Nu har jag och Bebs varit hos mina föräldrar i Björknäs i två dagar. Aaaahh - det är balsam för en frusen förortssjäl att komma dit:) Och maten! Så underbart med hederlig svensk husmanskost! Jag måste nog ta ett snack med min käre sambo, för jag börjar bli lovligt trött på kurdiska delikatesser nu;) Både jag och Salma hetsåt mammas sjukt goda mannagrynsgröt och Salma tryckte lyckligt i sig mumsig hemlagad potatismos och skinka. Mmm...
Idag träffade vi mina barndomsvänner Malin och Lilli. Planen var att fika i lugn och ro på Centralkonditoriet, men Salma fick ett sammanbrott orsakat av trötthet så vi fick slurpa i oss kaffet väldigt snabbt och gå ut och dra min lilla skrikande mask i vagnen istället. Då somnade hon skönt och vi gick en ganska lång runda i lilla underbara Björknäs där vi alla växt upp. Vi tittade på husen där vi bodde när vi var små, och pratade småbarns-minnen.
Jag tänker ofta att det måste vara ovanligt att ha en sån fantastisk barndom som jag hade. Jag kan inte komma ihåg ett endaste moln, allt är bara ett soligt skimmer av spännande lekar och utflykter och nyponsoppa i termos och vintriga pulkabackar och infångade grodyngel och cykelsus nerför branta backar och hopp från bryggor och sommarpicnic och grillad abborre på varma klipphällar och kojor och tussilagoplock och plask i djupa vattenpölar och klappramsor och Top Hat-glass!
Och så slår det mig att det är NU det börjar för Salma! Hon står i startgroparna inför allt detdär jätteroliga och spännande och jag får vara med och se det! Och då gäller det att själv komma ihåg hur fantastiskt mycket man njöt av alla de där sakerna, så att man inte blir en mamma som står och suckar när ungen vill hoppa i den där vattenpölen. Jag hoppas att jag kan göra Salmas barndom sådär glittrande som min var...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar