Orka?

Så galet trött. Och precis när jag fått i Salma middagen, tvångsborstat hennes tänder och städat undan förödelsen av spagetti och köttfärssås i köket så kastar ungen ut en gigantisk kopp mjölk över hela vardagsrumsgolvet. Och nu ligger den där. Mjölken. I ett ganska så vackert mönster över parketten. Och jag torkar inte upp den. Nej. Inte idag. Kanske imorgon när golvet är för evigt fuktskadat. Men inte idag.

Salma sjunger

Salmas absoluta favoritsång just nu är "Lilla snigel akta dig". Många många gånger om dagen kryper hon upp i mitt knä, tittar uppfordrande på mig och säger "akta!" - och då ska vi sjunga!

Salmas version låter såhär:

akta dejj å akta dejj
akta dejj akta dejj
akta dejj å akta dejj
anna ta ja dejj!!!

Hon sjunger så himla fint och som vanligt blir jag ack så rörd och tänker hundra gånger att "här sitter mitt lilla barn och sjunger alldeles själv med sin alldeles egna lilla röst" Men ÄR det inte fantastiskt att hon för bara ett år sedan satt och sa hä-hä-hä-häää och inget annat, och nu plötsligt kan hon sjunga en hel liten visa, om än något annorlunda än originalversionen?:)

Dagens roligaste!

Läste just några goda råd om hur jag som nygravid bör lägga upp min vardag. Såhär:

Ta en promenad och njut av stillheten. Ta ett varmt avslappnande bad med tända ljus. Utöva yoga och meditation. Unna dig många extra tupplurar!

Hahahahahahaha!

*hämtar andan*

Hahahahahahaha!

Precis vad man vill höra

Det är alldeles alldeles underbart att berätta för Helal att han ska bli pappa. Hans reaktion när jag berättar om denna lilla kotte är precis lika glittrande överlycklig som när jag berättade att Salma låg i magen. Och precis som förra gången kan han inte riktigt tro att det är sant och han frågar mig ömsom skrattande, ömsom strängt, om jag verkligen verkligen inte bara skojar med honom. Jag skulle kunna skaffa tvåhundra ungar bara för att få nöjet att berätta den Stora Nyheten för Helal om och om igen.

När han smält det hela en stund blir han full av funderingar. Om livets storhet, om gener som virvlar runt och blandas, om livet som tvåbarnsförälder, om vilket stjärntecken barnet kommer att ha, om huruvida det kan vara dags att köpa ny bil, om vad fasen kotten ska heta. Han bubblar över av upprymda tankar och vill genast kolla i Lennart Nilsson-boken för att se hur kotten ser ut såhär i åttonde veckan. Så sitter vi där och tittar med huvudena på sned och säger "naaaaw" och tror nästan att det är just vår kotte som finns avbildad i boken. Jag blir så glad av alla hans grubblerier och hans lyckliga engagemang.

Men så finns det ju vissa funderingar man önskar att han inte skulle ägna sig åt. Eller åtminstone inte dela med sig av.

Konversation samma kväll som jag berättat Nyheten. Vi har gått och lagt oss och jag ska preciiis sjunka in i min gosigaste sömn.

Helal: Hanna. Du kommer att bli jättetjock!
Jag: Jo. Det hör liksom till.
Helal: Nejmen alltså, du kommer verkligen att bli jättejättetjock och det kommer att gå jättejättesnabbt!
Jag: Eh...Okej?
Helal: Jo, det är så! Jag har läst att andra gången man är gravid så blir man mycket tjockare och det går mycket snabbare!
Jag: Godnatt.
Helal: *hihi* Du kommer se höggravid ut redan på julafton!
Jag: Schh. Jag sover.
Helal: *tyst*
Jag: *tyst*
Helal lite tyst för sig själv i mörkret: *hihihi*
Jag: Godnatt älskling.

Hej Paj-tider!

Närhelst det råkar infinna sig en liten lucka i mitt liv under hösten så gör jag uteslutande en sak: bakar PAJ! Så förbered er på en orgie av pajrecept! Och kom ihåg - promenaden som krävs då du inhandlar ingredienserna är definitivt tillräckligt kaloribrännande för att du ska kunna mumsa med gott samvete efteråt:) Lura mig själv? Jag? Icke.

Först ut är en Päronpaj med valnötsfyllning!

Du behöver:

Till pajskalet:
125 g smör
1/2 dl socker
2 dl havregryn
2 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver

Till fyllningen:
3 päron (ej stenhårda)
3 ägg
1 dl socker
1/2 dl vetemjöl
2 dl vispgrädde
rivet skal av 1/2 citron
1 dl grovhackade valnötskärnor (fast jag hällde i lite mer...)

Do it like this:
Sätt ugnen på 200 grader.
Smält smöret och rör ner socker, havregryn, mjöl och bakpulver.
Tryck ut degen i en pajform, ca 23 cm i diameter.
Elvispa ägg och socker pösigt. Rör i mjöl, grädde, citronskal och valnötter.
Skala och kärna ur päronen. Skär dem i bitar.
Häll smeten i formen och lägg i päronen.
Grädda på nedersta falsen i ugnen 40-45 min.
Obs obs obs! När du tycker att pajen fått lagom fin färg så lägger du på ugnsfolie så att den inte blir bränd under resten av tiden i ugnen!
Servera med lättvispad grädde. Eller vaniljsås. Eller glass. Låt fantasin flöda bara:)

Oh my it´s good!

När pajen var klar stoppade jag in den under Salmas vagn och så traskade vi hem till mina föräldrar i stegrande spöregn. Jag är en obotlig väderoptimist. "Äsch det duggar ju lite bara" tänker jag även om det är hagel i golfbolls-size som råder. Mamma och pappa hade just varit på bugg-kurs (gulligt va?) och behövde absolut fylla på sina energi-lager:)

Dagen from hell.

Blir väckt alldeles för tidigt av Salma som är sur från sekund ett. Hon vill inte ha någon frukost, hon vill inte ha några kläder och hon vill absolut inte kamma håret. Varje roligt förslag från mamman besvaras med ett reflexmässigt NEJ innan hon ens uppfattat vad själva förslaget handlar om.

Efter en halvtimmes påklädning/brottningsmatch är vi äntligen utanför dörren. Och DÅ blir unga fröken plötsligt vrålhungrig. IIIL (fil) och NAAAN (smörgås) vrålar hon så att trappuppgången skakar och det är bara att vända tillbaka.

En timme senare sitter vi äntligen på bussen på väg till Forum för att inhandla höstvantar och tights till Salma. Första halvlek av Forum-besöket går galant. Dottern håller mamman snällt i handen och sjunger "Lilla snigel". Vi har en mysig lunch tillsammans och delar på en tallrik äggnudlar och wokade grönsaker på thairestaurangen. Frid och fröjd. Men sen.

På Åhléns får Salma syn på parfymavdelningen och på en millisekund är hon där och röjer. Med fasa ser jag hur hon grabbar tag i en 600-kronors-parfym och som i slow-motion ser jag hur hon höjer handen och förbereder ett alldeles imponerande kast. "Neeeeeeeeeej" skriker jag och gör ett av mina berömda stunthopp och lyckas i sista sekund fånga parfymen i intakt tillstånd. "Kasta!" skriker Salma. "Nej - INTE kasta svindyra parfymer" säger jag, lätt svettig. Och det är då hon bryter ihop.

Kastar sig på golvet, dunkar huvudet i stenplattorna, sparkar och vrålar besinningslöst. Jag har aldrig sett mitt barn i den versionen förut och jag blir liksom alldeles ställd. Både chockad och fascinerad. Jag stirrar på henne och tänker "vem är den där galna dvärgen och vad håller hon egentligen på med?" Jag släpar ut henne från Åhlens och ute i köpcentrumet stannar varenda människa upp och svooosch så sveper ett dussintal välmenande tanter fram med triljoners goda råd som de öser över mig. Det går inte att röra Salma, det går inte att avleda henne. Hon ålar omkring på golvet i en vrålande svettig panik-hög och jeansen åker ner till knäna och tröjan rullas upp till halsen. Hon skriker så att hennes små ögonbryn blir knallröda och resten av kroppen ljuslila.

