2008

Planen var att välja ut några få bilder som skulle få beskriva år 2008. Men jag insåg snabbt då jag kikade igenom bildarkiven, att året som gått har varit helt fantastiskt och många foton har det blivit.

När året började var jag gravid i sjätte månaden och mådde underbart bra. Våren var kall och ljus och vacker, vi åkte till havet många gånger för att sitta i vinterljuset på bryggan, kasta stenar, mata änder och dricka kaffe. Sen kom värmen ovanligt tidigt och redan i mars kände jag sommaren i luften där jag satt lutad mot husväggen på mammas och pappas altan och fick fräknar på näsan. Vi gick många långa promenader, Salma och jag. Salma ville lukta på varje blomma och balansera på varje kant, staket och väglinje. Hemma pratade vi mycket om lillebror i magen, Salma ropade "kom uuuuuut" och fnittrade så härligt när hon kände sparkar. Dagen innan Leo föddes gick jag långsamt omkring i trädgården i Björknäs, Magnolian blommade som allra vackrast och Salma grillade marsmallows med moster Elvira.

Leo lät vänta på sig, men när han föddes var det en alltigenom positiv upplevelse. En sådan lugn, trygg och okomplicerad förlossning önskar jag att alla fick uppleva. Och jag skulle gärna göra det igen och igen, men i den frågan lär jag ju stöta på patrull;)

Syskonkärleken var omedelbar och sommaren ljuvlig. Vi badade på dagarna och vi badade på kvällarna. Salma plockade blommor, sprang barfota, byggde sandslott på stranden, plaskade i poolen på mormor och morfars tomt, samlade sniglar, vattnade trädgårdslanden, plockade jordgubbar och hallon, och packade noggrant sin lilla rosa väska varje gång vi skulle på utflykt. Vi fick några riktigt fina dagar ute vid Nabba, med roddbåt och öppen spis och vacker skog. Leo låg nöjt och vickade på tårna i vagnen under björksus hela sommaren.

För Helal var denna sommar väldigt speciell då han fick träffa sin bror som han inte sett på arton år. Salma blev snabbt mycket fäst vid sin farbror och pratar fortfarande ofta om honom.

I juni tog näst yngsta syster Elin studenten, midsommar firade vi ute vid Gunillas koloni, och jag åkte med bästa vännen på pensionärskryssning till Åland:)

Sommaren kom tidigt och så även hösten. Redan i augusti var kylan på ingång. År tjugohundraåttas enda ehh...mindre bra period. Båda ungarna fick vattkoppor och turades sedan om att vara sjuka hela hösten. Leo som varit ganska hostig sedan spädis-tiden blev mycket värre, slutade helt att sova och fick bäras omkring nätterna igenom. När han inte hostade så ammade han, och när han inte ammade så hostade han. Vi åkte på ett litet ekonomiskt bakslag, Helal jobbade en massa extradagar, sömnkaoset var totalt på Trädgårdsvägen, jag tog en bloggpaus och kände mig ganska less.

I december fick Leo äntligen behandling för sin astma. Inhalationsmasken är inte vidare populär av lilla mannen, men oj vilken skillnad det blev! Nu är han frisk och glad och sover på nätterna. Han kryper och pratar yää-yää-yäää, reser sig mot allting, ramlar alldeles för ofta, försöker gå längs möbler, förföljer syrran, äter precis allt som bjuds och har fått sina första två tänder.

Veckorna innan jul hann vi gå på flera mysiga julmarknader, Salma har ridit ponny två gånger och bakat pepparkakor sisådär varannan kväll. Sitt livs första lussebullar bakade hon med morfar och var mycket stolt över. Salma har gått på bio för första gången, tagit första dagiskortet (lipandes), gått i första Luciatåget (uttråkad) och svänger sig gärna med svåra ord som "undantag" "möjligtvis" och "fruktansvärd" Julgranen har Salma fått klä i flera omgångar då Leonard haft ett imponerande fokus på att klä av den:)

Och nu. Ett nytt år. Vid tolvslaget väckte jag Salma, bar henne till vardagsrumsfönstret och pekade exalterat på färgprakten på himlen. "Titta vad vackert! Och oj vad det smäller!" pladdrade jag entusiastiskt. "Jaha. Får jag sova nu?" sa Salma, helt oimponerat. Och när jag lagt ned henne i sängen igen tittade hon allvarligt på mig och sa "ropa inte mer nu mamma, det är natt ju!" Haha - min Salma!

