade jag preciiiis lyckats få henne att somna efter drygt en timmes buffande och nynnande och napp-i-stoppning. Då hörs världens BRAK från hallen när brevbäraren med all kraft slungar in ett berg post och Salma sätter sig spikrakt upp i sängen och ger ifrån sig ett VRÅÅÅÅL.

Och jag hinner liksom inte tänka ordentligt, ilskan bara svämmar över inom mig och jag kastar mig ut i hallen, slänger upp dörren och vrålar att "jag har för helvete en bebis som sover här, måste du kasta in posten Så JÄVLA VÅLDSAMT?!"Och den stackars lilla killen i 15-årsåldern blir alldeles vit i ansiktet och stammar fram ett förlåt och nästan rusar iväg längs loftgången.

Åhhh vad dåligt samvete jag har nu! Det var ju en helt absurd reaktion från min sida, helt galen! Och tänk om detta var killens första jobb någonsin och tänk om han blev så uppskrämd att han aldrig vågar dela ut någon post igen och tänk om han ligger hemma på sitt lilla pojkrum och gråter nu? Nä, nu måste jag ringa till Posten och bikta mig och be om ursäkt.

*glad*

Blir man inte lite lycklig av att se den här lilla kärlekspotatisen? *naaaaw*

Long time no see...

Ojsan, nu var det längesen jag bloggade....

Det är snart December och ändå är det sååå VARMT ute! Har nog aldrig varit med om något liknande! Idag gick vi ut på långpromenad alla tre. Först gick vi till Farsta C för att köpa nya jeans till Helal, men den mannen har ju noll tålamod i kroppen så när det första jeansparet han provade inte satt helt perfekt så tröttnade han direkt och nästan rusade ut ur butiken *s* Lite senare var han tvungen att åka och jobba, men jag och Salma fortsatte promenaden i flera timmar till. Jag hade tagit med mig både lunch och mellis som vi satt ute i solskenet och åt - härligt!

Så har Malin varit här och fikat en sväng också, och jag fick en alldeles ljuvlig kokbok av henne som jag nästan har bläddrat sönder redan. Har nog aldrig sett så många olika chokladtårtor i en och samma kokbok förut - det kan bli RIKTIGT farligt dethär!;)

I helgen var jag, Pia och Lilli på Hälsomässan. Jag hade inte tänkt stanna så värst länge men hoppsan hejsan så hade vi varit där i åtta timmar - det fanns väldigt mycket att se, och mycket gratismat att hinna tugga i sig:) Väldigt skönt med en hel dag utanför mammarollen, om man får säga så? Vi lyssnade på några riktigt intressanta föredrag också, och jag blev supermotiverad att en gång för alla ta tag i min viktnedgång. Pia kände likadant så nu har vi satt igång en liten december-utmaning tillsammans:)

Salma växer så det knakar! Plagg efter plagg blir för litet och benen sticker längre och längre ut i luften när hon ligger på skötbordet. Gud så larvig jag kommer se ut om några år mellan min långa ståtliga man och modell-långa dotter - jag kommer ju helt klart vara den kortaste och tjockaste i denna familj:/

Ett energiknippe utan like är hon, dotra min. Och roligast just nu är att vara med och träna med Helal - hon härmar honom så gulligt när han gör knäböj:) Och superkul är det också att vara med och göra armhävningar, eller att stå på händer på köksbordet! Själv har jag inte riktigt anslutit mig till deras lilla fitness-klubb än...;)


Ser ni de två små söta tänderna som har pluppat upp? Världens gulligaste! Och vassaste!
På bara några dagar tycker jag också att Salmas hår har blivit jättelångt. Luggen hänger ner över ögonen och polisongerna kryper ned längs kinderna. Helal och jag tycker att det är fantastiskt att NÅGON i denna familj tycks få ordentligt med hår på skallen:)


Träna träna träna....


Lilla fitness-bruden Salma kan stå såhär nästan hur länge som helst...och jag tycker mig redan börja ana ett par svällande biceps på bebbe-armarna;)


Detta är liiite läskigt - men mest skoj!


Pust! Salma är riktigt trött efter det hårda träningspasset och belönas med stor pappa-puss:)

Ännu mer nostalgi och förundran...

Här står jag, för exakt ett år sedan, och fotar mig själv framför hallspegeln! Det är helt sanslöst hur tiden bara har skuttat iväg i jättekliv, jag har inte alls hunnit med! Den där lilla blinda varelsen i min mage på bilden, som aldrig tagit ett andetag och som inte visste något om världen utanför - hur är det möjligt att samma bebis nu promenerar längs möblerna här hemma och tar sådan självklar plats?

Hon har lärt sig att visa precis hur hon vill ha saker och ting, hon förstår vissa saker vi säger, hon kan öppna lådor och skåp, äta pannkaka alldeles själv och hon vill pussas hela tiden:) Hon avskyr att ha på sig strumpor, hon tycker att fisk är det äckligaste som finns, hon älskar att dansa tryckare och somna som en trasa över min axel, hon pillar på sin örsnibb när hon är trött, hon älskar att leka "var är Salma?-leken", hon kan kryp-galoppera - med särskild teknik över trösklar, hon vill helst ligga mellan oss i sängen, hon njuter när man blåser på henne med hårtorken, hon vill jättegärna vara med och sortera saker (helst strumpor), hon pratar ömt och lite förmanande med sina nallar, hon blir jättearg när hon inte får äta blomjord, hon vill inte att man busar med henne när man är ute på promenad (då vill hon vara tyst försjunken i egna djupa tankar) och hon har det underbaraste leendet på jorden! Och för ett år sedan hade vi inte ens träffats! Otroligt....

Bio-besök och gnäll-chock

Åh, vilken skön kväll det var igår! Pia och jag såg filmen Babel på bio (fyra plus från mig) och sen vinade vi hemma i Pias nymålade gröna rum och nångång efter midnatt halvsprang jag hem i mörkret. Väl hemma möttes jag av en smått chockad Helal (han jobbar ju alltid kväll och har knappt aldrig varit ensam med Salma på kvällstid) som noggrant recenserade hur hans kväll med Salma varit. Det lät ungefär såhär:

"Alltså, hon GNÄLLDE så himla mycket. Och hon VILLE liksom ingenting. Jag försökte ge henne nappen men den ville hon inte ha, och inte vällingen heller. Och hon var jääättetrött men ville ändå inte sova och jag fick liksom BÄRA omkring på henne jättelänge. Och sen när hon äntligen hade somnat så vaknade hon IGEN och skrek så jag fick FORTSÄTTA bära runt på henne!!!!!!!"

No shit älskling;) Välkommen till min värld! Såhär har jag det nämligen i princip VARJE kväll. Och när jag någon gång beklagar mig en smula så har jag hittills mötts av oförstående blickar och fraser som "men Salma som är så snäll och nöjd" Javisst! Det ÄR hon! PÅ DAGEN. Omkring sisådär 19.00 på kvällen genomgår hon raskt en personlighetsförändring och liknar mer och mer en liten Chucky ju senare det blir. Och jag är så lättad för nu VET Helal det, så nu kan han ha medlidande för mig i fortsättningen;) Och för Salma givetvis. Stackars lilla troll - vad kan det vara som är så jobbigt på kvällen?

Monday, monday...

Detta känns som en effektiv dag, för ovanlighetens skull. Mitt effektiva ryck började redan klockan 01.00 inatt då jag låg i sängen och plötsligt fick en sådan brinnade lust att skura köksgolvet. Så det gjorde jag, och när jag ändå var igång så städade jag även ur kylskåpet OCH organiserade om i kökslådorna:) Det gäller ju att passa på när lusten finns där!

Imorse åkte jag och Salmiakki till BVC för vägning och mätning. En 75 centimeter lång och 8 kg tung underbar bebis har jag. När vi kom hem igen fick jag ett matlagningsryck och fixade bebismat och proppade hela frysen full med små små bebis-matlådor. Så nu får Salma äta kyckling/mango-puré året ut;)

Och nu till det bästa: ikväll ska jag ut på stan med Pia! Vi ska käka middag, gå på bio och sen ta ett (nåja) glas vin:) Så underbart!

Söndag.

Igårkväll kom Helal hem redan vid 23, så vi hann titta på en film tillsammans; "O brother where art thou?" Vi älskar den filmen båda två och har sett den många gånger sedan vi blev tillsammans! Vi körde en liten massagestund också innan vi kom i säng vid tvåtiden. Tre timmar senare tyckte Salma att den nya dagen börjat och att det enda tänkbara alternativet var att gå upp och leka i kolsvart mörker. Alltså - är detta mitt barn?

Idag tog vi en promenad till Farsta alla tre och jag inhandlade en dyr glasburk med gummiklister att använda till mitt scrappande. Det första jag gjorde när vi kom hem var att tappa glasburken i golvet. Misstag nummer två var att försöka samla ihop det utspillda limmet och hälla över i en av Salmas barnmatsburkar. VARFÖR är jag så infernaliskt envis? Resultat: ett kök sänkt i lim-ångor och lim ööööverallt _förutom_ i barnmatsburken.

Jo just det, igår pillade Salma upp en snäcka (handplockad vacker sak från Bali) ur akvariet och svalde på en mikrosekund. Med fasa såg jag hur den orimligt stora snäckan gled ner i Bebbes lilla lilla hals. Salma betedde sig dock som om det är fullständigt naturligt att käka gigantiska balinesiska snäckor lite sådär när man känner för det. Och snäckan vandrade smidigt igenom hela systemet och bajsades ut 12 timmar senare. Ligger nu sparad i burk:)

Jag försöker lära Salma att äta fisk, men måste nog snart erkänna mig besegrad i den kampen. Lilltjejjan spottar som en vild lama, och försöker man blanda fisken med fruktpuré så silar hon metodiskt ut minsta lilla laxbit och sväljer endast frukten. Imponerande!

Nä, nu ska jag stoppa Bebis i säng, för JAG behöver lite eftermiddagsvila (dagen började som sagt 05.00) Kanske orkar jag läsa ett kapitel eller två i den UNDERBARA klassikern "Parfymen". Som förövrigt har filmatiserats och snart kommer på bio *måste se*

Tjing!

En liten miss...

Salma är ju (vanligtvis) sååå duktig med att säga till när hon behöver gå på pottan, så jag brukar för det mesta ha henne utan blöja här hemma. Men ikväll fick jag en myspys-fredags-överraskning när jag kikade in i köket;) En bajskorv mitt på köksmattan och en jätteglad bebis som satt bredvid och studerade den noggrant, haha...



Nu ska jag bädda ned mig i soffan med nytvättad gosbebbe och kolla på IDOL!

Grattis till Mig!:)

Jaha - så var man 24 år då! Fast jag har faktiskt inte särskilt mycket ångest över det - detta år har varit så underbart (det underbaraste!) och med lilla Salma kan det väl bara bli roligare och roligare:) Jag blev väckt med frukost på sängen och Salma överlämnade efter MYCKET om och men ett litet rosa paket - nu har jag ett jättefint guldhalsband med bokstäverna S och H (Salma och Helal) och ett guldhjärta runt halsen:)

Helal skulle egentligen ha jobbat, men han ringde och tog ledigt *gulle* och så städade han lägenheten och lekte med Pluttis medan jag bakade morotskaka och kladdtårta!


Äntligen en familjebild! Jag tror inte att vi tagit ett endaste foto på oss tre sedan BB-tiden! och titta - jag har både läppglans OCH borstat hår! Hårborstningen imorse var för övrigt ett plågsamt projekt. Hade nämligen börjat få ofrivilliga hemmagjorda dreadlocks *aajjjjj*


På kvällen dök La Familia + Gunilla + Farmor upp och fikade. Och Pia tog en paus från studierna och kom förbi hon med och hjälpte till att käka upp morotskakan.




Jag fick sååå mycket fina presenter! Och Salma tyckte det var jättekul med paket och snören och prassel! Och en massa uppmärksamhet och pussar uppskattar hon alltid:) Dagen till ära hade jag tvingat på henne en KLÄNNING (Helal påstår envist att det inte passar henne alls, men JAG tycker att hon är bedårande)

Kvällen var verkligen supertrevlig, och när alla gäster åkt hem så hade Helal och jag mys-natt med hyrfilm (Da Vinci-koden) och en massa glögg.


Massa fina blommor har jag i vardagsrummet nu...



Oh - jag gillar verkligen dagen efter att man fyllt år. När man bara sitter och beundrar sina presenter *s* Jag har njutningsfullt bäddat sängen med mitt nya underbara sängöverkast och så har jag vågat håret med min nya vågtång, jag har plockat saker i och ur min fina förvaringskorg, jag har spatserat runt i lägenheten med min gosiga halsduk (och Salma kryper omkring med mina nya vita vantar uppdragna över armarna), jag luktar gott av min Kanebo-parfym och på köksbordet står min hushållspappershållare i ek och glänser (mamma har stenkoll på vad som saknas i hennes dotters hushåll) Senare idag tänkte jag ta en sväng förbi Akademibokhandeln och köpa nånting nytt att läsa för presentkortet jag fick av farmor.

Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla igenom den roliga Stockholms-boken jag fick av Pia. Och så ska jag ta mod till mig och ringa och boka tid för make-up-kursen som jag fick av syrrorna. Haha - de har verkligen rätt i att jag borde hotta upp mig en aning! Men jag är fasiken riktigt nervös för den där sminkningen - tänk om sminkösen bryter ihop när hon ser mig och erkänner att jag är ett hopplöst fall? Fast med ny parfym och vågat hår känns det redan som att jag kommit en bit in i mitt nya glamourösa liv;)

Tack alla för den mysiga kvällen och allt fint jag fick!

Svacka...

Sitter här i min ensamhet och har en tillfällig svacka. Insåg just att det faktiskt finns en chans att jag kommer in på "min" utbildning redan nu i januari. Funderade vidare och kom på att januari är ju JÄTTESNART - fjoff så har december rullat iväg och det är dags att sätta sig i skolbänken. Och det går ju inte! Jag är inte social, jag är alldeles för tjock och jag kommer absolut inte ihåg hur man pluggar. Och jag har banne mig inte ens några kläder att ha på mig i skolan. Eller kan man gå dit i fleece-morgonrock? *hoppas*

Massor med groteskt hemska ord snubblar omkring i mitt huvud. Exempelvis dessa:

Student-sittningar (då måste man prata med folk)
Kår-verksamhet (då måste man vara rolig och påhittig)
Muntliga tentor ( blackout=UNDERKÄND)
Redovisningar inför klassen (say no more)
Fester (då ska man vara snygg, social, självsäker, moderiktigt klädd och framförallt ska man vara DÄR)

Fy faaan säger jag bara!

Har en sån grym lust att bara stryka min ansökan! Jag har ju varit helt softat inställd på att inte ha en endaste yttepyttig chans att komma in, iallafall inte inom den närmsta framtiden - och det var en rätt så skön tanke. VÄLDIGT skön om jag ska vara helt ärlig.

Gah! *sliter mitt redan tunna hår* Varför kan jag inte bara tro lite på mig själv?!

Citat...

Übersnygg, hipp nittonårig lillasyster ringer för att kolla vad jag önskar mig i födelsedagspresent.

Syster: "Alltså, har du anpassat dig till det sunkiga mammalivet och vill ha nån sunkig mammapresent, eller kan man ge dig något lite mer glamouröst?"

Haha - say what?! Är inte jag glamouren personifierad? Va? Va?!;)

En annan underbar kommentar är den jag fick av pappa häromdagen då vi träffades och jag hade ansträngt mig och använt lite mascara på ögonfransarna.

Pappa: "Men GUD vad fin du är! SMINKAD och allting!" (sagt med djupt chockad röst)

Jajaja, jag kanske HAR förfallit en smula...*hrmf!*

Gonatt! /Sunkmamman

Tjoho!

Fick precis hem resultatet från högskoleprovet! 1.6! Yeeyy - min hjärna har alltså inte förmultnat totalt under mammaledigheten:) Ska nog skriva provet igen i vår för jag tror att jag kan skriva ännu lite bättre...vad tufft det skulle vara att skriva 2.0 nån gång i livet - det måste jag göra!:)

Fars Dag!

Salma väckte mig tidigt imorse. Det var tydligt att hon ville smyga upp och fixa frukost på sängen åt Helal på Fars Dag:) Så det gjorde vi. Salma målade dessutom ett alldeles eget konstverk med fingerfärg som Helal fick som present. Av mig fick han en flaska whiskey:) Det var härligt att sitta och mysa och äta frukost tillsammans alla tre i sängen. Om man bortser ifrån att Salma fick ett hysteriskt anfall då hon förstod att hon varken fick hälla ut skållhett te i sin mammas knä eller kleta in smörgås i lakanen. Stackars barn som måste stå ut med såna förfärliga begränsningar!;) Salma - 2000-talets Picasso, eller vad säger ni?

Frukostbricka...

Idag upptäckte Salma till sin stora lycka att det går alldeles utmärkt att ställa sig upp mot bordet där vi har guldfisk-skålen! Och efter bara några sekunder hade hon en stackars sprattlande firre hårt fastklämd i näven. Alltså - hur fasen lyckades hon med det? Antingen har min dotter en sensationellt utvecklad fiskfångar-teknik, eller så är mina stackars guldfiskar så utmattade, slöa och föråldrade att de helt förlorat reaktionsförmågan (man kanske borde mata dem ibland?) Hursomhelst lyckades jag rädda livet på lilla fisken och allt är frid och fröjd.

När jag väl introducerat fingerfärg för Salma så var det myyycket svårt att ta dem ifrån henne! Det blev massor med lek och kladd i badkaret, och en hel del färg hamnade nog i lilla magen också. Titta vad roligt hon har!:)

Fredagkväll....

På tallriken ligger Lasagne a la Hanna (riktigt god om jag får säga det själv)

På tv:n är det IDOL...

Och på golvet sitter en koncentrerad Helal och en ännu mer koncentrerad bebis och bedömer stenhårt idolernas uppträdanden;) Salma ÄLSKAR att titta på Idol, särskilt när hon får sitta på sin pappas axlar och suga lite på hans huvud under tiden:)

Uppdatering angående Salmas utveckling: Nu ställer hon sig upp mot ALLT! Det är omöjligt att passera henne utan att hon kastar sig fram och hugger tag i ens ben och drar sig upp *s* Hon ställer sig upp mot soffan, mot vardagsrumsbordet, mot tv:n, mot blomkrukorna och idag....HAHAHA....idag högg hon tag i Helals BRÖSTHÅR och drog sig upp till stående! *ajaj* Helal bet ihop käkarna så att han blev alldeles vit i ansiktet *mohohoho*

Dålig service på restaurangen;)

Salma hinner somna innan den söliga servitrisen (jag) fått maten på bordet.

Barndomsminnen...

Nu har jag och Bebs varit hos mina föräldrar i Björknäs i två dagar. Aaaahh - det är balsam för en frusen förortssjäl att komma dit:) Och maten! Så underbart med hederlig svensk husmanskost! Jag måste nog ta ett snack med min käre sambo, för jag börjar bli lovligt trött på kurdiska delikatesser nu;) Både jag och Salma hetsåt mammas sjukt goda mannagrynsgröt och Salma tryckte lyckligt i sig mumsig hemlagad potatismos och skinka. Mmm...

Idag träffade vi mina barndomsvänner Malin och Lilli. Planen var att fika i lugn och ro på Centralkonditoriet, men Salma fick ett sammanbrott orsakat av trötthet så vi fick slurpa i oss kaffet väldigt snabbt och gå ut och dra min lilla skrikande mask i vagnen istället. Då somnade hon skönt och vi gick en ganska lång runda i lilla underbara Björknäs där vi alla växt upp. Vi tittade på husen där vi bodde när vi var små, och pratade småbarns-minnen.

Jag tänker ofta att det måste vara ovanligt att ha en sån fantastisk barndom som jag hade. Jag kan inte komma ihåg ett endaste moln, allt är bara ett soligt skimmer av spännande lekar och utflykter och nyponsoppa i termos och vintriga pulkabackar och infångade grodyngel och cykelsus nerför branta backar och hopp från bryggor och sommarpicnic och grillad abborre på varma klipphällar och kojor och tussilagoplock och plask i djupa vattenpölar och klappramsor och Top Hat-glass!

Och så slår det mig att det är NU det börjar för Salma! Hon står i startgroparna inför allt detdär jätteroliga och spännande och jag får vara med och se det! Och då gäller det att själv komma ihåg hur fantastiskt mycket man njöt av alla de där sakerna, så att man inte blir en mamma som står och suckar när ungen vill hoppa i den där vattenpölen. Jag hoppas att jag kan göra Salmas barndom sådär glittrande som min var...