Idag har vi promenerat hela dagen. Salma rör sig ungefär tre meter framåt på en timme - det finns ju så hiskeligt mycket spännande saker på marken denna årstid! Nedfallna äpplen som ska gnagas på och kottar, stenar och ekollon som ska samlas, beundras och kastas i vägbrunnar. Kastanjer som ska rullas med precision längs trottoarkanten och löv som ska smulas långsamt mellan handflatorna.
Jag blir alldeles tagen av den där ändlösa fascinationen hon har för allting. När hon har plockat trehundrasjutton ekollon och får syn på det trehundraartonde så drar hon lika förtjust efter andan som hon gjorde då hon hittade det första, och så håller hon upp det mot solljuset, vrider det fram och tillbaka, stryker det längs kinden och stoppar ned det i fickan med en djupt belåten suck.
Ett litet barns sätt att se på världen är det vackraste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar