Borde plugga men bloggar istället....

Så blev det vinter ändå till slut. Lite märklig ordning på årstiderna får man väl säga att det varit - först blev det höst, sen blev det höst, sen blev det höst, sen blev det vår och SEN blev det vinter! Upptäckten av allt det vita gjorde mig först riktigt tjurig - jag hade liksom ställt in mig på en extremlång underbar vår (hello, gräset var ju grönt och träden halvt knoppiga!) Men nu när jag vant mig lite så tycker jag ändå att det är himla vackert med vinter, och ganska mysigt när det knarrar sådär under fötterna.


Att gå i skolan är roligt! Vad som INTE är roligt är att behöva kliva upp ur gosiga sängen klockan sex på morgonen medans VISSA ANDRA *pekar uppåt* får ligga kvar och ha det såhär skönt!


Varje dag står Salma och studerar tvättmaskinen i minst en kvart. Förmodligen skulle hon kunna stå där i timtal om jag inte lyfte bort henne. Jag tycker nämligen inte det ser så hälsosamt ut när hennes små pupiller rullar runt runt när hon bevakar tvätten...


Mat! Fullkornspasta med tomat-och-bön-salsa. Åsså de eviga wokisarna på sidan.


Vår lilla fruktoman! Salma gnager på allehanda frukter dagen lång. Hon kryper själv iväg till fruktskålen och väljer noggrant ut precis det hon är sugen på. Hon har också börjat gömma halvätna frukter lite varstans i lägenheten - det gäller ju att bunkra inför svårare tider;) Men nu funderar jag på att kanske vara lite restriktiv med frukten ett tag - Salma är nämligen urusel på att äta riktig mat.

Vi har nyligen tvingat henne igenom en annan avgiftningskur - lilla damen hade nämligen blivit pannkaksknarkare och vägrade äta något annat än just det till frukost, lunch och middag. Så det blev nolltolerans för pannkisar här i huset och många tårar fälldes. Jobbigt jobbigt. Men vad gör man? Själva matningen är ett spektakel i sig - Salma äter endast och allena om dessa två villkor uppfylls:

hon får stå upp i matstolen, helst balanserandes på ett ben
hon får krypa omkring på matbordet

Försöker man få henne att faktiskt sitta som ett normalt litet barn i sin matstol med fötterna ned och huvudet upp så resulterar det i avgrundsvrål samt vild matkastning. Hujedamej...


På kvällarna när jag kommer hem från skolan har jag verkligen saknat min lilla Böna, och det märks att hon har saknat mig för hon vill helst hänga runt min hals nonstop. Grymt dåligt samvete får jag, men det är en bra tröst att veta att hon har det så himla bra med sin pappa på dagarna.

Hejhopp, imorrn är det muntlig tenta som gäller, sen är jag fri och ledig! Ska försöka få tag i en pulka så Salma får åka lite, och så blir det förhoppningsvis en sväng till Björknäs och La Familia:) Tjing!

Lördags-natt-bloggeri...

Åh, om jag bara visste vad som egentligen rör sig i Salmas lilla hjärna! Just nu har hon så många projekt för sig, så många livsviktiga uppdrag som utförs under djup koncentration och som tar lååång tid. Ibland blir hon "klar" med ett specifikt projekt och då lutar hon sig tillbaka och drar en djup suck av lättnad och tillfredsställelse. Men ibland blir uppdragen misslyckade och då sjunker hon ned på golvet i djupaste förtvivlan. Om jag bara kunde förstå alla hennes små planer och idéer!

Att klättra i och ur lära-gå-vagnen är iallafall ett återkommande uppdrag som vanligtvis utförs såfort pyjamasen åkt på. Igårkväll klättrade hon i och ur vagnen inte mindre än NITTON gånger på raken. Prövade att klättra upp med vänster ben först, sedan höger ben först, testade att klättra upp baklänges, sidledes och utan att hålla i sig (gick mindre bra) Slutligen var hon helt nöjd med sin klättring och alldeles utmattad av det hårda arbetet. Till min stora lycka somnade hon i samma sekund jag välte ned henne på sängen. Jag undrar om hon drömmer om sina projekt? Tydligt är iallafall att hon har trevliga drömmar för jag vaknar ofta av att hon gurglar av ljuvligt bebis-skratt i sömnen:)







