Flätor då och nu

Vissa stunder i barndomen minns jag så väldigt tydligt. Som alla kvällar när jag var nybadad och ville ha mitt hår flätat. Jag minns hur jag letade gummisnoddar, så många som möjligt. Och hur jag satte mig med benen i kors på golvet framför fåtöljen där mamma eller pappa satt redo att fläta. Det var lite krångligt att få plats att lägga benen i kors i mitt ankellånga nattlinne minns jag. Jag älskade att bli flätad, älskade själva stunden, att bli ompysslad bara jag. Många flätor skulle det vara, jättemånga. Ibland förhandlades det lite om flätornas antal. Åtta! sa jag. Fyra! sa pappa. Och så landade vi väl ungefär på sju:)

Och nu flätar jag min egen nybadade dotters hår och förundras över hur tiden flyger. Borrar in näsan i hennes bruna lockar och minns.

Nybadade underbarungar