När vi satt där långt ute i den susande skogen, på den solvarma uteplatsen och fikade - ja då tänkte jag för en millisekund att "hmm, det kanske skulle vara trevligt att ha ett eget hus". Sen tittade jag mig omkring och insåg att det skulle vara_väldigt_jobbigt att klippa en sådan gräsmatta, så då skulle jag bli tvungen att anställa någon. Och eftersom jag är så fattig så skulle det isåfall bli fråga om något slags olagligt barnarbete. Och det kändes inte helt rätt så jag drog snabbt ett mentalt streck över hela husplanen.
Pytte-Tilda var gudomligt söt och mycket lik sin mama! Jag såg ganska snabbt till att hon låg i min famn och så låtsades jag tyst för mig själv (alldeles i hemlighet) att det var min bebis. Bredvid Tilda såg Salma plötsligt ut som en fullvuxen gigant och mina äggstockar hojtade ett par väl valda ord till mig;) Lite extra högt hojtade de när Tilda gjorde såna där underbara bebisgrimaser och spretade med de skrynkliga små tårna.
Salma och Pontus lekte fint även om Pontus tycktes använda Salma som nån slags hantel vid ett par tillfällen;) Efter en stund blev det alldeles tyst och ungarna var försvunna. De hade gått in i huset och bäddat ned sig i sängen, och där låg de och skrattade så sött! Kanske kan bli nånting mer av det där i framtiden?;)
1 kommentar:
Ja visst var hon helt gudomlig.... vi hade en jätte fin dag! vi måste ut igen och leka tillsamans!!kram linnea
Skicka en kommentar