Här står jag, för exakt ett år sedan, och fotar mig själv framför hallspegeln! Det är helt sanslöst hur tiden bara har skuttat iväg i jättekliv, jag har inte alls hunnit med! Den där lilla blinda varelsen i min mage på bilden, som aldrig tagit ett andetag och som inte visste något om världen utanför - hur är det möjligt att samma bebis nu promenerar längs möblerna här hemma och tar sådan självklar plats?
Hon har lärt sig att visa precis hur hon vill ha saker och ting, hon förstår vissa saker vi säger, hon kan öppna lådor och skåp, äta pannkaka alldeles själv och hon vill pussas hela tiden:) Hon avskyr att ha på sig strumpor, hon tycker att fisk är det äckligaste som finns, hon älskar att dansa tryckare och somna som en trasa över min axel, hon pillar på sin örsnibb när hon är trött, hon älskar att leka "var är Salma?-leken", hon kan kryp-galoppera - med särskild teknik över trösklar, hon vill helst ligga mellan oss i sängen, hon njuter när man blåser på henne med hårtorken, hon vill jättegärna vara med och sortera saker (helst strumpor), hon pratar ömt och lite förmanande med sina nallar, hon blir jättearg när hon inte får äta blomjord, hon vill inte att man busar med henne när man är ute på promenad (då vill hon vara tyst försjunken i egna djupa tankar) och hon har det underbaraste leendet på jorden! Och för ett år sedan hade vi inte ens träffats! Otroligt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar