Salma - the kitchen chief!

Varje kväll lagar Salma middag till oss under koncentrerad tystnad och med halvöppen mun:) En diskhandduk passar perfekt som kock-förkläde! Mamman och pappan får hjälpa till med att serva med de olika redskap som köksmästaren kan tänkas behöva, men själva rörandet i grytorna ska vi inte lägga oss i. Helal och jag har stora planer för vår avkomma. Redan nästa vecka tänkte jag lära henne hur tvättmaskinen funkar och sen ska Helal lära ut hur man ger en grundlig nack-massage. Framtiden är tryggad!;)

Svartsjuk? Jag?

Fredag förmiddag. Salma sover. Jag sitter i sängen och pluggar. Helal sitter vid datorn och "letar efter en ny bil". Men när jag av en händelse slänger en blick bort mot dataskärmen noterar jag raskt att det Helal tittar på inte alls ser ut som en Toyota Avensis. Utan snarare en mycket avklädd tjej som gör sitt bästa för att pressa ut rumpan genom skärmen och ut i vårt vardagsrum. Hon dansar magdans. Det hela är naturligtvis mycket oskyldigt, Helal är ju för fasen uppvuxen i den magdansande kulturen, och ja, jag veeet att magdans är en mycket folklig, traditionell dans. Och det finns säkert många, Helal inräknad, som anser det vara en konstform. Jag vet jag vet. Ändå börjar det bubbla svart i mig och när Helal en stund senare kommer för att pussa lite på mig råkar jag visst ignorera honom och blåstirra ner i min mikrobiologi-bok.

Helal: vad är det?
Jag: inget.
Helal: men lägg av, vad är det?
Jag: inget! Jag är upptagen bara.
Helal: jahaa-aa...då går väl jag tillbaka och...
Jag: umgås med din lilla magdansös?!
Helal: Men hahahaha, älskling är du svartsjuk?!
Jag: nej absolut inte.

Blev faktiskt själv förvånad över hur mogen jag kan vara.

Jag är en mycket liberal person. Fritänkande och tolerant. Och mogen, klok och sansad. Men. När en oändligt vacker tjej shejkar rumpa och tuttar som om det inte fanns någon morgondag rakt upp i ansiktet på Helal, samtidigt som jag sitter inlindad i ett par fläckiga mjukisbrallor och känner mig...mindre oändligt vacker - ja då uppenbarar sig vissa sämre sidor även hos mig.

Nu har jag således bestämt att den enda folkliga dans som får närstuderas i detta hem är den svenska gammeldansen. Trinda små tanter i heltäckande förklädesklänningar, knästrumpor och hättor är precis vad jag anser att Helal kan vila sina ögon på när han inte beundrar och avgudar mig.

Fint folk på visit

Idag kom Tesse med Nadine och Malin med mystiska bebin och hälsade på mig och Salma!
Mycket trevligt! Vi käkade ost-och-skink-paj och glass med jordgubbar. Promenerade runt en sväng i Björknäs med sovande kids i sina vagnar och provsatt nya soffan. Salma och Nadine klättrade på stolar, delade med sig, kramades och slogs:) Bebin i magen sov.


Lek inne...

och lek ute....

Söta söta Nadine!

Malin (also called jordens mest svårfotograferade människa) gick slutligen med på att posa i en halv sekund så att den fina bebbe-magen kunde förevigas. Och herre min lilla gud vad sugen jag blir på att vara på tjocken när jag ser henne!


Helal som skulle hålla sig borta så länge tjejjerna var här fick hålla sig borta väääldigt länge;) I ren tristess började han strosa runt i en leksaksaffär och kom hem med present till Salma. Klossar! Min stora förhoppning är nu att mina blockljus får vara ifred:)

Nu har jag precis varit den perfekta flickvännen och lagat Falafel till min Falafelsugne partner. Resten av kvällen planerar jag att lite försynt påpeka för mätt och tacksam Helal hur avis jag är på gravida Malin, och hur lycklig hon är som får en liten alldeles nyfödd jättegosig bebis i sommar. Och hur bra och nyttigt det är med syskon;)

Imponerande...

Jag spelar Mika på högsta volym och skuttar omkring i extas med Salma i famnen. Då jag plötsligt märker att hon ligger och snarkar som en hel karl mot min axel. Läcker stil att kunna falla i djup sömn när man blir omkringskuttad till ljudet av värsta discodängan! Sådan mor sådan dotter, säger Helal. Vi gillar att sova:)

Elake lille Daniel

Ett märkligt möte idag. Promenerade hem från mamma och pappa med Salma i vagnen då jag fick syn på någon jag kände igen. Pojken som mobbade mig och de flesta andra genom hela låg-och-mellanstadietiden. Han som man undvek till varje pris, som man knappt vågade titta på av rädsla för att han skulle slänga ur sig någon elak kommentar som skulle göra en högröd i ansiktet och gråtig inuti. Han som omgav sig med ett litet hov av andra barn som lydde hans minsta vink och som hjälpte till att mobbas bara för att inte bli mobbade själva. Han var riktigt elak, jag har aldrig träffat någon elakare.

Honom mötte jag. Vi kände igen varandra på långt håll. "Jaså där kommer den där jävla idioten" tänkte jag och all världens illvilja bubblade upp inom mig. Men så såg jag hur nervös han blev av att se mig. Han flackade med blicken, rättade till kepsen, spottade sådär jättetufft på marken och blev alldeles helkonstig. När vi passerade varandra log jag lite och sa ett vänligt "hej". Han fladdrade om möjligt runt ännu mer med blicken, spottade än en gång på marken, körde ned händerna hårt i jeansens bakfickor och grymtade nånting knappt hörbart till svar. Sen försvann han fort som attan.

Kvar stod jag alldeles uppfylld av en mycket märklig känsla. Han är ju 25 år nu, en hel vuxen man, och ändå är han bara en liten rädd låtsas-tuff 10-åring. Som aldrig har haft en enda riktig kompis och som har blivit kramad alldeles för lite. Det riktigt knep till i hjärtat på mig.

Viljornas kamp + schlagerkväll!

05.45 - Salma slår upp sina stora bruna med ett tjing! Mamman ligger i koma.

05.46 - Salma har tagit på sig sina skor. Mamman vrider sig i uppvaknings-plågor i sängen.

05.47 - Salma står vid ytterdörren och ropar UUUUUT med extremt hög, extremt entonig och extremt enerverande stämma. Mamman gömmer sig under en kudde.

05.49 - Viljornas kamp utspelar sig. Salma bankar näven mot ytterdörren och skriker fortfarande UUUUT. Mamman dunkar huvudet i väggen och jämrar nej, nej, nej, snälla soooov!

Mamman tänker inte gå ut i duggregnet klockan nästan-mitt-i-natten på en lördag. Inte en chans. Som förälder måste man sätta vissa gränser. Faktiskt.

06.02 - Salma vann. Kolla seger-leendet.

Trots allt överlevde mamman den grymma starten på dagen och kunde avnjuta en underbar schlager-kväll hos Salmas mormor, morfar och mostrar. Merparten av schlager-artisterna var givetvis ett skämt, och The Ark hade uppenbarligen supit dygnet runt fram tills finalen för de orkade knappt röra sig på scenen. Men vad gör väl det när man har mysigt sällskap och blir serverad allehanda mumsiga frukter doppade i choklad-fondue?

Mina två största crejvings (jordgubbar och choklad) i en härlig symbios! Och så bubbel till det - ahhh ljuva liv...

Och min käre far avslutade schlager-kvällen på traditionsenligt vis;)

Det största.

De har något alldeles speciellt ihop, de där två. För inte så längesedan berättade Helal för mig om hur skräckslagen han var inför papparollen då jag var gravid. Att han inte trodde att han skulle klara av det, att han inte förstod hur han skulle kunna få någon kontakt med barnet överhuvudtaget. Och hur chockad han blev då Salma hamnade i hans famn och han direkt kände att de hörde ihop. Att en helt självklar kärlek som han aldrig hade kunnat ana bara ramlade ner över honom. Han som inte skulle ha barn, han som inte trodde sig kunna knyta an.

Och dagarna går och det där bandet är så starkt att man nästan kan sträcka ut handen och ta på det nu. De gör allting tillsammans, är alltid nära nära. Hennes lilla hand i hans stora och de pratar och pratar med varandra på det vackra sjungande språket som jag inte förstår. Salma är mitt livs stora glädje. Inte bara för att hon finns i mitt liv, utan kanske framförallt för att hon finns i hans. Jag är så lycklig över att ha fört dem samman och att jag får sitta här och titta på dem och se hur starkt de hör ihop.

Det finns så mycket mörker hos Helal. Så mycket tungt och svårt. Men när Salma är hos honom ser jag hur lätt i själen han blir, hur genuint lycklig han är över att vara hennes pappa. Det är det största.

Pappas habibi!

The Bodyguard

Fick en självförsvars-spray av Helal idag. Kan ju sannerligen behövas när man bor i en stad som formligen dryper av mentals och allmänt vidriga förövare. Jag tackade och pulade glatt ner sprayflaskan i jackfickan, varpå Helal suckar och säger "men Hanna" med sin allvarligaste röst. Sen spelar han mycket pedagogiskt upp en enmans-sketch som demonstrerar hur mötet mellan Hanna och en våldtäktsman skulle se ut. Sketchen innehöll fraser som:

"eh vänta lite, käre våldtäktsman..."

"...jag ska bara leta upp min självförsvars-spray..."

"jag vet att jag la den här nånstans..."

"...vart fan är den..."

Jag fattade piken och städade lydigt ur mina jackfickor. Där fanns mycket att finna. Exempelvis svaret på varför Salmas nappar varit spårlöst försvunna i en veckas tid. Och se där - min cykelnyckel! Nu känns det extra meningsfullt att jag just vänt upp och ned på hela lägenheten för att hitta den. Utgrävningarna av jackan väckte också en del intressanta frågeställningar. Vem är det tex som äter choklad i mina fickor? För jag äter ju inte godis.

Syndarna!:)

Såfort Salma slocknat bredde vi ut oss i vår uuunderbart komfortabla soffa (divandelen tjingade jag givetvis blixtsnabbt. Nu är den min för alltid) och kollade på film och åt Helals världsgodaste lax. Efter jordgubbarna åkte rödvinet fram och sen satt vi uppe halva natten, lutade oss mot varandra och avhandlade livets stora ämnen sådär som man gör efter ett par glas;) Rökte cigarr gjorde vi också - vilken syndig kväll! Men härlig. Och när Helal luktar cigarr så påminns jag direkt om den ljuva tiden då vi just blivit tillsammans och trängdes i vår lilla etta. Vår första sommar. Jag minns hur vi låg raklånga på golvet och pratade nätterna igenom, hur Helal såg ut då han kom vinglandes med gigantiska mattallrikar åt oss från köket, hur vi spelade poker och backgammon och domino och rökte vattenpipa och drack te när solen gick upp på morgonen. Och jag minns precis hur det kändes att somna till ljudet av Helal som läser arabiska kärleksdikter med sömnig röst för mig. Den sommaren var evighetslång och samtidigt alldeles för kort.

Vår kära dotter lät oss givetvis betala för våra nattliga synder då hon skoningslöst vaknade klockan NOLL SEX NOLL NOLL imorse. Men då var det ju bara att se glad ut och ta sitt ansvar...eller ja, JAG tog mitt ansvar medans en viss mycket bakfull och ynklig man i huset blev serverad vatten på sängen och somnade om. Salma och jag promenerade däremot hurtigt iväg till öppna förskolan och lekte i några timmar. Kul faktiskt!

Nu sitter jag i skolan och längtar hem. Helal är ledig ikväll igen! Men jag misstänker att det blir mys utan vin för vår del i kväll. Vi börjar bli gamla;)

Kärleken.

Min nya kärlek:)

Ja, förutom soffan då. Spana in godbiten nedan...åh jag är faktiskt lite kär! Jättelockig, jättesöt och jättemycket årets bästa artist! MIKA! Idag köpte jag hans skiva som present till mig själv. Ni vet, har man barn så blir det oundvikligen så att allt man shoppar är grejer till bäbisen. Man åker till stan med ambitionen att köpa ny parfym till sig själv - men man kommer lik förbannat hem med noll parfym men väldigt många pekböcker. Men idag lyckades jag alltså ego-shoppa!

Har nu dansat omkring med Salma i flera timmar och spelat "grace kelly" på högsta volym med repeat-knappen våldsamt intryckt och cd-fodralet tryckt mot hjärtat. Helal är inte nöjd. Han tycker att man kan göra saker och ting lite måttligt;)


Sommarens gladaste skiva! Man blir ju lycklig bara av att titta på omslaget!

Nu ska Salma bums i säng och sedan blir det myskväll för Helal och mig plus soffan minus Mika;) Grillad lax ska vi äta, och sen jordgubbar till efterrätt. Såklart!

*fixar och donar*

Den höstiga mullvadsbruna gardinen åkte ned och en betydligt somrigare grej åkte upp!:)

Ja det var väl ett jävla tjat om kuddarna, tänker ni. Men de är ju så fina!

En vit matta hamnade på golvet också. Vitt är en as-smart färg när man har en ettåring i huset *skrattar nervöst*

Tjoho!

Vi är inte längre familjen som sitter på golvet och umgås/äter/kollar tv:) Vår lilla skönhet till soffa anlände imorse och vi har nu ägnat större delen av dagen åt att beundra och berömma den. Materiell lycka - oh yes.

och jag var ju tvungen att shoppa lite våriga kuddar. Fast Helal bara skakar på huvudet och tycker att kuddar är fjantigt. Men jag höööör inte;)

Beslutet.

Nu blir det ingen mer Ben&Jerry-glass. På en hel vecka. Beslutet togs för 34 minuter sedan och jag börjar redan vackla i sinnet...men nej. Jag ska stå fast! Jag är stark! Milda makter vilken pärs detta kommer bli...

Wish me luck.

Bebishumor:)

"Max blöja" är jordens roligaste bok, tycker min dotter. Varje gång då jag läser "Max glad. Max kissar golvet" så faller hennes förtjusta fnitter som glittrande pärlor omkring oss. Och när jag kommer till "vovven glad. Vovven kissar blöjan" - ja då skrattar hon så att hon får tårar i ögonen. Jag blir alldeles mjuk i kroppen när hon skrattar så.

Det rätta tänket?