Mitt i allt kommer en vakt från Åhlens och upplyser mig om att jag just snattat ett par vantar. Och det har jag. För inte fan hade jag en tanke på att betala dem när jag balanserade ut med en vagn, tre shoppingpåsar och en flippad unge under armen. Kan han inte fatta det? Kan folk bara inte försöka förstå saker ibland?

Jag blev iallafall inte anmäld. Det hade ju annars varit den mest logiska avslutningen på dagen.

Salma håller skrik-och-gap-show i minst tjugo minuter och jag ger upp alla försök att få ner henne i vagnen. Sätter mig istället bredvid henne med benen i kors och väntar på bättre tider. Till slut halvsomnar hon på golvet, hulkandes, och först då får jag lyfta upp henne och åka hem.

Hemma har Helal uppenbarligen haft fest i sin ensamhet för diskhon är proppfull med smutsiga kastruller och wokpannor som definitivt inte fanns där imorse. Och blöjorna är slut. Totalt slut. Det är bara att klä på sovande Salma och dra iväg till affären. Där blöjorna också är slut. Klampar vidare till affär två och där finns blöjorna, men tyvärr tyvärr accepterar de inte att man betalar med kort och någon bankomat existerar inte. Jag ringer desperat Helal och får höra att han har tränat och nu "sitter i bastun och har det sååå skönt." Och då är det dags för mamman att få psykbryt.

Jävla affär. Hur efterblivet system har man egentligen om kunderna inte får betala med kort?! Jag vill bara bränna ner hela skiten till grunden och lägga mitt betalkort på toppen av askhögen. Och jävla Helal! Hur fan kan han sitta och basta när hemmet faller samman, ungen tvingas kissa rätt ut i luften och mamman är astrött och hormonstinn?! Salma har nu vaknat och inlett Operation Gnäll. Jag fattar bara inte hur en så liten människa kan frambringa ett så entonigt och extremt enerverande ljud ur sin kropp?

Jag ringer mina föräldrar. Har ambitionen att låta sansad men börjar istället hysteriskrattgråta i telefonen. Pappa dyker upp på två sekunder och har blöjor med sig. Sen tar han och mamma Salma med sig ut på plocka-plommon-utflykt så att jag får vila mig. Världens bästa föräldrar!

Så slutet gott allting gott. Nu har jag sovit en timme, diskat undan och sorterat tvätt. Dammsugit katastrof-hallen och lagat middag. Och legat i min älskade soffa alldeles ensam under min mjuka filt och lyssnat på tystnaden.

Och sakta sakta börjar jag känna att jag nog snart vill ha hem min galna dvärg ändå...;)

Mina damer och herrar...

Får jag lov att presentera Plusset På Stickan:)

Dilemma.

Salmiakki somnade helt utan förvarning innan jag hunnit röja upp i köket efter middagen. Maximal förödelse råder. Hur göra?

Börja slamra i köket och riskera att väcka prinsessan? Eller lämna köket i all sin prakt som en härlig överraskning till Helal imorgon?

Svårt val. Haha!

Aaaahhh...

Ljuva liv. Jag kan nästan inte tro att det är sant och på riktigt att jag känner mig såhär utvilad. Men det är det *sträcker lättjefullt på mig*

Igår lagade jag en hejdundrandes middag som nästan satte Helal i chock då han kom hem efter jobbet. Då hade jag marinerat och blötlagt och duttat dagen lång och resultatet var sisådär en miljon grillspett med både kött och kyckling, samt en hel hög saffransris som råkar vara Helals favoritmat. Vägen till Helals hjärta går uppenbart genom magen och jag belönades rikligt med lååång massage resten av kvällen. Lullade lyckligt isäng och vaknade idag av mig själv. Klockan TOLV! Mitt på dagen! Det var alldeles alldeles tyst i lägenheten, jag smög upp och spejade omkring bara för att konstatera att Helal tagit ut Salma på promenad och att jag var alldeles ensam. Då gled jag ner i ett skumbad:)

Så som sagt. Jag är utvilad och på mitt allra bästa humör. Denna dag kan bara inte bli annat än underbar!

Salma på höstpromenad

Brrr. Ligger det inte en svag doft av snö i luften? Här har iallafall operation påbyltning startat varje gång ungen ska luftas. Observera dock att Salma gör sitt bästa för att hålla sommaren kvar genom att envisas med att ha klänning under den stickade koftan:) Helgens stora projekt blir att hitta schyssta vinterskor till lilla damen OCH övertala henne att ge upp sina älskade sandaler *pust*

Idag har vi promenerat hela dagen. Salma rör sig ungefär tre meter framåt på en timme - det finns ju så hiskeligt mycket spännande saker på marken denna årstid! Nedfallna äpplen som ska gnagas på och kottar, stenar och ekollon som ska samlas, beundras och kastas i vägbrunnar. Kastanjer som ska rullas med precision längs trottoarkanten och löv som ska smulas långsamt mellan handflatorna.

Jag blir alldeles tagen av den där ändlösa fascinationen hon har för allting. När hon har plockat trehundrasjutton ekollon och får syn på det trehundraartonde så drar hon lika förtjust efter andan som hon gjorde då hon hittade det första, och så håller hon upp det mot solljuset, vrider det fram och tillbaka, stryker det längs kinden och stoppar ned det i fickan med en djupt belåten suck.

Ett litet barns sätt att se på världen är det vackraste.

Igelkotten

Salma står lutad mot fönsterbrädan och blickar fundersamt ut i natten. Plötsligt ilar en igelkott över vägen. Salma blir maximalt exalterad och får någon slags lycko-spasm i hela kroppen. De små armarna och de små benen vevar åt alla håll och vips är mammans fina ljuslykta ett minne blott.

Jävla igelkott.

Bloggen är inte död...

...bara lite lätt avsvimmad. Och allt är skolans fel. Funderar starkt på att utföra någon slags protestaktion mot skolledningen som inte tycker att man ska ha en endaste liten gnutta liv utanför föreläsningssalen. Måste bara komma på exakt hur denna protestaktion skulle kunna tänkas se ut.

På måndag börjar iallafall praktiken. Och oh, det är så löjligt, men jag verkligen fasar för att behöva uttala min handledares namn. Jukka. Hur jag än vänder och vrider på det så är det ett stort bekymmer för mig, och för min inre syn ser jag hur jag bryter ihop i ett frustande "Jukk-ha-ha-ha" och jag kan verkligen inte tro att det skulle uppskattas. Har nu två dagar på mig att bli vuxen.

Salma växer och frodas och de nya färdigheterna staplas på hög. Det är högst sannolikt att jag inom en snar framtid plitar ner en lång skrytlista över allt som mitt fantastiska barn kan. Något ska ni ju ha att se fram emot i höstrusket;)

På återseende.

God morgon?

Med ett lyckligt tjut kastar Salma ett glas och en skål köpta på Bali rakt i golvet så att de går i triljoners bitar. Sen går tvättmaskinen sönder och sprutar vatten åt all världens håll.

Och dagen har bara börjat.

Dagen

Oh my. Jag är TRÖTT! Efter en lååång skoldag kom jag hem och möttes av en Salma som var pigg bortom alla gränser. Så det var bara att vända i dörren och traska ut i blåsten tillsammans och sparka fotboll. Sen var det handling, disk, dammsugning, golvskurning och matlagning på det delikata vardags-schemat.

Pluttis hjälpte till med allt - hon fick välja ost i affären, hon diskade sitt alldeles egna lilla glas, hon satt på dammsugaren och styrde, hon åkte kana på golvet i såplöddret och slutligen åt hon upp tomatbitarna som blev över efter att min tomatpaj blivit klar. Tidernas bästa lilla assistent!

