Status

Nu har Helal varit i Bagdad en vecka. Han lever som en kung där med dygnet-runt-uppassning av alla överlyckliga släktingar. Helal är första sonen. Han har fem äldre systrar. Han har varit borta i tjugo år. Ja, ni fattar väl ungefär hur bortskämd han blir. Vilken brutal upplevelse det kommer bli för honom att återvända till Svenneland och jämställdheten, haha! Ehum, jag har nog tur om han masar sig tillbaka...;)

Denna ensamvecka med barnen har rullat på så bra. Fast ensam är jag ju heller inte, med min fina La Familia så nära. Lite körigt på nätterna när man ska nässpreja den ena och mardröms-trösta den andra på samma gång. Men å andra sidan fantastiskt mysigt på morgonen när två barn slingrar gosiga varma armar runt bara mig:) De är så fina. Världens finaste faktiskt. Och Salma har inte gett Leo en endaste snyting/dansk skalle/thaikick på hela veckan - halleluja, kanske värstingfasen ändå är övergående?

Skohylleprojektet expanderade och nu finns risken att jag målar alla möbler vi äger vita. När jag ändå håller på liksom. Halva nätterna sitter jag och grundar, slipar, målar och svär. Jag är sannerligen inte bra på det, men roligt är det. Nu sängen. Eller penseln.

Jag och ungarna i Bergianska Trädgården för någon vecka sedan.