Imorse bestämde jag mig för att gå ner i vikt, så jag gick ut och motionscyklade. I 22 minuter. Det blev väldigt varmt. Svalkade av mig med en halvliter Ben&Jerry´s. Det var väldigt gott. Nu sitter jag och funderar på om detta verkligen är upplägget som kommer göra mig smal. Hm.

Äsch då.

Igår kväll innan jag somnade hade jag storslagna planer på att vara sådär riktigt tjej-sur på sambon idag. Gå omkring och knycka på nacken och svara "inget!" varje gång han frågade vad det var med mig. Ja, jag såg riktigt fram emot det.

Men så imorse när jag vaknade så satt han där på sängkanten i solskenet och såg ganska så söt ut, och så pussade han mig på magen och skämtade om något och jag liksom råkade skratta. Och då är ju allt förstört! För man kan ju inte först skratta och sen återgå till att vara sur. Det är liksom lite för schizofrent.

Så nu måste jag vara glad idag. Fan vad jobbigt. ;)

Sambo bortskänkes!

Ärligt, han har sina bra sidor - så passa på nu när han är alldeles gratis. Upphämtning sker i Björknäs. En brandgul kaffebryggare medföljer.

Japp, idag är definitivt en sån dag.

Den Kloka Modern

Salma sover. Jag målar tånaglarna.

Så vaknar hon till och gnyr missnöjt. Jag smyger in till henne för att klappa om och pilla in napp, men när hon får syn på mig i halvmörkret ger hon ifrån sig ett helt osannolikt högt VRÅL och kastar sig bakåt. Jag förstår ingenting utan lutar mig fram för att krama henne, men hon fortsätter tokskrika och pekar med darrande händer på mitt ansikte. Då inser jag att mitt ansikte är alldeles blekgrönt och förstelnat av ansiktsmasken jag nyss slängde på.

Jag galopperar ut i badrummet och sköljer bort monster-masken. Sen trestegshoppar jag tillbaka till dottern och försäkrar henne om att mamman är aaalldeles normal.

Så gick det alltså till när Salma fick men för livet.

Det bor en katt på vår gård.

Eller, det bor många katter på vår gård, men denna text handlar om en alldeles spektakulär katt. Spektakulärt lat. Har faktiskt aldrig sett en latare katt.

Varje morgon klockan 07.00 kommer den hasandes ut genom porten och hoppar upp i solstolen på gården. Sen ligger den där och rör sig inte ur fläcken såvida den inte måste svulla eller kissa. Båda de aktiviteterna sker 2 centimeter från solstolen. Alltså - den gör inget annat! Jag skulle lätt stå ut med att leva den kattens liv. Lätt.

Men. Något ont måste kattskrället ändå har hunnit med att göra under sin livstid, för den tycks bestämt ha dragit på sig lite bad karma. Det lugna livet fick sig iallafall ett abrupt slut då Salma flyttade till området och blixtsnabbt utsåg just denna kattstackare till sitt stora gull-objekt. Hon tjuter högt av glädje varje gång hon ser den, och hon klappar och klappar och klappar. Och katten avskyr det. Hela hans förnärmade kropp utstrålar att han inte vill bli rörd, inte störd och absolut inte klappad av ett par busklumpiga 14-månaders händer med bristande motorik där klappningen ofta övergår i mild misshandel.

Idag hände det. Idag fick han nog och hoppade faktiskt ned från solstolen för att komma undan Salmas välmenta trakasserier. Men det hjälpte föga. Salma blev alldeles upprymd av att se att katten faktiskt kunde röra sig, och en intressant jakt följde. Eftersom katten är för lat för att springa så satsade han allt han hade på sin stone-face-look. Vaggade omkring och försökte se hotfull ut, strök öronen bakåt och hostade fram något som skulle ha kunnat vara ett fräsande. För ett ögonblick var jag rädd att han skulle kunna riva Salma - men nej, jag är ganska säker på att han inte pallar. En rivning kräver ju trots allt att man orkar utföra en hel sekvens av rörelser (lyfta tassen, vinkla tassen, fälla ut klorna osv) och det är overkill för denna latmask.

Salma lycklig. Katt arg.

Titta vad glad Salma är! Och titta vad pissed katten är!


Salma pillar. Katten ignorerar.

Salma jagar. Katten hatar under tystnad.

Salma skrattar. Katten vaggar hotfullt på svansen.

Salma klappar. Katten försöker resa rygg, men orkar bara halvvägs.

Dagens diss.

Jahapp, nu kuskar Agneta Sjödin runt i Stockholm och signerar sin fantastiskt självutlämnande nya roman. Jag var SÅ nära att åka till Åhlens häromdagen bara för att stå och hat-stirra på henne medans hon tog emot sin (förhoppningsvis lilla) beundrarskara. I sista stund tog jag mitt förnuft till fånga och satt hemma och störde mig istället.