Gott Nytt År!

Som hela världen

Salma kryper omkring på vardagsrumsgolvet, Leonard kryper efter. Salma låter sig "fångas" och Leo kravlar lyckligt upp på hennes mage, klappar med klumpiga små nävar på hennes kinder, båda bubblar av skratt. Så utbrister Salma: Men Leo! Jag älskar dig så mycket! Det är sant! Så mycket som hela världen!"

Och jag vet att jag sagt det förut. Men det är så stort. Självklart hoppades och trodde jag att de skulle gilla varandra, dessa två. Men aldrig kunde jag tro att kärleken skulle komma så omedelbart, så starkt och så självklart. Och inte kunde jag föreställa mig att de dag efter dag skulle tindra mot varandra, röra vid varandra och söka sig till varandra som de gör. De är absolut finast i världen, mina ungar.


Salma vill alltid ha Leo i famnen när det är dags för "Bompa-bompa" (bolibompa) och Leo sitter så stilla lutad mot henne. Och med jämna mellanrum sneglar hon ner på honom med blicken fylld av kärlek.

Två teorier

Salma: Men maaammmaaa, varför kooooommer bussen inte dåååå?

Jag: Ja-a du...jag vet faktiskt inte...vad tror du?

*Salma funderar*

Salma *med dramatisk röst och vilt gestikulerande*:Kanske för att busschauffören blev superarg och så kanske han skrek helt plötsligt såhär "NEJ! Idag tänker jag absolut inte köra den här dumma bussen!" å sen kanske han stångade ner bussen från en hög hög klippa så det sa PANG och alla däcken ramlade av!

Jag: Oj herregud, tror du verkligen att det var det som hände?!

Salma: Jaa...eller så kanske han bara blev trött.

Julefrid

Det blev en riktig Julafton trots allt. Jag hade mentalt ställt in mig på ett "firande" med spyende barn och sunk-föräldrar tuggandes på varsin Gorbys-pirog. Tack och lov piggade Salma på sig framåt kvällen, och när jag frågade henne om vi skulle åka hem till mormor och morfar eller stanna hemma och vila gav hon mig den välkända "är-du-dum-i-huvet-blicken" Ett friskhetstecken. Hos mamma och pappa väntade Den Riktiga Julaftonen med ljuskrona, frosseri, tomte och ett berg av klappar. Och alla mostrar+Gunilla var på plats, så det kunde inte bli bättre. Så skönt.

Salma som knappt sagt ett ord på hela dagen fick ur sig ett förtjust litet fnitter när tomten kom. Hon var såklart ganska urlakad efter nattens kräkupplevelse, men tapper. Hon orkade öppna nästan alla sina paket där majoriteten innehöll något dinosaurierelaterat:) Fullkomligt besatt är hon.

Leos totala fokus låg på julbordet. Han inledde med potatis och köttbullar, fyllde på med jullimpa och morotslåda, och rundade av med fikon och sharonfrukt. Mammas pojke detdär.

Idag juldagen. Den bästa dagen. Så lugnt och fint och vackert väder. Jag promenerade omkring med två sovandes barn i vagnen i två timmar. När Salma vaknade upptäckte hon alla vackra istappar på berget utanför vårt hus. "Åh titta vad fina! Ska vi plocka dom och lägga dom i en vas mamma?" Så det gjorde vi. Sen var vi inne och lekte och pysslade med alla nya saker resten av dagen. Julefrid. Amen.

Humor

Klockan 21.25 kvällen före Julafton. Då bryter kräksjukan ut på Trädgårdsvägen. God Jul!

