En klassiker?

Idag roade jag och Helal oss med vad jag misstänker är en bråk-klassiker i småbarnsfamiljer, nämligen vem-har-egentligen-sovit-minst-bråket. Helal måste ju ha en grymt aktiv förträngningsmekanism som inte inser att jag vinner sova-minst-bråket alla kategorier. Hallå liksom. Vem var det nu som lekte levande mjölkbar dygnet runt i åtta månader? Hmm. Och inte är det jag som vill sov-bråka heller. Nej det är Herr- jag-får-hela-min-nattsömn-totalförstörd-av-en-hostning-Helal. Suck.

Det finns morgnar när jag är helt obeskrivligt jävla skittrött. Men jag gnäller inte. Jag_avskyr_ gnäll. Iallafall långvarigt gnäll med tillhörande djupa suckar och hasande steg. Hua. Om jag verkligen måste gnälla så gör jag det kortfattat. Sen ställer jag mig bakom en dörr och vansinnesskrattar en stund. Sen häller jag i mig en halvliter kaffe och startar dagen. Och är glad nästan jämt. För det hör ju till. Nattamning och napp-tapp och vattenservering och monsterdrömmar. Och det finns många, många som bara drömmer om att få uppleva kaosnätter och nattvak med barn. Så. Från och med nu dissar jag gnäll i allmänhet och sömn-gnäll i synnerhet från Helal.