
Så blev det vinter ändå till slut. Lite märklig ordning på årstiderna får man väl säga att det varit - först blev det höst, sen blev det höst, sen blev det höst, sen blev det vår och SEN blev det vinter! Upptäckten av allt det vita gjorde mig först riktigt tjurig - jag hade liksom ställt in mig på en extremlång underbar vår (hello, gräset var ju grönt och träden halvt knoppiga!) Men nu när jag vant mig lite så tycker jag ändå att det är himla vackert med vinter, och ganska mysigt när det knarrar sådär under fötterna.

Att gå i skolan är roligt! Vad som INTE är roligt är att behöva kliva upp ur gosiga sängen klockan sex på morgonen medans VISSA ANDRA *pekar uppåt* får ligga kvar och ha det såhär skönt!

Varje dag står Salma och studerar tvättmaskinen i minst en kvart. Förmodligen skulle hon kunna stå där i timtal om jag inte lyfte bort henne. Jag tycker nämligen inte det ser så hälsosamt ut när hennes små pupiller rullar runt runt när hon bevakar tvätten...

Mat! Fullkornspasta med tomat-och-bön-salsa. Åsså de eviga wokisarna på sidan.

Vår lilla fruktoman! Salma gnager på allehanda frukter dagen lång. Hon kryper själv iväg till fruktskålen och väljer noggrant ut precis det hon är sugen på. Hon har också börjat gömma halvätna frukter lite varstans i lägenheten - det gäller ju att bunkra inför svårare tider;) Men nu funderar jag på att kanske vara lite restriktiv med frukten ett tag - Salma är nämligen urusel på att äta riktig mat.
Vi har nyligen tvingat henne igenom en annan avgiftningskur - lilla damen hade nämligen blivit pannkaksknarkare och vägrade äta något annat än just det till frukost, lunch och middag. Så det blev nolltolerans för pannkisar här i huset och många tårar fälldes. Jobbigt jobbigt. Men vad gör man? Själva matningen är ett spektakel i sig - Salma äter endast och allena om dessa två villkor uppfylls:
hon får stå upp i matstolen, helst balanserandes på ett ben
hon får krypa omkring på matbordet
Försöker man få henne att faktiskt sitta som ett normalt litet barn i sin matstol med fötterna ned och huvudet upp så resulterar det i avgrundsvrål samt vild matkastning. Hujedamej...

På kvällarna när jag kommer hem från skolan har jag verkligen saknat min lilla Böna, och det märks att hon har saknat mig för hon vill helst hänga runt min hals nonstop. Grymt dåligt samvete får jag, men det är en bra tröst att veta att hon har det så himla bra med sin pappa på dagarna.
Hejhopp, imorrn är det muntlig tenta som gäller, sen är jag fri och ledig! Ska försöka få tag i en pulka så Salma får åka lite, och så blir det förhoppningsvis en sväng till Björknäs och La Familia:) Tjing!












































