Salmas humor

Det är solig höst. Salma och jag ligger på en filt i mina föräldrars trädgård. Vi pratar länge om allt möjligt och sjunger några sånger. Så är vi tysta en stund, ligger tätt intill varandra och tittar på himlen. Jag ser att Salma tänker på något roligt, hennes ögon glittrar och det börjar liksom bubbla i hennes kropp. Så bryter fnisset ut och strax ligger hon och vrider sig av skratt på filten. Riktigt kiknar av skratt gör hon.

Jag: Men Salma, vad tänker du på nu?

Salma: Hahahaa, jag tänker på hahaha morfar som...HAHAHAA -

Jag: Morfar som vaddå?

Salma: Som hahahaha ramlar ner i en DEG med bara HAHAHA -

Jag: Med bara?

Salma: Med bara kalsonger på sig! I en DEG! Med KALSONGER! HAHAHAHAHAHA!

Älskade älskade lilla hon.

Fredag

Imorgon är vi bjudna på en "pytteliten familjesammankomst" för att fira en förlovning inom Helals släkt. Idag fick jag veta att den pyttelilla sammankomsten ska äga rum på en hyrd restaurang med sisådär NITTIO gäster. Genast kändes det akut att köpa nya skor då det enda jag äger är ett par trasiga fejk-converse och ett par rosaprickiga gummistövlar. Så nu har ett par fina läderstövlar införskaffats. Från Sturegallerian. Eller var det Ica Maxi? Hursom, imorgon är det svennebanan undertecknad och nittio kurder som drabbar samman i vilt kindpussande och stor språkförvirring. Yes.


Fadern, sonen och de fredagsheliga majsbågarna.

Leo Peo Hallonpuff!

En morgon för nästan ett år sedan kröp Salma nära en nyvaken Leo i dubbelsängen och fnissade "gomorron Leo Peo Hallonpuff!" Detta underbara spontana smeknamn har han givetvis fått dras med sedan dess:)

Här är han, vår Hallonpuff. Jätteglad, jättekelig och jättevild. Han behagade börja gå vid femton månaders ålder, och ser fortfarande redigt berusad ut när han vinglar omkring, men fort ska det gå. Papegoj-fasen är här och han kämpar och kämpar med att härma precis allt vi säger. Han hejar och hejdåar, vinkar, äter med sked (nåja...), pratar i överlycklig falsett såfort han får syn på en sparv, kan peka ut mage, näsa och snopp. Framförallt snopp. Och han dansar till allt som kan tänkas likna en melodi. Men sötast just nu är slängpussarna som han delar ut med glittrande blick. Särskilt när han vill charma till sig något. En piggelinglass eller så:)

Cliffhanger deluxe

Älskade dottern befinner sig mitt i en alldeles förjävl...ehm, intressant fas just nu. Och jag hoppas hysteriskt att detta är KULMEN på treårstrotset och inte INLEDNINGEN på det.

Det är mycket avgrundsvrål, stamp-i-golv och smäll-i-dörr. Och såklart: DUMMA DUMMA SUPERDUMMA MAMMA!!! Och hur mycket jag än önskar att vi åtminstone kunde vara sams då det är dags att sova, så blir det ju inte alltid så. Som häromkvällen då jag med frustrationen sprängandes i kroppen stampade ut från Salmas rum och lät henne ligga ilskevrålandes i sängen med fötterna hamrandes mot väggen. I tjugo minuter höll hon igång med ett medelstort världskrig därinne. Sen blev det alldeles tyst. Så hörs en späd röst:

Salma: Mamma?
Jag: Ja gumman?
Salma: Jag är inte arg längre.
Jag: Åh så skönt!
Salma: Men jag är_ inte_ glad heller!
Jag: Åkej...
Salma*med dramatisk/hotfull röst*: Vi_får_väl_se_hur_det_blir_ imorgon...

Hej blogg!

Nu jobbar jag igen. Ibland. Och det är underbart skönt. Långa arbetsdagar vill jag inte ha, men de där timmarna hemifrån då och då är så bra för mig. Skönt att vara jag i ett annat sammanhang, skönt att vara ifrån barnen en stund, skönt att sakna dem. Och att vara efterlängtad. Klockan 06.20 slår jag upp porten och går mot jobbet, drar djupa andetag i kall morgonluft och får tänka dagens första tankar alldeles för mig själv. Det är dagens näst bästa stund.

Klockan 13.20 kommer jag hem, klampar lite extra högt i trapphuset så att barnen hör mig komma, och blir mött av små ivriga barnakroppar som liksom svämmar över mig när jag kliver in i hallen. Dagens allra bästa stund.

Höstsolen lyser och barnen vill bo i parken. De gräver och klättrar, jagar och gömmer, hoppar, balanserar, ramlar och tjuter av skratt och av gråt. Sen lägger de sig tätt intill varandra på gungan och vilar under klarblå himmel.

Trött

Återkommer. Ska bara skicka iväg ungarna på internat, spränga en bomb i lägenheten och flytta till Bali en stund. Men sen så.

En liten underbar stund

Idag har ungarna drabbat samman oftare än jag trodde var möjligt. Det är skrik och gap, smygknuffar, tjuvnyp och allmänt kaos. Leonard kommer krypande från Salmas rum med munnen på vid gavel. Tjuter och snorar och pekar med arga nävar mot Salma som tagit en leksaksåsna från honom. Salma stampar i golvet och vrålar att Leo har förstöööört hennes djurparaaaaad för eeeeevigt. Jag sitter i ett inferno av legobitar, plastdjur och ylandes ungar och masserar tinningarna.

Då plötsligt rapar Leo en jätterap samtidigt som han pruttar en jätteprutt. Allt blir tyst. Salma stirrar på Leo, Leo stirrar på Salma. Så bryter Salma ihop i en skrattattack och fnittrar så hon får tårar i ögonen. Och Leo slänger sig på rygg och skrattar så han kiknar han med. Sen är de bästa vänner. En liten underbar stund.

Befogad fråga...

Salma kommer tåtassandes in till mig på morgonen, kravlar upp vid min sida och slingrar armarna om mig. Sen flämtar hon plötsligt till lite, sliter av mig täcket och betraktar fundersamt min kropp.

Salma: Men mamma! Bäbisen Leonard har ju redan kommit ut från din mage!
Jag: Ehh...ja?
Salma: Men varför är din mage helt tjock iallafall då?!

Ljuva ord sådär på morgonkvisten. "Godmorgon älskade lilla mamma" hade funkat också.

Mina fina

Finaste ungarna fotade i bilen av sin moster Elin.

Sommar, sommar, sommar...

Nu klättrar rosorna på husväggen, det luktar nylagd asfalt, grannarna smyggrillar på balkongen, Helal bär med sig sin älskade fläkt vart han går, Leo är full av myggbett och Salma tjatar om att bada. Jag kan inte minnas när det senast var så varmt i detta frusna land.

Vi hänger mest hos mamma och pappa. I trädgården, där det finns gummibåt att plaska i och solstol under björken att vila sig i. Och så cyklar vi till havet och beundrar svanarna med deras ungar, samlar stenar och gungar på bryggan. Vi gör isglass, väntar på att jordgubbarna i landet ska bli röda, och går sköna kvällspromenader i lite svalare luft.

Och ikväll åker vi äntligen till Finland, rakt ut i skogen. Till havet. Till Nabba.

Min lilla apa

Sådärja. Nu har datorn stått på tork i tre dagar efter att Leo hällde ut EN LITER citronvatten över den. Ojoj, vad billig han var då, min käre son. Och tänk att jag trots allt överlevde det massiva psykbryt jag fick när jag trodde att ca femtusen foton raderats för evigt. Men de högre makterna var med mig. Tack.

Och på tal om den käre sonen. Han har nu nästan helt övergett krypandet och börjat gå. Som en apa, med händer och fötter i marken. Detta trots att han KAN gå helt normalt. Han bara gillar det inte. De första stapplande stegen togs för någon vecka sedan med moster Elin. Hurrraaaaa!!! ropade vi. Överskattat, tänkte Leo.

Två generationer korvätare

Min far och min son. På midsommarafton.

Omöjligt uppdrag

På midsommarafton tänkte jag ta en trevlig liten bild av mina föräldrar tillsammans. Och som alltid visar pappa hur oerhört fotogenique han är.


Försök 1

Försök 2

Försök 3

Jag ger upp.

Färdtjänst?

Jag: Vad snäll du är som drar Leo på cykeln!

Salma: Jaa, det är för att han inte kan gå.

Jag: Mmmm...

Salma: Men mamma! När Leo är en stor pojke och nästan helt supervuxen - då orkar jag inte dra honom på cykeln längre! Mina ben är inte så starka! Vem ska dra honom då?!

Haha! Storasyster har tydligen gett upp hoppet om lillebrors gångträning;)

Fokus

Ungarna skalar mandarin i parken. Knäpptysta. Superkoncentrerade. Illsöta.

Boobadet

Efter det första ofrivilliga premiärdoppet har det blivit en hel del plask då de senaste dagarna varit så härligt soliga. Igår tog jag och ungarna bussen till Boobadet och var där hela dagen. Leo sov som en liten gris i skuggan av en björk medan jag och Salma sprang längs strandkanten och sparkade vatten på varandra. En liten sväng till det ljuvliga trädgårdscaféet blev det också. Glass åt barnen och ögongodis i form av vacker keramik, ljuslyktor och blomster åt mig.

Jag och bus-Salma

Nyvaken Leonard

Fina trädgårdsshopen

Den ofrivilliga badaren:)

1. Moster Elin och Salma närmar sig vattnet. Salma tycker att det verkar för kallt...

2. Ja fy! Alldeles för kallt! Med vatten upp till knäna bestämmer sig Salma för att inte bada!

3. Salma snubblar på en sten och ramlar. Kommer upp väldigt badad och förnärmad.

4. Salma glad igen, inlindad i handduk. Årets första dopp - check!

Leos morgonrutin

Varje morgon klockan 05.30 vaknar Leo och har bajsat. Precis varje morgon, samma tid. Raskt kommer han på fötter i spjälsängen, sträcker händerna i luften och ropar Mamma! med sin allra snällaste röst. När han märker att jag ligger i koma övergår han snabbt till att ropa med sin mer befallande röst. När blöjan är bytt kryper han iväg mot köket, sätter sig på golvet och pekar med hela armen och ett bestämt pekfinger mot kylskåpet samtidigt som han förklarar Dä! Mmmm!

Så vill han han leverpastejsmörgåsen skuren i bitar och mjölken hälld i älsklingsmuggen och så vill han absolut stå upp vid vardagsrumsbordet och mumsa koncentrerat. När han är mätt kryper han upp i mitt knä, lutar huvudet mot min kind och mumlar mmmmm mamma...jag stryker honom över kinden och säger mmmm Leo... Så sitter vi en lång stund och mmmmm:ar åt varandra. Varje morgon. Precis så.

Håhåjaja...

Jag minns en svunnen tid då jag hade hela, fräscha och snygga underkläder. Och inte nog med detta, jag minns även en tid då jag matchade trosor och bh.

Idag störde jag mig i flera timmar på att mina trosor satt så satans obekvämt. Inte så konstigt med tanke på att det var Helals kalsonger. Det är liksom på den nivån det är nu.

Mina killar

Från lekrummet hörs Leos förtjusta skrik och gurglande skratt. Jag smyger in och tittar lite.

Och blir varm i hjärtat. De har så roligt, den där lilla glada och den där stora tjurskalliga;)