Klas-Hassan växer läskigt fort. Föräldraledigheten med Salma kändes evighetslång - men tiden sedan Leo kom har bara flugit. Idag var vi så illa tvungna att sitta och planera hur vi ska få ihop det i sommar när både jag och Helal ska jobba. Jag ska visserligen inte jobba mycket - men ändå. Det är ju slutet på en era. En underbar tid. Ja, den allra bästa. Men sen är sen och nu är nu. Och än har vi väl några fina vinterdagar framför oss, och sen en vacker och ledig vår. Och Salma får fortsätta vara hemma med oss hur mycket hon vill. Det är ju en fantastisk fördel med föräldraledigheten med Leo - att jag får en andra omgång ledighet med Salma!
Leo är ett solsken med vassa tänder och hårda men kärleksfulla nypor. Han kryper och klättrar och står. Proppar gärna lilla munnen full med blomjord, och gurglar av skratt när han får hålla oss i händerna och promenera med höga knän. Han sover hela nätterna, äter som en mellanstor ponny och producerar overkliga mängder bajs. Han är sådär gulligt åttamånaders-blyg och dyker ned med ansiktet mot min hals när vi ska hälsa på människor han inte sett på ett tag. Varje kväll ligger han och trycker på mina fingertoppar, en i taget tills han somnar. Och jag brukar tänka, att även om det snart är dags för jobb och plugg och det berömda livspusslet så kommer jag ändå få somna precis såhär. Ganska länge till. Hoppas jag. Med Leos fingertoppar tryckta mot mina.
2 kommentarer:
Förstår hur du känner, det som är härligt när man är mammaledig med en liten bebis som har syskon är den extra tid man får med syskonen och allt man upptäcker hos dom. Har också kännt lite ångest sen när det närmar sig och man måste planera hur man ska göra "sen", men man får bara försöka njuta här och nu har jag insett och jag är så glad att jag bor i Sverige, tänk vilken vånda jag skulle kännt om man bodde i usa och var tvungen att börja jobba efter bara 6 veckor!!! Ingen hjälp för dig, förstår bara hur du menar...
ååååh han har blivit så stor!!!
Skicka en kommentar