Dags för lilla Bönan att gå till frissan?:) Nejdå, men ett litet hårspänne skulle man kanske inhandla till vår långhåriga dotter...Jag är attans avundsjuk på Salmas fantastiska hårfärg! Och fascinerad över att hon rent hårfärgsmässigt blev precis en blandning mellan mig och Helal. Svart+blond=sjukt snyggt kastanjebrunt!:)



Hehe, Helal kikar nästan mer på babykläder nu än vad jag gör! Och han har mycket bestämda åsikter kring vilka färger och modeller som hans lilla prinsessa ska kläs i och inte. Detta är alltså samma man som för några månader sedan hävdade att babykläds-shopping är en tjej-syssla, haha. Jag är minst sagt mycket road *s* För tillfället anser han att grönt och brunt är de färger som framhäver Salmas skönhet allra bäst. Igår åkte han iväg för att handla dammsugarpåsar, men kom istället hem med en liten hm-påse innehållandes denna tuffa tröja till lilltjejen.

och jag matbloggar vidare:


Runda mörka bröd rostade i ugn med tomatpuré, kidneybönor och lätt-cremefraische. Äggröra med grönsaker on the side:) Och ja, jag hittade på denna knasiga maträtt alldeles själv! *s*


Laxkotlett med morötter, palsternacka och rotselleri. Jättegott!

Skolstart!

Vaknade vid rätt tidpunkt, åt nyttig frukost, tog på mig rena kläder och hann i tid till bussen med både plånbok och nycklar på rätt plats i väskan. Har mig veterligen aldrig hänt förr. Jag blev nästan rädd för mig själv.

Klev av vid fel busshållplats, blev stressad, vimsade runt, halkade och vred någon liten del av nacken ur led. Rusade andfådd in i hörsalen där uppropet skulle ske. Tio minuter försenad. Kastade mig ned på bakersta raden, svarade "emmm-öhö" i stället för "ja" när mitt namn ropades upp. Kände mig lättad över att ha hittat mig själv igen.

Första skoldagen var LÅNG. Och mitt stackars lilla huvud som inte är vant vid att fyllas med annat än trivialiteter fick sig en informations-chock. Men Karolinska Institutet är jättefint, och jag kände omedelbums att min livskvalitet hoppade upp några snäpp då jag gled runt med min latte och låtsades känna mig bekväm och säker i min nya studentroll. Första kursen jag ska läsa heter" Introduktion till omvårdnad och etik" med en touch av "kvantitativ och kvalitativ vetenskapsteori". Sprutor, katetrar, dropp och syrgas får jag alltså snällt vänta på tills nästa termin.

När jag kom hem var jag helt slut och kunde knappt sammanfatta dagen för Helal. Dessutom höll jag på att dö av Salma-saknad och satt med näsan intryckt i hennes vaniljdoftande hår resten av kvällen. Min lilla apunge, hur ska jag kunna vara borta från henne så mycket?!

Uppdaterar!

Salma har, vid elva månaders ålder, inte yttrat ordet "mamma" en endaste gång. Jo möjligtvis EN gång - men det var helt uppenbart ett rent misstag, hon slant med lilla tungan och har aldrig upprepat den missen igen. Det är tacken för att man klämt ut henne med mycken möda och stort besvär, maraton-ammat och fått bröstvårtor from hell, skrålat "en kulen natt-natt-natt femhundraelva miljarder gånger samt lytt hennes minsta vink dygnet runt i snart ett år. Well well...

Just nu har vi så mycket att göra att vi inte vet var vi ska börja. Eller ja, Helal vet ju precis vad som ska göras och hur, men JAG glider lätt in i ett slags apatiskt tillstånd när det blir för mycket på en gång. Flyttlasset går förhoppningsvis om två veckor. Nej, vi har knappt börjat packa, och nej, ännu mindre har vi börjat städa. Däremot har vi haft besök av en sjukt petig besiktningskille som med lupp lyckades hitta Tre Små Fettfläckar på kökstapeten och raskt fällde domen att vi A: måste pröjsa 2680 spänn för denna enorma vandalisering, eller B: tapetsera om hela köket själva innan vi flyttar ut. Suuuuuck!!!!!!!!!!!!!!!!

Och på måndag börjar skolan. Nej, jag har ännu inte införskaffat en endaste tillstymmelse till kursbok, har faktiskt inte ens hunnit inhandla en fungerande penna. Än mindre en skolväska. Eller ett par jeans utan hål i. Men jag hinner. Detta är trots allt min livsstil, jag har aldrig någonsin varit väl förberedd för någonting, aldrig haft några som helst tidsmarginaler. Ponera att jag satt här med ett par slätstrukna jeans och ett gäng färdigpackade banankartonger, med mitt skolschema prydligt utskrivet och inplastat i en liten mapp. En sådan situation skulle vara så osannolikt främmande att jag förmodligen skulle bryta ihop. Så tack och lov för mitt gamla hederliga invanda göra-allting-i-sista-millisekunden-mönster!

I övrigt är min kamp mot kilona i full gång igen efter det lilla juluppehållet som råkade bli ett mellandagsuppehåll som råkade bli ett nyårsaftonsuppehåll som råkade bli ett halva-januari-uppehåll. Men som sagt; NU är jag igång igen!:) Har kommit på en ny teknik som jag tror kommer vara grymt effektiv - jag fotar allt jag äter. Detta för att jag dras med den lilla ovanan att "glömma bort" de där mindre nyttiga sakerna jag stoppar i mig, och sen står jag där på vågen och stirrar oförstående på de blinkande siffrorna och tänker "jamen jag som typ levt på broccoli den här veckan"( vilket vanligtvis betyder att jag ätit glass, kakor, mackor samt EN broccolistång för att kompensera de föregående) Men nu blir det alltså svart på vitt, in my face.


En högst nödvändig sak har jag dock hunnit med: jag har ääääntligen klippt mig! Som vanligt dog jag nästan av skam då jag klev in hos frissan, som vanligt flämtade frissan till och utbrast : men huuuuur längesen var det du klippte dig?!" och som vanligt bad jag att bli klippt 2 cm men blev istället klippt 12 cm;) Lika bra det kanske, med tanke på att jag bara klipper mig sisådär vartannat år. Frissan upplyste mig också om att de flesta av mina stackars arma hårstrån tycks vara avslitna på mitten. Hmmm, VEM kan DET bero på? *sneglar på dotra*


Haha, på tal om hår, spana in denna kalufs! *pekar uppåt* För övrigt älskar Salma att sitta i kartonger, korgar och...ja, på alla platser där hon är som mest ivägen när man ska flyttpacka;)


Och hon måste vara med precis överallt, vår lilla skräpunge! Här inspekterar Helal kaoset i städskåpet (observera den magiska flanellskjortan som han bara MÅSTE ha på sig när han städar) och Salma övervakar att arbetet går rätt till:)


Jag och min älsklingsbebis!


Lunch: fullkornspasta med wokade grönsaker och röda linser.
Middag: Urgröpta zuccinis fyllda med köttfärs, och än en gång wokgrönsaker. Gott!

Salma kan!

Salma blir längre, tyngre, hårigare och rörligare. Men det mest fascinerande just nu tycker jag är hur mycket hon utvecklas inne i sitt söta lilla huvud:) På väldigt kort tid har hon börjat med lekar, uttryck och finurligheter som känns så "stora" på något sätt. Tex har hon börjat jävlas på skoj, helt medvetet. När hon sitter i Helals famn och jag kommer och säger "snälla Salma, kom till mamma" - då kastar hon sig runt Helals hals med ett tjut och tittar sen upp på mig med retsam glittrande blick. Och ju mer jag tjatar desto hårdare klänger hon sig fast på Helal och hon tycker bara att det blir roligare och roligare. Är inte det ganska avancerat?

Sen har hon ju stenkoll på vad hon INTE får göra. Tex vet hon att hon INTE får kasta blomjord på golvet. Så nu kryper hon fram till blomkrukan, tar en näve jord och vänder sig sedan om och tittar på mig med utmanande bus-blick medans hon håller ut den knutna näven över golvet och liksom hotar med att låta jorden falla. Men jag behöver bara skaka lite på huvudet så fnissar hon lite och lägger tillbaka jorden i krukan. Så gulligt!

Ännu en imponerande sak är att det verkar gå hur bra som helst för henne att lära sig två språk. Säger jag "puss" så får jag en puss, och säger Helal "mach" så får han en puss. Säger jag "sätt dig ned" så sätter hon sig ned, och säger Helal "binnish" så sätter hon sig ned. Hon verkar förstå båda språken precis lika bra. Själv tragglade jag mig igenom diverse franskakurser i SJU ÅR, men kan knappt få ur mig en halv mening. Bebishjärnan måste vara helt fantastisk!

Favoritordet just nu är "Titta", och hon säger det med sådant engagemang varje gång, med lysande ögon, pekande hand och befallande röst.

Frågar man var lampan, klockan eller blomman är så pekar hon ut det och ropar "dääää". Helt underbart är det att se henne utvecklas!

Nyårsafton!

Första delen av Nyårsaftons kväll fick jag trevligt sällskap av Pia och en Martiniflaska:) Vi bara myste, lyssnade på musik, målade naglarna, smuttade på våra drinkar och babblade i ett par timmar. Sen drog singel-Pia iväg till stan för att fira in det nya året på nån glammig klubb. Själv hivade jag in kebabspetten i ugnen och välkomnade mannen i huset som slutade jobbet vid 22. Vi gosade ihop oss i soffan, pratade om det underbara år som varit med Salma i familjen, och fantiserade lite om kommande kottar som förhoppningsvis ansluter sig till oss i framtiden:)


och såklart tittade vi på "När Harry mötte Sally". En av få romantiska komedier som jag kan se om och om igen - den är ju ljuvlig! Vi plockade i oss en hel del vindruvor, nötter, torkad mango och kex med ost. Jag hade lyckats hitta en ost med whiskey-smak till Helal *s* Den var uppskattad.


Lite bubbel när tolvslaget närmar sig....


Helal slappnar av med vattenpipan i högsta hugg....


Och så ut och kolla på fyrverkerierna vid midnatt! Det var ett hejdundrande oväsen, men Salma sov som en prinsessa. När det nya året börjat sträckte vi ut oss på vardagsrumsgolvet och hade massage-stund med den härliga massageoljan vi fick i julklapp. Helal fick världens längsta ryggmassage tills han var så avslappnad att han nästan blev medvetslös, och så släpade vi oss i säng. Och det bästa av allt: Salma visade sin allra barmhärtigaste sida genom att ge sina föräldrar en lång härlig sovmorgon på nyårsdagen. Man tackar!:)

Mellandagarna...

Riktigt sköna dagar har vi haft. Det enda som plågar mig är den extremt lockande mellandagsrean! Nästa år SKA jag lägga undan lite pengar varje månad så att jag med gott samvete kan tillåta mig att tokshoppa dessa dagar. Har ett svagt minne av att jag lovat mig själv detta förr, hmm....

Annars har det varit smått genanta mängder mat på schemat varje dag. Som det alltid är dagarna efter Julafton. Alltid lagas det ju för mycket av allting, och alltid måste man ju äta upp allting. Bye bye hälsosamma leverne, vi ses förhoppningsvis igen nästa år!;) Nämnde jag förresten vad jag fick i julklapp av mamma och pappa? En våg. Men nej, det är inte bara en våg, utan en BODY ANALYSER - det ni! Med övertydliga skrikande digitala siffror blir man av denna avancerade apparatur upplyst om exakt hur många procent fett man har i kroppen. Och jag som ALLTID hävdat att jag har Kraftig Benstomme och därför väger något mer än jag borde *ähum* Men min Body Analyser opponerar sig och menar att jag huvudsakligen består av mjukdelar. Jag har inte riktigt blivit kompis med den än....

Nåja, år 2007 får bli ett år i hälsans och sundhetens tecken. Bort med Aladdin-asken. Fram med broccolibuketten. Men fram tills dess förpassas vågen in under bokhyllan och jag hjälper familjen att käka upp överbliven julskinka, lussebullar och russinkaka. En av mellandagarna gick jag, Helal och Salma på Kina-restaurang också. Mycket trevligt var det och Salma satt som ett ljus på sin plats och tuggade i sig lite nudlar och bröd.

Julen 2006

Julafton var precis sådär härligt avslappnande som man vill att jular ska vara. Vi kom hem till mamma och pappa i Björknäs lagom till Kalle. Salma spanade in de klassiska disney-snuttarna med sina mostrar medans Helal och jag lagade till vårt bidrag till julbordet; de kurdiska delikatesserna kuba och falafel:) Första gången min familj käkar ett multikulti-julbord:) Sen var det traditionsenlig hetsätning och gemensam sorgestund över att man alltid blir mätt så jädrans fort trots att det finns sååå mycket man vill äta! Som tröst kom en söt liten tomte (kan det ha varit Elvira?) och dumpade av ett berg med julklappar som sedan sysselsatte oss resten av kvällen. Lite halvliggande relax i soffan och en hel del julgodis hann vi med också innan det var dags att åka hem och stupa i säng. Perfekt!


Massor med mys och tända ljus, precis som det ska vara.


Morfar håller i när Salma premiär-klämmer på granen...


Utan konkurrens det godaste på julbordet! Hederliga hemmarullade köttbullar *slurp*


De är ju så vackra, mina systrar;)


Elvira hugger in på potatisen, pappa poserar med morotslådan!


Salma fick så mycket fina julklappar! Som väntat var ju papprena och snörena inledningsvis det mest intressanta, men även Lära Gå-vagnen (som JAG hade när jag var bebbe) var en riktig hit:) Nu gåtränas det så det ryker här hemma kan jag lova - Salma är outtröttlig, men själv känner jag mig lätt darrig i benen efter att ha sprungit efter henne och vagnen konstant sedan julafton;)


Fyra generationer! Morfar, mamma, jag och Salma.


Vi tre!

He he he? *nervöst skratt*

Alltså - varför är mitt liv alltid såhär? Först händer det ingenting, ingenting, ingenting - sen bara rasslar det till och jag har projekt (glädjande varvade med ångestladdade) upp över öronen. PANG så kom jag in på sjuksköterskeutbildningen som börjar om TRE VECKOR, och PANG så blev vi erbjudna en lägenhet ute i Nacka och var tvungna att bestämma ifall vi ville ha den eller inte på max fem sekunder. Så okej. Här sitter jag nu och ska börja plugga OCH flytta på precis samma gång, och jag hade ju inte alls räknat med att NÅGOT av detta skulle inträffa! Och mitt i plugg-och-flytt-start så ska Salmas ettårsdag firas, och hur ska jag hinna bearbeta DET (för det är ju faktiskt inte klokt att hon redan är så stor) när jag har så mycket annat att göra? *sväljer hårt*

Och jisses - Helal har inte ens sett lägenheten! Och knappt jag heller förresten, eftersom den var totalt mörklagd under visningen och jag bara vimsade omkring med en ficklampa i en kvart. Det enda jag vet är att det är ett riktigt ruckel som inte renoverats det minsta sedan början av sjuttiotalet. Men idag fick vi (praise the Lord) veta att hyresvärden bestämt sig för att piffa upp den ordentligt innan vi flyttar in, så nu kan jag åtminstone stryka den punkten från ångest-listan *phu*

Ujuj, känner mig alldeles adrenalin-hispig. Försöker påminna mig själv om att det är JULEFRID som gäller, men det går inge vidare. Jag har läst antagningsbeskedet minst fjorton gånger (idag) och varvat detta med att springa runt i lägenheten och oja mig över alla prylar som bara svämmar över precis överallt. Dessvärre är det BARA mina prylar, så jag kan inte ens skylla på Helal *grrr* Hur har jag lyckats skapa detta inferno av onödigheter på så kort tid? Vi flyttade ju nyss in? Borde inte allting rent logiskt ligga kvar på sina ursprungliga platser? Jag som alltid tycker att jag har så lite tid - hur i hela friden har jag hunnit med att flytta runt och stöka till och fylla på så hejdundrandes mycket? Well well, tur att man roffat åt sig den effektivaste mannen i världshistorien. Kliver jag bara åt sidan och serverar Helal lite sportdryck med jämna mellanrum så lär han väl ha tömt lägenheten på en timme eller två;)