För GUD vad det stör mig. Vi har så många fantastiska skribenter i detta land, framförallt ungdomar, som skriver så att pennorna glöder och som har helt egna uttryck, som äger språket och känslan. Men publiceras de? Nej.

Agneta däremot, som inte överhuvudtaget kan uttrycka sig i skrift, behöver bara andas om att hon har en bok på g så kastar sig bokförlagen över henne. För att hon är kändis. Blä! Och så titeln på bokeländet. "En kvinnas resa" Herre min gud.

Sömnbrist?

Kvällen blev inte så tokig ändå. Vi dissade braseländet och satt hemma och kurade istället. Dottern är ju, som jag med all önskvärd övertydlighet beskrivit, sjuk. Visst önskar jag att hon ska bli frisk, men ändå...*viskar* så tycker jag att det är lite mysigt när hon är såhär kramig som hon är när hon känner sig lite ynklig. Faktiskt. Vi dansade tryckare länge länge i vardagsrummet och hon bara suckade förnöjt mot min axel och klappade mig ömt över håret. Min lilla!

Sambon är inte heller i toppform. Massivt övertrött skulle jag gissa. Eller så är det en begynnande demens på g. Dagens Symptom:

1. Helal upptäcker en liten köttbit på Konsum och blir glad över det låga priset - 20 kronor! Dock visar det sig att Helal missat en nolla och att den lilla köttbiten är oxfilé.

2. Helal lagar muttrande till den lilla 200-kronors-köttbiten och vispar sedan ihop en god sås. När såsen är klar tar han kastrullen, häller i diskmedel och börjar diska den - med såsen kvar i kastrullen.

Så efter att ha avnjutit överklass-köttet utan sås beordrade jag honom i säng, och där ligger han nu och snarkar så gott. Men alldeles nyss kom han uppvacklandes ur sängen, vinglade in i köket, slet upp frysen och moffade i sig den sista ben&jerry-glassen direkt ur paketet. Sen stapplade han tillbaka till sängen. Undrar om han ens var vaken? Scary.

Mamma och pappa kom förbi med en påse valborgsmunkar. Gulle dom!

Me myself och febrig kramig gosunge

Ben&Jerrys glass rockar, regerar och äger. Alla andra glasstillverkare kommer snarast gå i konkurs, sanna mina ord. Det enda som grämer mig är att det borde ha varit JAG som uppfann denna geniala form av glass. Klart att det är glass med kakdegsbitar i som folket vill ha - hur svårt kan det vara att komma på en sån sak?! *dunkar huvudet i väggen*

Gonatt/ Hanna - som hade kunnat vara miljonär.

Happy Valborg till er alla!

Holymoly vilken givande kväll det blev igår. Hur kan ett så litet barn ha så mycket maginnehåll? Min lilla skrutta...när hon äntligen slutade kräkas var hon så utmattad att hon låg som en trasa i min famn, ville bara bli sjungen för och kliad bakom öronen.

Idag Valborg. Sjukt trist högtid om ni frågar mig. Får alltid nån slags oförklarlig ångest då den envisa scoutkåren börjar skråla "vintern rasat". Och så råkar jag alltid ta på mig vita kläder som är täckta av aska innan kvällen är slut. Och så fryser man alltid häcken av sig när brasan brunnit ner och man ska gå hem. Hörde på väderleksrapporten att det ska dra hårda vindar från ISHAVET över Stockholm ikväll. Trevligt.

Positivt: valborgsmunkarna som pappa bakar varje år.

Sådärja

Nu fick hon diarré också.

Negativt: Bajset kom på mina ENDA jeans.

Positivt: Bajset kom även på vardagsrumsmattan som Helal älskar och jag avskyr. Så nu har jag äntligen en finfin anledning att hiva ut den. Sing Hallelujah!

ps: jag vet att ni är jätteintresserade av bajs och kräks. Så jag skriver för ER skull. Tänk på det.

Party här hemma...

...eller inte.

Som taget ur en dålig komedi kräks Salma över HELA köksgolvet, halkar i spyan och ramlar baklänges. Kan det bli värre? Stackars Salma! En stund senare (två sekunder efter att jag skrubbat henne ren såklart) kaskadkräks hon över mammans allra nyaste tröja. Stackars mamman!

Nu sover hon, lilla kräkungen. Och jag sitter med öronen på spänn och lyssnar efter hulkande ljud...blä!

Men bebisar är konstiga. De märker ju inte ens att de kräks! Inte mitt barn iallafall. Hon liksom trallalaa - blääärk - tralalaa - blääärk - tralaa ja, ni fattar. Mysko. Om jag kräks en endaste gång så är hela veckan slutgiltigt och oåterkalleligt förstörd.

Well well. Det blir totalsanering av lägenheten accompanjerat av Bingolotto ikväll. Livskvalité skulle man också kunna kalla det. Nån som vill byta söndagskväll med mig? Ingen? Är ni säkra?

Nu måste jag ju bara...

SKRYTA över min fantastiskt intelligenta och på alla sätt bedårande avkomma. Aldrig hade jag väl kunnat tro att mina (visserligen eminenta) gener i en salig röra med Helals skulle resultera i något så fascinerande!

Här sitter Salma med sin pekbok..eller är det pekboken som sitter där med henne?;) Stor är den, och snart alldeles utnött av Salmas små fingrar som girigt bläddrar sida fram och sida bak och pekar dääää och suger in all ny kunskap med lysande ögon. Och hon kan så mycket! Utan att tveka en sekund pekar hon ut badbollen och traktorn och kamelen och solglasögonen och spaden och broccolin och dockan och och och - det tar aldrig slut! Hennes ordförråd är enormt, man riktigt ser hur hon lagrar varje nyvunnet ord därinne bland hjärnans vindlingar och hon vill bara veta mer och mer.

Andra saker Salma kan:

Gömma sig och vara alldeles knäpptyst jättelänge så att mamman får hjärtsnörp.

Skratta jättemycket när uppriven mamma hittar gömt barn.

Hämta sina små skor übertidigt på morgonen och ta på dem alldeles själv.

Springa sjukt fort på asfalt så att mamman inte vågar titta.

Äta själv med sked. Från alla familjemedlemmars tallrikar.

Smygskicka 14 sms till okänd person från sin pappas mobil.

Smygringa till Ryssland från hemtelefonen.

Shejka rumpa bättre än Beyonce såfort radion sätts på.

Säga PAPPA! med retsamt leende när mamman ber henne säga MAMMA.

Bli alldeles osynlig bakom ett durkslag.

Bryta av snablarna på_alla_ trä-elefanter mamman köpte på Bali.

Äta upp en halv dosa puder - och tycka att det är gott.

Protestskrika iiiiiiii med kastrat-stämma varje gång mamman försöker krama pappan.


07.30 ska denna sko med tillhörande fot och bebis UT varje morgon. Försöker mamman protestera så kan det hända att dottern...

...ringer till Ryssland och klagar!;)

Tofs-lycka...

Imorse satte jag upp Salmas lockiga och redan lite solblekta hår i två tofsar. Sen satt jag och bet mig i läppen en bra stund för att hålla tillbaka mammatårarna som ständigt ligger och lurar, redo att spruta åt alla håll och kanter för minsta lilla söta grej som har med Salmas blotta existens att göra.

Tänk att hon kom just till mig och finns här och låter mig göra tofsar i hennes hår en solig lördagsmorgon.

Finn ett fel.

Det är helg! Solen strålar! Himlen är blå! Men vänta...något stämmer inte. Jag sitter ju inomhus och läser om kiss och bajs i min anatomibok. Gosh, det är ju så att man blir självmordsbenägen.

Zum zum zum...

Min dotter liknar en humla. Jag älskar humlor, till skillnad från getingar. Humlor är mjuka och tjocka och sitter mest och gungar på blomblad. Allra mest älskar jag min egen Salma-humla. Hon är lagom tjock och väldigt mjuk och skulle nog gärna gunga på ett blomblad om hon kunde. Ja, jag är trött. Men söt är hon, dottern.

Konversation med min mor.

Mamma: Tänk jag läste att foster kan få hjärnskador om den gravida mamman kommer i kontakt med katt-bakterier. Tex om hon byter kattsand och så.

Jag:mmmm...

Mamma: Jag höll på JÄTTEMYCKET med kattsand när jag väntade dig. Bytte sand i lådan varje dag!

Jag: jahaa?

Mamma: Så du KAN faktiskt ha en hjärnskada Hanna.

*ASG* Det förklarar ALLT.

Strawberryfields forever...

Nu har begäret satt in. April är den månad då jordgubbs-säsongen startar för min del. Sen mular jag glatt i mig minst en halvliter om dagen fram tills september.

För att inte tala om mina extrema jordgubbs-crejvings sommaren då jag var nygravid. Hoppade på cykeln och trampade desperat iväg till Farsta Torg varje morgon, köpte Tre Liter jordgubbar och åt till frukost, lunch och middag. Att jag faktiskt födde en bebis och inte en gigantisk jordgubbe är ett mirakel.

Boktips!

Jag är bokmal och språkfascist. Och besatt på gränsen till vansinne av bibliotek och pocket-shops. Lukten av nya obläddrade böcker, lukten av gamla gulnade fläckiga sidor...mmm...

Jag läser på morgonen, jag läser framför tv:n, jag läser definitivt på bussen och alltför ofta smyger jag upp på nätterna när Helal och Salma sover, bara för att läsa klart:) Jag granskar varje meningsuppbyggnad i dagstidningen och irriterar ihjäl mig över felstavade rubriker. I mitt huvud flyger rim och synonymer ständigt omkring och jag kan inte låta bli att försöka bilda ord av varenda registreringsskylt jag ser. Så nu vet ni vad som pågår i mitt lilla huvud då jag ser sådär frånvarande ut;)

Här kommer dagens boktips:

"Svinalängorna" av Susanna Alakoski (augustpris-vinnare 2006!)

Boken handlar om lilla Leena och hennes syskon som på 60-talet flyttar från Finland till Ystad med sina föräldrar. Debutanten Susanna Alakoski har skrivit en ömsint skildring av familjens anpassning till det svenska samhället. Men då föräldrarna väljer att supa bort sina sorger med sina landsmän blir anpassningen mycket svår och barnen hamnar i kläm.

Berättar-jaget äger både ett kritiskt öga och är solidarisk med de människor hon skildrar, hon är både genomskådande och kärleksfull. Leena ironiserar över sina föräldrar samtidigt som hon tar dem i försvar, hon håller distans samtidigt som hon är djupt involverad. Hon skildrar på ett övertygande sätt hur en flicka tillsammans med sina syskon drivs allt längre in i en återvändsgränd som handlar om att till varje pris skydda föräldrarna från insyn. Paradoxalt nog älskar man människorna i den här boken efter bara en stunds läsning, trots att de gör varandra så ofattbart illa.

"Fulla vuxna hade gummiarmar och gummiben. Fulla vuxna stank smörgåstårta ur porerna. Fulla vuxna såg aldrig ett barn i ögonen. Vi hatsiktade på dem genom väggarna."

Läs den!

Konst!

Salma kombinerar gärna ätandet med att utöva sin rätt till konstnärlig frihet:) Mamman är lika imponerad varje gång.

Mor och dotter...

Visst är vi lika? Inte?;)

Bigfoot?

Åh nej.

Tänkte belöna mig själv med ett par nya sommarskor efter en lång dags studier (varav 20 minuters aktiv inlärning)

Glider intet ont anandes in på Din Sko och beundrar förväntansfullt alla supersnygga sandaler. Har inte köpt nya skor sedan år 2005, så nu jädrar ska jag dra till med något dyrt och vackert. Tänker jag. Trär en glänsande vit sandal med kilklack på foten. Eller försöker rättare sagt. Den går inte på. Äsch, den modellen var sannerligen liten i storleken fnyser jag och väljer istället ut en klarröd ballerinamodell med sidenband att knyta runt vristen. Lovely. Men för liten. Ilsket sliter jag åt mig en tredje sko och mosar våldsamt ned foten i den. Får spontant nageltrång och kvider av smärta, rycker förtvivlat i skojäveln men kommer inte loss. Haltar iväg och gömmer mig bakom en pelare, lirkar jämrandes bort eländessandalen och sjunker ned på en pall. Jag är inte en 39:a längre.

Visst har jag hört att fötterna växer när man varit gravid - men det är väl ändå bara en illasinnad skröna? Va?! Med en ilande rysning längs ryggraden tvingas jag inse att det_kan_vara_så_illa att inte ens storlek 40 går på. Med min tur är det väl bäst att förbereda sig på att graviditeten satt igång en ohejdbar process som gör att mina fötter bara kommer bli större och större och...mutantstora? Ser framför mig hur jag måste specialbeställa king-size-skor från USA och gå med i nån slags förening för de storfotades rätt i samhället. Eller nåt.

Funderar nu starkt på att göra som min käraste ytligaste vän P och börja omskulptera mina fossingar med regelrätt tortyr. P har, med strålande resultat, klämt ned sina 37:or i typ 22:or och kan hon så kan väl jag? Iochförsig lär man ju få reumatism from hell inom en snar framtid, men på något sätt känns det ändå mer lockande än att fråga den snygga minifotade tjejen på Din Sko om de möjligen säljer damskor i storlek 53.

Gonatt. *klampar iväg på svällande fötter*

ps: intressant det här med självkännedom. Har alltid inbillat mig att jag är extremt befriad från all slags fåfänga. Och så kastar sig sanningen över mig på detta brutala sätt...

Något jag älskar

är att ligga vaken, men låtsassova när Helal kommer hem från jobbet mitt i natten. Jag gillar alla ljuden, och jag gillar att veta precis hur han rör sig, i vilken ordning han gör saker - jag blir alldeles varm när jag ligger där och lyssnar. Redan när han kommer körandes uppför backen utanför huset hör jag honom. Hur han svänger fram och tillbaka med bilen när han parkerar, minst åtta gånger svänger han med hjulen för att hamna precis rätt i parkeringsrutan. Så kliver han ur och går snabbt snabbt över gruset, vissa dagar med tunga kängor, andra dagar med lätta vårskor. Precis nedanför vårt fönster stannar han upp lite och jag vet att han tittar upp och kollar om det lyser hos oss. Men det gör det inte - för jag sover ju;)

Så låser han upp dörren oändligt försiktigt och när han ska stänga så håller han emot med ena handen så att det inte ska klicka när dörren går igen. Kläderna rasar av honom direkt i hallen, men han går aldrig omkring naken utan klär snabbt på sig sina mjukisbyxor och hemmaskjorta. Han tänder lampan i vardagsrummet. Så smyger han mot rummet där vi sover, gläntar på dörren och kikar in, står där en stund. Sen smyger han in i rummet och lutar sig över Salma, lyssnar efter hennes andetag. Ibland böjer han sig ned och pussar mig på pannan.

