Helal har pratat med Salma många gånger om att han ska åka iväg med flygplan till ett annat land, hälsa på Salmas farmor och vara borta många dagar. "Kommer du hem imorgon?" frågade Salma innan han åkte. "Nej habibi, man måste räkna till sjutton dagar...sen kommer jag hem!" svarade Helal.
När han varit borta i tre dagar var Salma ovanligt tyst av sig. Jag såg att hon satt i soffhörnet och mumlade något för sig själv. "Vad gör du?" frågade jag och Salma tittade upp med stora ledsna ögon. "Mamma, nu har jag räknat till sjutton sååå många gånger, men pappa kommer inte hem iallafall!" Aj där brast mitt hjärta.
Sedan dess har hon pratat flera gånger med sin pappa i telefon och varit glad. Och jag tycker att hon beter sig precis som vanligt. Förutom att hon är förvånande snabb med att avsluta samtalen med Helal och att hon inte gärna vill prata om att han är bortrest. När jag tänker efter vill hon nästan inte prata om honom alls. Lite fundersam blir jag. Antingen tar hon det riktigt bra, har fattat upplägget och ser ingen vits att älta det. Eller så känner hon sig ganska sviken och förbannad. Ibland är det svårt att veta med Salma.
Leo är lättare. Helt klart i en lämpligare (mindre intelligent) ålder. Han gurglar höga glädjeläten när han hör Helals röst i telefon och tar säkert emot honom med öppna armar och blöta pussar när han kommer tillbaka. En knapp vecka kvar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar