Å, jag blir alldeles galen av kärlek! Och förundran! Är detta verkligen mitt barn? Hur kan jag ha fått något så underbart? Jag kommer aldrig att förstå det! Och samtidigt är det ju så självklart, det är ju just henne jag har väntat på och längtat efter, just bara hon och jag som var menade att bli mamma och dotter. Kärleken är så annorlunda nu mot vad den var när hon föddes, då var hon en nästan overklig liten figur som jag var otroligt rädd om och kände ett stort ansvar för, men hon var så liten och fortfarande halvt om halvt kvar i sin lilla rymd så jag kunde mest beundra henne lite utifrån. Men nu! Nu är hon verkligen hos oss, med oss! Hon har blivit en helt egen liten personlighet och kärleken bara pulserar mellan oss. Hon tittar mig rakt i ögonen och hennes lilla ansikte spricker upp i ett ljuvligt tandlöst leende när jag tittar tillbaka. När jag ammar henne fäster hon blicken bestämt på mitt ansikte och studerar varje millimeter medan hon klunkar i sig mjölk. När hon är mätt blir hennes lilla kropp alldeles mjuk och avslappnad och hennes knutna nävar öppnas och handflatorna vänds mot taket.
Nu känns det verkligen som att vi känner henne. Vi vet hur olika hon låter när hon är hungrig, när hon vill byta blöja, när hon har ont nånstans och när hon bara är uttråkad! Men för det mesta är hon alldeles förträffligt nöjd och ligger helst och tittar på ansikten, lampor och blommor.
Våra dagar tillsammans förflyter behagligt, vi sover hela nätterna tillsammans panna mot panna och vaknar vid åtta-tiden på morgnarna. Vi äter frukost tillsammans i soffan och sen är det dags för bad. Hon ligger i sin lilla badstol och tittar nyfiket på mig när jag tvättar håret, sen fyller jag upp badkaret ordentligt med vatten och låter henne flyta omkring en stund:) Resten av dagen glider vi vanligtvis runt i Farsta Centrum och kollar på allt roligt man skulle kunna köpa om man inte levde på en sån futtig föräldrapenning...och så testar vi och utvärderar vartenda fik som existerar söder om Stockholm! Åhnej - jag har blivit en lattemamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar