Skolstart!

Vaknade vid rätt tidpunkt, åt nyttig frukost, tog på mig rena kläder och hann i tid till bussen med både plånbok och nycklar på rätt plats i väskan. Har mig veterligen aldrig hänt förr. Jag blev nästan rädd för mig själv.

Klev av vid fel busshållplats, blev stressad, vimsade runt, halkade och vred någon liten del av nacken ur led. Rusade andfådd in i hörsalen där uppropet skulle ske. Tio minuter försenad. Kastade mig ned på bakersta raden, svarade "emmm-öhö" i stället för "ja" när mitt namn ropades upp. Kände mig lättad över att ha hittat mig själv igen.

Första skoldagen var LÅNG. Och mitt stackars lilla huvud som inte är vant vid att fyllas med annat än trivialiteter fick sig en informations-chock. Men Karolinska Institutet är jättefint, och jag kände omedelbums att min livskvalitet hoppade upp några snäpp då jag gled runt med min latte och låtsades känna mig bekväm och säker i min nya studentroll. Första kursen jag ska läsa heter" Introduktion till omvårdnad och etik" med en touch av "kvantitativ och kvalitativ vetenskapsteori". Sprutor, katetrar, dropp och syrgas får jag alltså snällt vänta på tills nästa termin.

När jag kom hem var jag helt slut och kunde knappt sammanfatta dagen för Helal. Dessutom höll jag på att dö av Salma-saknad och satt med näsan intryckt i hennes vaniljdoftande hår resten av kvällen. Min lilla apunge, hur ska jag kunna vara borta från henne så mycket?!