Två dagar till Julafton!!! Två timmar tills jag bara MÅSTE gå och lägga mig. Hittills har jag idag:

inhandlat sista julklapparna
köpt videoband till videokameran
lagat falafel och fryst in till julafton
lagat hummus och fryst in till julafton
lekt med och nattat bebis
diskat
vattnat blommorna
tappat bort juletiketterna

Nu ska jag:
Laga choklad-fudge
slå in alla julklappar
sortera tvätt
pyssla klart julpysslet
hitta juletiketterna
njuta av julefriden?

Jingle jingle!

ps: idag ramlade jag på tunnelbanan. Stod upp på mina två ben och när tunnelbanan skakade till en aning så bara ramlade jag. Platt på golvet. Med näsan nedåt. Ålderdomen är nära. Och mitt eget barn skrattade åt mig! Vad är DET för slags lojalitet?!;)

Bra bra samvete...

Den mest tillfredsställande känslan på jorden just nu måste vara när Salma somnar i min famn när vi dansar till Lugna Favoriter. Jag är så vansinnigt trött på alla läggningar med skrik och gråt och tårar. Visst somnar hon efter en stund (en låååång stund) men efteråt känner jag mig som en jäkla bödel och befarar att Salma kommer bära med sig dessa traumatiska tvångs-läggningar i evig tid och tvingas gå i oändliga terapisamtal som vuxen. Härmed struntar jag alltså fullständigt i alla andra föräldrars åsikter som vanligtvis går ut på att bebisen SKA kunna somna själv. Salma vill somna i famnen och då får hon göra det, basta! Jag förstår henne fullständigt, vem skulle inte vilja bli kramad och vaggad till sömns om möjligheten fanns?

Nu har jag precis tippat över Salma från famnen till sängen, och hon bara gav ifrån sig en nöjd suck och sov vidare. Och här sitter jag med ett gott samvete och en kopp te.

Det är helt omöjligt för mig att förstå att det är JULAFTON om en vecka. Har NOLL julkänsla i kroppen och när jag ska handla julklappar och julpynta så känner jag mig bara löjlig, som att jag bara skämtar liksom....

Helal hade en actionspäckad dröm inatt. Han och Brad Pitt *asg* var efterlysta av FBI och jagades över hela världen. Just när de spände sina armmuskler som bäst för att gå armgång hängandes under en bro så ringde jag till Helals mobil och anklagade honom för att vara hos en älskarinna. Desperat försökte han då förklara att han och Pitt var väldigt upptagna med att fly undan rättvisan men jag fortsatte bråka och just när han var tvungen att välja mellan att kasta mobilen och rädda livhanken, eller fortsätta prata med mig och bli kallblodigt nedskjuten av FBI - ja, då vaknade han och var sedan smått speedad i några timmar. Haha, jag ska nog INTE börja analysera den drömmen. Men jag visste väl att han hade ett gott öga till Brad;)

Jag har väntat och väntat och vääääntat på mina freaking antagningsbesked hela veckan, men tydligen har Posten tekniska problem och jag får vänta vidare tills på måndag. Komer de inte då så måste jag nog börja käka Valium pronto.

My so called pepparkaksbak....

Mitt i natten bestämmer jag mig för att baka pepparkakor. Det är ju så extra underbart mysigt att baka inför lucia och jul och jag tänder några ljus i köket och plockar fram mina fina pepparkaksformar i form av en elefant och en kamel. Detta år har jag även inhandlat en traditionell änglaform. Två plåtar pepparkakor är strax klara och skjutsas in i ugnen. Där ska de ligga och bli läckert gyllenbruna i fem minuter. I två minuter sitter jag på huk och beundrar kakorna som växer och mörknar inne i ugnen, sen kommer jag på att jag ska passa på att hänga lite tvätt de resterande tre minuterna. Observera att denna tvätt legat i tvättmaskinen i ca åtta timmar medans jag hasat omkring och undvikit att hänga upp den. Men just nu, just dessa tre minuter - ja, då bara MÅSTE jag hänga upp den.