Nu har jag bara tre små punkter kvar på min att-göra-lista. Nämligen:

1. Plugga in socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor
2. Kräva att Helal ger mig en grundlig nack-massage
3. Falla i koma på soffan

Välkommen höst!

Och plötsligt svepte HÖSTEN in över Sverige! Jag sniffar i luften och japp - definitivt höst. Ska bli spännande att se när det obligatoriska deppet infaller i år. Konstigt att jag alltid blir låg en period trots att jag på många sätt gillar hösten. Jag gillar blåsten som gör kinderna sådär vackert rödblossiga, och jag gillar att gosa in mig i tjocka tröjor och halsdukar, jag gillar höstpysslet och så smakar kaffe alltid extra gott denna årstid. Och höst-bakningen behöver jag väl inte ens nämna?;) Ohh, snart snart är det PAJ-tid!

Och minsann - i skrivande stund sitter jag på universitetet och mår toppen! Med ett visst mått av fasa inser jag att jag längtat efter RUTINERNA. Helt klart ett ålderstecken. Igår kom jag på mig själv med att tänka "jag kanske ska börja skriva veckomatsedlar och veckohandla varje söndag på Maxi?" Jisses, snacka om dödsstöten för det ungdomligt spontana livet! Nej, det blir inget med det. Observera att det i min presentation står att jag är 23 år. Att jag varit 24 i ett helt år har jag liksom ignorerat, och jag har nu efter moget övervägande bestämt mig för att inte heller fylla 25 i höst. Det får vänta.

Men åter till skolan. Ujuj, det kommer att bli galet mycket att göra denna termin. Jag ska lära mig att sätta katetrar, behärska syrgas och dropp-teknik, kunna göra alla möjliga mätningar och venpunktioner. Läkemedelsberäkning och psykologi ska också bankas in på något sätt och så blir det många veckors praktik och en hel del forskningsmetodik - PHU! Men det känns verkligen roligt! (yeah yeah, jag återkommer om några veckor när den verkliga ångesten slagit till)

Såååå - trevlig HÖST på er alla!

Sådan far sådan dotter?

Till Salmas dagliga morgonrutiner hör att klappa guldfiskarna. Efter dagens gomorron-klapp upptäcker jag att en rejäl bit baguette flyter omkring i fiskskålen. Det får mig oundvikligen att minnas dagen då Helal stoppat en hel näve cashewnötter i skålen för att "han tänkte att fiskarna kanske skulle tycka det var gott". Jisses, jag är omgiven av fiskvänner. Själv kan jag inte minnas att jag utfodrat de stackars ynglen en endaste gång.

Mina suddiga älsklingar

Helt uppslukade är de såfort ett naturprogram visas på tv.

Hjärteknip

Jag ska skriva uppsats hela dagen lång så Helal och Salma bestämmer sig för att åka på utflykt. Salma vinkar glatt hejdå i hallen och börjar sedan gå nedför trappan i trapphuset. När hon kommit halvvägs så tvärstannar hon, drar efter andan som om hon just kommit på att hon glömt något livsviktigt. Så vänder hon och går uppför trappan igen och in i hallen. "Puss mamma, PUSS!" ropar hon och kommer emot mig med utsträckta armar och plutande mun.

Mitt hjärta.

En liten burk. Eller två.

Dessa ljuva burkar vid namn FRÖ hittade jag bland höst-nyheterna på Åhlens idag. Att döma av Helals kommentar "fler burkar?!" så verkar han tycka att det behövs ett användningsområde innan man shoppar burkar. Så är det naturligtvis inte. Först köper man burken - sen hittar man på vad man ska ha den till. Och kommer den inte alls till användning så får den stå och glänsa i all sin onytta:)

Nej fasen.

Nu känns det banne mig ännu värre. Jag sitter här och stirrar tomt på dagis-mejlet och i mitt huvud har Per Lagerkvist högläsning:

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,mitt hjärtas skri i världen...