Sova?

Jag klagar inte. Jag bara konstaterar att det råder löjligt mycket sömnbrist i denna lilla familj.

Salma-ungen är, för att uttrycka det milt, uppe en hel del och svirar på nätterna. Och hennes två slavar har nog lagt upp sina liv lite väl optimistiskt för vi snittar på en sisådär tre timmars sömn per dygn. I bästa fall.

Klockan fem på morgonen ringer min lilla förhatliga väckarklocka och jag raglar ut på gården, häver mig upp på cykeln och trampar halvblundandes de 7 kilometrarna till jobbet. Vid fyratiden på eftermiddagen kommer jag hem och då är det fullt ös med dotter tills hon behagar stupa i säng vid niotiden på kvällen. Sen är det tentaplugg fram tills tvåtiden på natten - och ja, sen ringer klockan igen.

Helal är i Salmas ljuva makt hela dagen och åker till jobbet i samma sekund jag kommer in i hallen. Sen kommer han hem igen någon gång på småtimmarna och blir väckt av Salma ett par ynka timmar senare.

Konstigt nog känner jag mig ändå helt okej. Och det är just det som gör mig lite spänd. Förr eller senare måste väl effekten av denna sömnbrist kicka in? Ska bli hemskt spännande att se när, var och hur detta kommer att ske. Bäst av allt skulle vara om både Helal och jag vansinnes-flippar samtidigt.

Be aware, be very aware.