2008

Planen var att välja ut några få bilder som skulle få beskriva år 2008. Men jag insåg snabbt då jag kikade igenom bildarkiven, att året som gått har varit helt fantastiskt och många foton har det blivit.

När året började var jag gravid i sjätte månaden och mådde underbart bra. Våren var kall och ljus och vacker, vi åkte till havet många gånger för att sitta i vinterljuset på bryggan, kasta stenar, mata änder och dricka kaffe. Sen kom värmen ovanligt tidigt och redan i mars kände jag sommaren i luften där jag satt lutad mot husväggen på mammas och pappas altan och fick fräknar på näsan. Vi gick många långa promenader, Salma och jag. Salma ville lukta på varje blomma och balansera på varje kant, staket och väglinje. Hemma pratade vi mycket om lillebror i magen, Salma ropade "kom uuuuuut" och fnittrade så härligt när hon kände sparkar. Dagen innan Leo föddes gick jag långsamt omkring i trädgården i Björknäs, Magnolian blommade som allra vackrast och Salma grillade marsmallows med moster Elvira.

Leo lät vänta på sig, men när han föddes var det en alltigenom positiv upplevelse. En sådan lugn, trygg och okomplicerad förlossning önskar jag att alla fick uppleva. Och jag skulle gärna göra det igen och igen, men i den frågan lär jag ju stöta på patrull;)

Syskonkärleken var omedelbar och sommaren ljuvlig. Vi badade på dagarna och vi badade på kvällarna. Salma plockade blommor, sprang barfota, byggde sandslott på stranden, plaskade i poolen på mormor och morfars tomt, samlade sniglar, vattnade trädgårdslanden, plockade jordgubbar och hallon, och packade noggrant sin lilla rosa väska varje gång vi skulle på utflykt. Vi fick några riktigt fina dagar ute vid Nabba, med roddbåt och öppen spis och vacker skog. Leo låg nöjt och vickade på tårna i vagnen under björksus hela sommaren.

För Helal var denna sommar väldigt speciell då han fick träffa sin bror som han inte sett på arton år. Salma blev snabbt mycket fäst vid sin farbror och pratar fortfarande ofta om honom.

I juni tog näst yngsta syster Elin studenten, midsommar firade vi ute vid Gunillas koloni, och jag åkte med bästa vännen på pensionärskryssning till Åland:)

Sommaren kom tidigt och så även hösten. Redan i augusti var kylan på ingång. År tjugohundraåttas enda ehh...mindre bra period. Båda ungarna fick vattkoppor och turades sedan om att vara sjuka hela hösten. Leo som varit ganska hostig sedan spädis-tiden blev mycket värre, slutade helt att sova och fick bäras omkring nätterna igenom. När han inte hostade så ammade han, och när han inte ammade så hostade han. Vi åkte på ett litet ekonomiskt bakslag, Helal jobbade en massa extradagar, sömnkaoset var totalt på Trädgårdsvägen, jag tog en bloggpaus och kände mig ganska less.

I december fick Leo äntligen behandling för sin astma. Inhalationsmasken är inte vidare populär av lilla mannen, men oj vilken skillnad det blev! Nu är han frisk och glad och sover på nätterna. Han kryper och pratar yää-yää-yäää, reser sig mot allting, ramlar alldeles för ofta, försöker gå längs möbler, förföljer syrran, äter precis allt som bjuds och har fått sina första två tänder.

Veckorna innan jul hann vi gå på flera mysiga julmarknader, Salma har ridit ponny två gånger och bakat pepparkakor sisådär varannan kväll. Sitt livs första lussebullar bakade hon med morfar och var mycket stolt över. Salma har gått på bio för första gången, tagit första dagiskortet (lipandes), gått i första Luciatåget (uttråkad) och svänger sig gärna med svåra ord som "undantag" "möjligtvis" och "fruktansvärd" Julgranen har Salma fått klä i flera omgångar då Leonard haft ett imponerande fokus på att klä av den:)

Och nu. Ett nytt år. Vid tolvslaget väckte jag Salma, bar henne till vardagsrumsfönstret och pekade exalterat på färgprakten på himlen. "Titta vad vackert! Och oj vad det smäller!" pladdrade jag entusiastiskt. "Jaha. Får jag sova nu?" sa Salma, helt oimponerat. Och när jag lagt ned henne i sängen igen tittade hon allvarligt på mig och sa "ropa inte mer nu mamma, det är natt ju!" Haha - min Salma!

Gott Nytt År!