Julefrid

Det blev en riktig Julafton trots allt. Jag hade mentalt ställt in mig på ett "firande" med spyende barn och sunk-föräldrar tuggandes på varsin Gorbys-pirog. Tack och lov piggade Salma på sig framåt kvällen, och när jag frågade henne om vi skulle åka hem till mormor och morfar eller stanna hemma och vila gav hon mig den välkända "är-du-dum-i-huvet-blicken" Ett friskhetstecken. Hos mamma och pappa väntade Den Riktiga Julaftonen med ljuskrona, frosseri, tomte och ett berg av klappar. Och alla mostrar+Gunilla var på plats, så det kunde inte bli bättre. Så skönt.

Salma som knappt sagt ett ord på hela dagen fick ur sig ett förtjust litet fnitter när tomten kom. Hon var såklart ganska urlakad efter nattens kräkupplevelse, men tapper. Hon orkade öppna nästan alla sina paket där majoriteten innehöll något dinosaurierelaterat:) Fullkomligt besatt är hon.

Leos totala fokus låg på julbordet. Han inledde med potatis och köttbullar, fyllde på med jullimpa och morotslåda, och rundade av med fikon och sharonfrukt. Mammas pojke detdär.

Idag juldagen. Den bästa dagen. Så lugnt och fint och vackert väder. Jag promenerade omkring med två sovandes barn i vagnen i två timmar. När Salma vaknade upptäckte hon alla vackra istappar på berget utanför vårt hus. "Åh titta vad fina! Ska vi plocka dom och lägga dom i en vas mamma?" Så det gjorde vi. Sen var vi inne och lekte och pysslade med alla nya saker resten av dagen. Julefrid. Amen.