Föräldraskapets sämre stunder

På morgonen inträffar en liten incident då jag av misstag backar på Salma så att hon slår huvudet en aning mot köksbordet. "Aj!" fräser Salma och sen är det glömt. Tills...

...senare på eftermiddagen. I affären. I den milslånga kön av människor som handlar julskinka. Då kläcker ungen ur sig, med fascinerande hög och klar stämma:
"Men mamma! Varför slog du mej i huvet förut?"

Så nu sitter jag här och förväntar mig ett litet julbesök av Socialen.

Himlen kan vänta

Tänkte tipsa om en fantastisk dokumentärserie som jag följt i många veckor nu. "Himlen kan vänta" heter den och handlar om människor som mitt i livet får beskedet att de är svårt sjuka.

Jag har gråtit och skrattat och funderat en hel del kring hur man ska leva för att känna sig så levande som möjligt. Och hur man ska rensa bort allt onödigt skit i sitt liv som bara stjäl energi. Svårt, jättesvårt...

Hela serien kan du se när du vill på svt play!

Burnin´down da house...

Denna onsdagkväll spejsade jag till helt spontant genom att nästan bränna ner köket. Hela lägenheten blev rökfylld, jag fick kasta en brinnande kastrull från balkongen och harva runt med ungarna på promenad i beckmörkret i någon timme tills de värsta molnen lagt sig. Det blir precis så roligt som man gör det till. Å jag som bara ville ha lite popcorn.

Extra extra!

Idag har det hänt. Onsdagen den 17 december är nu för evigt inpräntat i mitt modershjärta som ett stolthetens datum. Framgångens vindar viner på Trädgårdsvägen. Helal jublar. Jag dansar.

Salma har *trrrrrumvirvel* bajsat i pottan!

Och vad passar väl bättre än att ge ungen en bajsbok i present? Nu har vi läst den sju gånger, gjort ljudeffekter och vridit oss av skratt i soffan. En synnerligen trevlig dag. En bajsdag när den är som bäst.

Den här söta lilla boken rekommenderas varmt. Den handlar om mullvaden som helt plötsligt får en bajskorv i huvudet. Förgrymmad ger han sig ut för att förhöra alla djuren på gården om vem som gjort detta. Och i tur och ordning bevisar djuren sin oskuld med konkreta bevis:)

ps: Jag vet. Jag vet. Ett inlägg om bajs. Men jag lider av svår sömnbrist. Mycket svår.

Kalender ut - julefrid in.

I sex dagar höll jag ut. Men när även den sjunde dagen startade med avgrundsvrålet "MEN VARFÖR FÅR JAG INTE ÖPPNA MEEEERA LUCKOR???!!!" så gav jag upp. I tider som dessa gäller det att noga välja sina strider och rensa bort alla onödiga källor till anti-frid i huset. Och chokladkalendern var definitivt en sådan källa.

Så. Lite tända ljus, lite julmusik och så bärsärkagång på kalendern. Och vips. En smula mer julefrid på Trädgårdsvägen. Det gäller att inte vara den som är den.

Sömntortyr och julgransglädje

Lilla pausen blev lång, och fler lär det bli. Orsak: Klas-Hassan. Mannen med de finaste grönblåa ögonen, det ljuvligaste skrattet, de klåfingrigaste nyporna, de tjockaste bäbislåren och en förbluffande avsaknad av sömnbehov. Och när jag säger att han inte sover på nätterna så menar jag verkligen att_ han_ inte_ gör_ det. Alls. Klättrar och ålar och rullar och skriker och jollrar och ammar och ammar och ammar. Det är vad han pysslar med.

Så här vinglar jag omkring med mitt otvättade hår och gäspar och väser "sov unge sov" alldeles förgäves. Och varje natt omkring klockan 05.10 tänker jag "ahaa - så det är såhääär det känns när man blir galen på riktigt".

