Rys

På måndag har jag bokat en tid hos studievägledaren för att prata om hur jag ska återuppta mitt pluggande...Rys. Borde jag inte se fram emot detta med lite glädje, lite iver? Det gör jag verkligen inte. Jag ser bara det där satans ekorrhjulet framför mig, det eviga pusslandet, stressen, saknaden efter barnen.

Igår fick vi dessutom ett brev där det stod att Leo fått förskoleplats. Jag började nästan grina. Dagis?! Han är ju min bäääääbis ju! Varenda cell i min kropp protesterar vilt mot att sätta en ettåring på dagis, Helal vill det inte heller. Men att ha honom hemma och ändå hinna med jobb och plugg innebär ett helvetespusslande. Åh fy. Nu tänker jag vara negativ och jääävligt otacksam precis hela dagen.