Nånting händer när jag är höggravid. Jag blir skitstressad bara av tanken på att det eventuellt skulle kunna ligga någon dammråtta under dubbelsängen när Bebbs kikar ut. Jag vet ju att ingen skulle kunna bry sig mindre om detta än just en Nyföding, men ändå. Ändå. Jag vill ha ordning. Jag vill ha koll. Jag vill ha bullar i frysen och bebiskläder vackert vikta. Allting annat än detta kan mycket väl resultera i gråtattacker á la men-du-fa-ha-ha-ttar-ju-inget-buhu-hu...
Och Helal fattar faktiskt inget av detta. Han verkar inte heller fatta hur jag kan vara nervös för förlossningen, eftersom jag ju "redan har gjort det en gång" Suck. Det är nog så jobbigt med stressen och oron, men det värsta är nog ändå att känna sig ensam och oförstådd i detta.
Nåja. Nu verkar han ändå ha kommit på att han kan underlätta utan att förstå. För det går ju också alldeles utmärkt.
Citat:
"Hanna...jag kan inte förstå vad du är så stressad över...men om du skriver en lista så ska jag fixa allt som står där. "
Rätt gulligt.
Häromdagen åkte jag på en mycket skum sjukdomsvariant som gjorde att jag totaldäckade i sängen i ett dygn. Och när jag kravlade mig ur sängen upptäckte jag att Helal sorterat hela klädkammaren, alla köksskåpen och rent allmänt svept omkring i lägenheten som en Feng Shui-gud och fixat och donat. Och detta innan jag ens hunnit skriva listan;) Hela min själ pustade ut. Bebbs skulle gärna få komma typ imorgon, innan vi hunnit återställa det ursprungliga kaoset, haha...
Igår ramlade studiestödet in på kontot och jag rushade iväg med Salma till Lindex och lät henne välja vilka kläder Bebbs ska ha på sig när vi är på BB. Såklart blev det en färgstark body med roliga djungeldjur:) Här hemma har nu Bebbs fått en egen klädlåda och jag har just suttit och rullat hans pyttestrumpor. Gulliga mamma och pappa har köpt en jättefin spjälsäng och jag bara längtar efter att ha den monterad i sovrummet så att man kan gå och klappa på den lite då och då. Som sagt, man är inte normal såhär i slutjäsningens tider!
Summa summarum: det känns lite lättare, lite ljusare, lite mindre bråkigt.
Imorgon tänker en viss sambo ignorera sin 40-årsdag. Det tänker inte jag göra, hehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åh underbara helal som vet vad hanna och varenda kvinna behöver en månad innan förslossningen.
skönt att det känns lättare och bättre för fan! det e ju snart dax, när som helst. any time...
kan han kika ut... och som vi länktar!!!
jag vill ha meddelande så fort ni befinner er i värkstadiet och på BB... du har mit nummer...
hur har ni det i påskhelgen? kankse vi kan ses och träffas lite innan? klappa lite på magen...
vad görs på fredag?...eee dvs imorgon?
kram från lilli
GRATTIS till den duktige Helal!!!
Fira honom ordentligt nu bara :-)
Snart får han världens bästa present: en bebbs, du vet väl Hanna att det kan sätta igång när som helst nu och det är ok?? Har du verkligen insett att du snart är tvåbarnsmor? :-o Här håller vi på och blir nervösa...
Skicka en kommentar