Nästa stop är kylskåpet. Han står länge och tittar in i det, men väljer alltid samma sak att äta. Naturell yoghurt som han häller upp i en liten skål, och så en bit bröd att doppa i yoghurten. Han sätter sig mitt på golvet i vardagsrummet och knäpper på tv:n. Han är beredd med fjärrkontrollen och sänker volymen såfort ljudet slås på. Ofta skrattar han för sig själv när det är nån dålig komediserie på tv. Först högt, sen kommer han ihåg att vi sover och skrattar genast mycket lägre. Så glider han ned på rygg på golvet, parketten knarrar lite när han sträcker armarna över huvudet och gör sig så lång som möjligt. Han suckar belåtet.

Sen trippar han iväg till badrummet. Han låser alltid dörren. Han vrider på kranen direkt och låter den stå på när han sitter på toa. Sen tvättar han händerna och ansiktet och borstar tänderna väldigt våldsamt. Innan han lägger sig bakom min rygg går han en runda i lägenheten och checkar så att allt är som det ska. Känner efter så att ytterdörren verkligen är låst, kikar in i alla rum och släcker alla lampor som jag glömt släcka, stryker med handen över spisknapparna. Och jag ligger och ler för mig själv i mörkret för att han är så olik mig. Så noggrann.

Han är sval bakom min rygg, jag är alltid varmare än honom. Han ändrar ställning hundra gånger men somnar alltid likadant. Med näsan mot min ryggrad.

Effektivitet

10.00 Anländer till biblioteket. Jiiiises vad ambitiös jag är! Darrar nästan av upprymdhet över hur duktig jag känner mig.

10.03 Öppnar böckerna, tar fram ett alldeles nytt vitt skrivpapper, en huvudpenna och två reservpennor. Checkar att allting ligger vinkelrätt mot bordskanten, slätar till håret.

10.09 Kollar klockan på mobilen. Nu måste jag ju ha pluggat en timme minst. Nähä - sex minuter...

10.29 Blir akut törstig. Vattenbrist är inte bra för studieförmågan. Synd att jag inte tog med mig vatten. Nu måste jag ju gå hela vägen till Konsum och köpa. Jag går väldigt väldigt långsamt.

11.15 Tillbaka. Nu jäklar ska här insupas kunskaper!

11.16 Upptäcker att det är väldigt knepigt att dricka vatten ur vattenflaskan utan att sörpla och störa de andra människorna på biblioteket. Bestämmer mig för att prova olika slags dricktekniker.

11.30 Har hittat den ultimata drickmetoden. Man måste liksom luta huvudet långt bakåt och hälla vattnet med pyttestråle rakt ned i halsen helt ljudlöst. Kan omöjligt störa någon.

11.32 En suspekt tant har placerat sig mittemot mig. Jag upplever att vi får en slags kuslig ögonkontakt.

11.33 Letar efter ny sittplats på biblioteket.

11.45. Bestämmer mig för att verkligen börja plugga på riktigt.

12.30 *vaknar med ett ryck* Herregud - har jag sovit?! Har jag dreglat? Snarkat? Tittar oroligt omkring mig. Samtliga folk blänger anklagande tillbaka.

12.45 Lunch!

13.30 Tillbaka. Försöker sammanfatta tyst i huvudet vad det egentligen är jag hittills har lärt mig. Var det inte nånting om njurarna? Njäj...det känns inte riktigt bekant...

13.47 Får panik. Har ju inte lärt mig nåt. Bestämmer mig för att räkna ut exakt hur många timmar det är kvar tills tentan den 7:e maj. Sedan dividerar jag den tiden med det antal sidor som är kvar att läsa.

14.15 Resultatet av uträkningen är mycket nedslående och jag gråter en skvätt inombords. Att känna smärtan - sånt måste få ta tid.

14.28 Måste kissa. Men först måste jag gå till bankomaten och ta ut en hundralapp och sen måste jag hitta en butik som vill växla hundralappen till femmor så att jag kan pröjsa den jävla betal-toan.

14.50 Försöker komma på så många ord som möjligt som rimmar på "kapillär" Kommer på 4 st: ordinär, stationär, militär, spektakulär.

15.00 Studietiden slut!

Vid matbordet senare på kvällen. *Hanna klagar för Helal*

Jag: Alltså det går bara inte. Jag läser och läser - jag KÄMPAR verkligen, men det är så svårt! Det måste vara något fel på kurslitteraturen!

Helal: Stackars dig. Ja, du försöker ju verkligen.

*harkel*