Men nog om det. Just nu tänker jag mest på Salmas glädje när hon klädde granen tidigare ikväll. Lilla pannan som läggs i fundersamma veck när hon väljer bland julgranskulorna. Små händerna som oändligt försiktigt trär öglorna på kvistarna. Och hennes ögon som lyser av stolthet när hon tar ett steg tillbaka och beundrar sitt verk. "Men titta vad fint jag har gjort! Det är ju helt perfekt!"

Paus

Ungarna växlar mellan att vara feberdäckade och överaktiva. En lätt frossa har smugit sig på mig och jag sitter därmed och dealar lite med högre makter. Inte magsjuka, snälla inte magsjuka. Hellre en kombo av lunginflammation, halsfluss, urinvägsinfektion, öroninflammation och allmän förkylning. Bara inte magsjuka.

Blogglusten har tappats bort så nu pausar jag. Men först. En bild på mina fina:

Ett halvår i världen

Nyss hans lilla nyfödda hand i min. Och jag minns så tydligt hur jag nästan inte kunde tro att det var sant. Att han verkligen var här nu, att allt gått bra, att han var hel och frisk och att vi skulle få ta med honom hem. Och så sniffade jag på hans hud och tänkte "åh, låt tiden gå oändligt långsamt!" Det gjorde den inte. Ett halvår på ett ögonblick. Men samtidigt tusen ögonblick i detta enda.

Vår fina älskade Leonard. Ett halvår i världen idag.


Vår glada lillunge!


Hoppsan!

Lika glad ändå:)

Nä nu gör vi helg!

Fläskfilégrytan puttrar på spisen, klyftpotatisen gottar till sig i ugnen och alla ljus är tända. Ungarna övar sig just nu gemensamt på extremt höga ljud, men det gör inget för sen ska de sova hela långa natten utan minsta mardröm eller snuttbehov. Det har de lovat.

Trevlig helg!

En fin pumpa har Salma valt ut idag.

Rutinerat

Detta är vad rutinerat föräldraskap handlar om. Att placera sin klåfingriga bebis två centimeter ifrån blomvasen. Japp.


Fälla bytet...

...och smaka av!

Hos doktorn

6-månaders-kontroll hos läkaren för Leonard idag. Lilla mannen smilade upp sig och blev godkänd på alla punkter. "Perfekta testiklar!" utbrast läkaren nöjt, och det är ju allt en mor behöver veta, haha.

Salma var med och gjorde sitt yttersta för att babbla ett blödande hål i huvudet på stackars doktorn. Och hon inledde dramatiskt:

Doktorn: Hej hej!
Salma: Det är jag som är storasyster!
Doktorn: Jahadu! Och hur mår du idag då?
Salma *med dödsallvarlig min*: Inte så bra. Jag har en människa i örat.

Efter en stund går det upp för mig vad det är hon tror sig ha i örat. "Menar du att du har en inflammation i örat?" frågar jag. "Ja! Det menar jag! En människa i örat!" svarar Salma irriterat.

Sötungen. Som turligt nog varken hade det ena eller det andra i lilla örat.

Snor och blomster

Salmiakki är sjuk och har snorat och gråtit sig igenom natten. Föreslår man näsdroppar får man onda ögat på sig.

Nyss kom Salmas morfar hit för att hämta sina kvarglömda glasögon. Med sig hade han nyplockade blommor från trädgården. Till Salma. Hur gulligt är det? Jätte. Nu har Salma satt blommorna i vas och går runt och kvittrar. "Det e miiiina blommor, som jag har fått av miiiinnn morfar, för han tycker ooooommm mig!"

Tjejkväll

Igår bar det ut på vischan för att ha en lääänge efterlängtad tjejkväll med Malin och Lilli. Och än en gång sätter jag en post-it-lapp i hjärnan med orden "jag blir glad av detta". God mat, chokladfondue, några glas vin, mycket fnitter och fjortisminnen. Kraschade på Lillis soffa vid tretiden och kände mig ungdomligt vild - så lite krävs det nuförtiden haha. Kände mig tyvärr som en kvarleva från kritaåldern när jag vaknade tre timmar senare. Valfritt uppåttjack i den här riktningen tack. Men det var det ju värt. Såklart.

Leonard hängde med på tjejkvällen av ätpraktiska skäl men sov mest. Salma barnvaktades av sin morfar och hade haft det alldeles förträffligt bra. Inga glädjetårar vid återseendet med sin mor direkt gruff gruff. Så hade han ju också dragit in en hel del pluspoäng med lördagsgodis, uppesittarkväll, pannkakor och utflykt till Vasstand-museum, den där morfarn;) När jag snålade med ostskivorna till Salma idag och tyckte att hon kunde äta en i taget så var kommentaren given. "Av morfar fick jag treee ostskivor!" :)

Rätt ska vara rätt.

Jag sitter vid Salmas sängkant och gosar lite innan läggning.

Jag: Åhh, jag är så glad att jag har en så fin unge!
Salma *med sträng röst*: Du har ju TVÅ fina ungar!

Jojo, det gäller att välja sina kärleksord, haha...

Premiär-bio

Idag tog Helal med Salma på hennes allra första biobesök. Succé. Gullungen var alldeles snurrig av iver när hon skulle berätta för mig om den stora upplevelsen. Jag tror inte att hon andades en enda gång under hennes underbara recension:)


Mamma! Jag har sett spöket Laban! Men först gick vi in i ett mörkt rum å det var mååååånga stolar å en stor stor jättestor teve *slår ut med armarna* å den jättestora teven heter biiio å sen kom Laban å Labolina å drottningen å kungen å prinsen å sen kom det ett monster å då blev det lite läskigt men sen var det inget monster och då blev det bra men sen kom det ett lejon och då blev det läskigt igen men så vaaaaar det inget lejon på riktigt men sen var det läskigt fortfaaaarande men det var ju bara en uggla och jag blev inte rädd för jag e så jättemooodig å sen fick jag tablettask å en annan dag ska Salma se spöket Laban igen å dåååå får mamma följa med å om du blir rädd kan du bara hålla din hand såhäär *lägger handen över mina ögon*

Status Leo

Alltid glad. Jollrar, skrattar och hänger med överallt utan ett missnöjt pip. Är så fascinerad av ansikten och flirtar med alla som pratar med eller tittar på honom. Hans blå ögon börjar skifta över i grönt och glittrar härligt av skratt. Tittut är favoritleken. Såfort man tar fram kameran spärrar han upp ögonen och ser helt galen ut - som ni ser ovan:)

Han har sin gudomligt söta lilla mun på vid gavel alla dygnets vakna timmar. Lever efter mottot "äta bör man..." Varvar amning med barnmat och bananer i en oavbruten cirkel haha. Gillar att suga på apelsinklyftor. Dreglar overkligt mycket och stoppar händerna i munnen såfort det inte finns mat där.

Han är superkittlig och garvar varje gång man byter blöja för att han är så killig i ljumskarna. Älskar att bli pussad i nacken och under fötterna. Ålar runt runt i cirklar på golvet och kan sitta utan stöd kortare stunder. Sover som en prins på nätterna nu då vi börjat samsova med honom.

Världens gosigaste mys-bebis är han. Varje morgon vaknar jag av att han börjar "prata" med mild röst och viftar med sina knubb-händer i mitt ansikte. Lycka.

Salmas älsklingsnöt

Inför kvällsmyset frågar jag Salma om hon vill att vi ska fixa popcorn.

- Nääää! Jag vill bara ha mustaschnötter! säger Salma

Hihi. Pistagenötter alltså:)

Rubrik hit å rubrik dit...

Wiihoo - tangentbordet och musen lever! I två dagar har de varit döda efter att Salma med ett leende hällde ut en halvliter grönt te över dem. Nämnde jag att hon är två och ett halvt?

Helgen var underbar. Hela lilla familjen tillsammans. Telefoner avstängda. Många timmar ute i höstsolen. Kaffe på parkbänk. Helal som jagar Salma genom labyrinterna i buskarna här utanför. På kvällarna kurragömma i lägenheten. Jag gömmer mig, Helal och Salma letar. Och Salma blir så uppspelt att hon blir halvblind. Upptäcker mig inte fast jag står bakom en helt genomskinlig gardin, haha.

På söndagmorgonen åkte jag och Salma på Friskis&Svettis Familjelek för första gången. Ett träningspass precis på min nivå. Lite deprimerande dock att bli omsprungen av treåringar. Bara att skratta och låtsas som om man springer långsamt med flit. Hrmf.

Men nu är det ny vecka och den kunde ha börjat bättre. Idag hade jag och Helal en diskussion modell bråk. Angående tid. Hans tid. Och min tid. Egentid. Eller i mitt fall avsaknaden av den. Jag försöker vara generös, men på sista tiden har det börjat gnissla i min hjärna. Lite bittert sådär. Jag behöver vara s j ä l v. Ibland. Mer om detta senare kanske.

Första dagisfotot togs idag. Kvällen innan fotograferingen pratade Salmas mormor och morfar med henne om vad som skulle hända:

Mormor: Hur ska du se ut då, när de tar kort på dig? Kanske såhär? *ler vackert*
Morfar: Eller du kanske ska se ut såhääär?! *lipar och grimaserar*

Vem tror ni min dotter valde att lyssna på? Jodå, hon lipade sig envist igenom hela fotosessionen idag. Min kaxiga busunge. Härliga härliga hon.

Helal stylar...

Igår tröttnade Helal på att se sin son klädd i ljuslila body med fluffiga vita moln på, eller i små dressar med söta djur. Så han tog saken i egna händer, drog till Sickla köpcentrum och kom hem med tuffing-jeans och tuffing-tröja. Blått, grått och svart. Med flygplan, tåg och motorcyklar på. Jaja.

Ungarna gånger tre

Mina finaste. Haha, ser ni att Leonard jobbar hårt på att bli Sveriges tjockaste bebis? Det skiljer bara några få kilo mellan honom och spink-Salma...

Salma är Vasstand. Leonard funderar på om han verkligen ska sitta kvar där...

Mina gullungar. Älsklingar. Habibis. Monster;)

Vi saknar honom

Helal jobbar mycket nu. Det måste han. Minst sex dagar i veckan och oftast långa pass. Och jag saknar honom. För min skull, men ännu mer för barnens. Något av det bästa jag vet är de kvällar då Helal är ledig och leker med barnen inne i Salmas rum. Jag tycker om att sitta utanför och bara vara för mig själv, men hela tiden höra Helals höga skratt, Salmas fnitter och Leos upprymda tjoanden.

Salma märker också att pappan jobbar mer än vanligt, och hon blir ofta ledsen och klänger sig fast när han ska gå. Och när jag föreslår att vi ska pussla, måla eller bygga koja så svarar hon med darrande stämma att hon ska vänta med det tills pappa kommer hem. Aj. Men snart är det helg. Snart snart.

Aquaria

För 1,5 år sedan var vi på Aquaria med lilla tultande Salma. I helgen var vi där igen, nu med två ungar. Jag tycker alltid det känns lite lustigt att göra om saker som man förut gjort både ensam och med bara ett barn. Det blir så påtagligt att familjen växer. "Jaaadu, nästa gång vi kommer hit kanske vi dundrar in med tre barn" sa jag med ett stort flin. "Ha_ha_ha" lät Helal.




Salma och Helal i regnskogen...




Moi och Leonard. Och ni ser väl hajen?



Leonard såg den definitivt. Exakt detta ansiktsuttryck hade han under hela akvarie-besöket. Traumatiserad?



Fika efteråt såklart. Salma hugger in på en kanelbulle. Efter tre stora tuggor meddelar hon allvarligt: "Det blev fel. Jag menade att jag ville ha glass. Kan du hämta glass istället pappa? Min habibi?" Shit, hon vet hur hon ska uttrycka sig den lilla damen.

Såhär såg hon ut förra gången vi var här och fikade. Då var det inga diskussioner om bullar och glass minsann. Hon bara satt och sög in kinderna allt vad hon kunde och skickade slängpussar till alla som passerade vårt bord. Tiden flyger.

Och nu sitter en ny lillunge i barnstolen. Och dreglar koncentrerat på en liten späckhuggare.

Vasstand och pärlorna

Helal började dagen med att fråga: vill inte du åka iväg och kolla i lite affärer idag? Det lät sjukt misstänksamt. Ligger han för döden? tänkte jag. Är hans hemliga älskarinna på väg hit? tänkte jag också. Men jag åkte. Och jag gick i affärer. Många. Helt ostörd. Och det var underbart.

Köpte första julklappen till Salma. En stor och jätteläskig Tyrannosaurius Rex. En Vasstand. Ända sedan Salma såg "Landet för längesedan" så är Vasstand ständigt närvarande i våra liv. När Salma äter tar hon Vasstand-tuggor, när hon går är det med Vasstand-steg, när hon hoppar i soffan så är det ju såklart bara för att hon övar sig att hoppa som Vasstand. Och det är alltid Vasstand som stökar ner i Salmas rum. Den enda leken som går hem är att jag är Vasstand som jagar Salma som är Lillefot. Eller så är jag Vasstand och hon rider på min rygg. Eller så är jag Vasstand som ligger och sover men öppnar ett öga och morrar när hon petar på mig. Jag börjar nästan identifiera mig på allvar med denne Vasstand. I ett svagt ögonblick hittade jag även på en Vasstand-sång som jag nu sjungit plågsamt många gånger. Så jag tror hon kommer gilla den. Julklappen.

Köpte även en jumbo-pack med pärlor och snören. Men den presenten fick hon direkt. Jag hade planer på att hinna med en del plock och tråkigt fix medans Salma pärlpysslade - men jag liksom fastnade. Oh my vad meditativt det är att trä pärlor på tråd! Salma och jag satt båda med halvdrogad blick i timme efter timme. Pärlade halsband efter halsband. Och plötsligt var det natt. Nu sover ungarna. Vasstand sitter ensam kvar. Och trär pärlor på tråd.

Såhär glad blev Leonard när han fick ett halsband av sin mor. Å andra sidan är han såhär glad jämt. Bara man sneglar åt hans håll så får man ett stort tandlöst flin tillbaka. Bästa lillungen.

Den försummade sonen

Ack ack. Kollade igenom mitt bildarkiv på datorn och insåg att min stackars lilla son är totalt försummad vad gäller bildföreviganden. Det är ju knappt så att det finns bevis på att han ens vuxit upp i denna familj. Hur många foton jag har på Salma vågar jag inte ens nämna. Men en hyfsat orättvis fördelning kan man ju säga att det är. Vojne.

Här är han iallafall, den försummade sonen. Fullt upptagen med att läsa Illustrerad Vetenskap uppochner.

Redo för höstpromenad i gosiga kläder från mostrarna.

Premiär

Idag blev Salma och jag osams på bussen. Salma tyckte att hon skulle stå med sina leriga gummistövlar på sätet. Det tyckte ju inte jag. Och då kom det. För första gången. I ett vrål:

DUMMA MAMMA!

Jag kunde inte låta bli att le lite. Mitt i all irritation blev jag sådär skönt varm i kroppen. För att hon är min arga unge och jag är hennes mamma. Om än en dum sådan.

Bokstaven B

Dags för lite mammaskryt tror jag bestämt.

Salma är så oerhört fascinerad av bokstäver, hon kan nu alla stora och nästan alla små, och vet precis i vilken ordning de kommer i alfabetet. Nu har hon även börjat öva på att skriva dem. Och hon är galet noggrann. Idag har hon ägnat två timmar åt att öva på att skriva bokstaven B. Ett par ordentliga psykbryt inklusive en aggressionsdykning från stolen rakt ned på golvet blev det när denna bokstav jävlades med henne. Lilla tjejjan. Men till slut fick hon till det och var så nöjd och stolt resten av kvällen. Phu!:)


Övar och övar och övar....


Och äntligen! Kolla det perfekta B:et som räddade kvällen:) Övriga bokstäver är förstås A, C, D, E och J.