My so called pepparkaksbak....

Mitt i natten bestämmer jag mig för att baka pepparkakor. Det är ju så extra underbart mysigt att baka inför lucia och jul och jag tänder några ljus i köket och plockar fram mina fina pepparkaksformar i form av en elefant och en kamel. Detta år har jag även inhandlat en traditionell änglaform. Två plåtar pepparkakor är strax klara och skjutsas in i ugnen. Där ska de ligga och bli läckert gyllenbruna i fem minuter. I två minuter sitter jag på huk och beundrar kakorna som växer och mörknar inne i ugnen, sen kommer jag på att jag ska passa på att hänga lite tvätt de resterande tre minuterna. Observera att denna tvätt legat i tvättmaskinen i ca åtta timmar medans jag hasat omkring och undvikit att hänga upp den. Men just nu, just dessa tre minuter - ja, då bara MÅSTE jag hänga upp den.

Jag har precis hängt upp alla Helals skjortor när en illavarslande doft smyger sig in i vardagsrummet. Kakorna! Rusar in i köket och lyfter ut två plåtar aska ur ugnen. Morrar, slänger upp fönstret på vid gavel och börjar ilsket knåda den lilla degklump som finns kvar. Den räcker precis till tre fina änglakakor. In i ugnen. Står och stampar en stund i köket och svär lite över alla förlorade pepparkakor, sen hör jag från tv:n i vardagsrummet att reprisen av LOST har börjat.

Trippar iväg bara för att kolla om det händer något spännande...och det gör det! Sawyer och Kate har sex i den där buren de är fångna i och Jack blir tvungen att operera bort en tumör från den där läskiga killens ryggrad och - vänta nu! Varför är hallen fylld av svart rök? Nej! Det är inte SANT! Ännu en galopp-färd till köket och när jag rycker upp köksdörren börjar brandvarnaren i hallen tjuta, Salma vaknar med ett förfärat vrålskrik och ugnen ser ut att vara på väg att explodera vilken sekund som helst. Och hur faaan stänger man av det där tjutande eländet?! Hoppar upp och ned under brandvarnarhelvetet och försöker se om det möjligtvis finns någon knapp, men så tycks ej vara fallet. Eller så finns det en knapp inbäddad i den tjocka svarta dimman där nånstans, hursomhelst hittar jag den inte och snart har jag garanterat väckt samtliga grannar och blir med högsta förmodan vräkt senast imorgon. Upp med halldörren, upp med alla fönster, ut med de svarta änglarna i diskhon. Rusar in till bäbis och håller för hennes små öron tills brandmanicken äntligen bestämmer sig för att den värsta faran är över och tystnar.

Helals min när han kommer hem från jobbet och kliver in i den nu mörkgrå dimman är oslagbar. “så du har bakat” säger han bara lugnt och klappar mig lite tröstande på huvudet.



Får jag lov att bjussa på en svart ängel? Man måste ju åtminstone medge att den är ganska fräckt alternativ, om än väldigt cancerframkallande....Nå - någon som kommer på fika?