Jag har precis hängt upp alla Helals skjortor när en illavarslande doft smyger sig in i vardagsrummet. Kakorna! Rusar in i köket och lyfter ut två plåtar aska ur ugnen. Morrar, slänger upp fönstret på vid gavel och börjar ilsket knåda den lilla degklump som finns kvar. Den räcker precis till tre fina änglakakor. In i ugnen. Står och stampar en stund i köket och svär lite över alla förlorade pepparkakor, sen hör jag från tv:n i vardagsrummet att reprisen av LOST har börjat.

Trippar iväg bara för att kolla om det händer något spännande...och det gör det! Sawyer och Kate har sex i den där buren de är fångna i och Jack blir tvungen att operera bort en tumör från den där läskiga killens ryggrad och - vänta nu! Varför är hallen fylld av svart rök? Nej! Det är inte SANT! Ännu en galopp-färd till köket och när jag rycker upp köksdörren börjar brandvarnaren i hallen tjuta, Salma vaknar med ett förfärat vrålskrik och ugnen ser ut att vara på väg att explodera vilken sekund som helst. Och hur faaan stänger man av det där tjutande eländet?! Hoppar upp och ned under brandvarnarhelvetet och försöker se om det möjligtvis finns någon knapp, men så tycks ej vara fallet. Eller så finns det en knapp inbäddad i den tjocka svarta dimman där nånstans, hursomhelst hittar jag den inte och snart har jag garanterat väckt samtliga grannar och blir med högsta förmodan vräkt senast imorgon. Upp med halldörren, upp med alla fönster, ut med de svarta änglarna i diskhon. Rusar in till bäbis och håller för hennes små öron tills brandmanicken äntligen bestämmer sig för att den värsta faran är över och tystnar.

Helals min när han kommer hem från jobbet och kliver in i den nu mörkgrå dimman är oslagbar. “så du har bakat” säger han bara lugnt och klappar mig lite tröstande på huvudet.



Får jag lov att bjussa på en svart ängel? Man måste ju åtminstone medge att den är ganska fräckt alternativ, om än väldigt cancerframkallande....Nå - någon som kommer på fika?

Pussungen!

Här ser ni pussunge nr 1! Helal och jag får hundratals stora blöta pussar varje dag, och det är sååå mysigt! Imorse väckte Salma sin far genom att lägga sina små händer på hans kinder och ge honom en riktig smällpuss:) Och när jag dansar tryckare med henne på kvällen så pussar hon mig så kärleksfullt på kinden att man bara smälter...


Puss på moster 1....

och puss på moster 3....


men ibland måste man ju vila sig från pussandet och bara kramas;)


Vi åkte hem till Björknäs och firade Först Advent med lussebulle-fika. Och så gick vi på julmarknaden på Street. Åhh, det finns så mycket fina saker där! Man kan verkligen hitta roliha annorlunda julklappar där - tror bestämt att jag måste dit en sväng till i år....


Mmmmm.....

Dåligt, dåligt samvete!

Salma är extremt svår att lägga nuförtiden, hur trött och slut hon än är. Nu hade jag preciiiis lyckats få henne att somna efter drygt en timmes buffande och nynnande och napp-i-stoppning. Då hörs världens BRAK från hallen när brevbäraren med all kraft slungar in ett berg post och Salma sätter sig spikrakt upp i sängen och ger ifrån sig ett VRÅÅÅÅL.

Och jag hinner liksom inte tänka ordentligt, ilskan bara svämmar över inom mig och jag kastar mig ut i hallen, slänger upp dörren och vrålar att "jag har för helvete en bebis som sover här, måste du kasta in posten Så JÄVLA VÅLDSAMT?!"Och den stackars lilla killen i 15-årsåldern blir alldeles vit i ansiktet och stammar fram ett förlåt och nästan rusar iväg längs loftgången.

Åhhh vad dåligt samvete jag har nu! Det var ju en helt absurd reaktion från min sida, helt galen! Och tänk om detta var killens första jobb någonsin och tänk om han blev så uppskrämd att han aldrig vågar dela ut någon post igen och tänk om han ligger hemma på sitt lilla pojkrum och gråter nu? Nä, nu måste jag ringa till Posten och bikta mig och be om ursäkt.