Hejdå höst!

Nu blir november snart december. Ja! Och det är fredag igen. Ja! För en gångs skull känns det som om skolveckan gått hyfsat fort och det som skulle bli gjort har minsann blivit gjort. Salma är på bättringsvägen och har vaktats av mormor och morfar idag, till hennes stora förtjusning. Själv har jag skrivit klart mitt PM i forskningsmetodik och fixat grekiska köttfärsbiffar till middag. Så lättlagat och så gott!

Gör såhär:

Blanda ihop köttfärs med någon ganska stark kryddblandning (typ tacokrydda). Knäck i ett ägg och ös på en liten förpackning gräddfil. Strimla ner soltorkade tomater och halva oliver. På med lite mjöl så att smeten inte blir för rinnig. Forma biffar (de ska vara ganska kladdiga) och lägg på plåt. Tryck ner fetaost-bitar i biffarna. Ca 200 grader i ugnen tills biffarna fått schysst färg.

Servera helst med någonting annat än Kungsörnen spagetti;) Här hemma fick dock dottern bestämma och då var det spagetti och inget annat som gällde. Och är man sjuk så måste man ju tilldelas lite extra makt, tycker föräldrarna.


I tv-soffan ikväll blir det den gamla klassikern vaniljglass med skivade bananer och varm chokladsås. Nyttiga Salma ville endast och allena ha gurka till efterrätt. Och denna delikatess äter hon på ett mycket systematiskt vis:

Förhoppningarna inför helgen är att Salma ska komma i toppform så att vi kan ge oss ut i julruschen och köpa alla julklappar som köpas skall. Imorgon kväll är vi bjudna på middag hos farmor och på söndag önskar jag hett och innerligt att vi kan strosa omkring på Skansens julmarknad och riktigt maxa julkänslan! Ett litet pepparkaks-bak står också på önskelistan.

Trevlig helg!

ps: jag har hittat julklappen jag letat ihjäl mig efter till Helal. Men fy fasen vad dyyyyr den var! Det känns som om det enda rätta vore att utsätta mannen för något slags halvgrymt test för att avgöra om han verkligen är värd detta;) Måste klura på det...ds.

Heja penicillinet!

Se där! Efter blott ett och ett halvt dygns medicinering börjar det glittra i Salmas ögon igen och de hasande stegen förvandlas till ett piggt trippande. Kreativiteten är visst också på ingång. Strax innan läggdags skapar hon under koncentrerad tystnad detta tidlösa konstverk av två urdruckna mjölkglas, två ljushållare och två strumpor:)

Spottande Salma, salta Helal och supermassören Hanna

Jodå, ungen är fortfarande sjuk. Igår blev det ytterligare en vända till farbror doktorn som denna gången var en fröken. Salma hasade in i undersökningsrummet med djupa suckar och tunga steg så att det skulle vara bortom all tvekan hur eländig hon kände sig. Knallröd i halsen var hon, och skrällig ajaj-hosta. Och öroninflammation. Stackars lilla!

Såååå nu har kampen om att få in penicillinet i den söta lilla munnen påbörjats. Jag har blandat det i äppelmos och ungen spottar ut. Jag har blandat det i glass och ungen spottar ut. Jag har kört den grymma stilen och sprutat in medicinen ganska långt ner i halsen - och ungen gurglar upp och spottar ut. Och låt oss inte glömma den lika äckliga hostmedicinen som även den ska in i underbaringen på något mystiskt vis...

Hur gör man?!

Någon liten milliliter måste ändå ha slunkit ned för inatt hostades det en aningens mindre och gud så lättad man blir! Helal och jag försökte oss på en myskväll som startade lite sisådär då det visade sig att den ugnsbakade laxen som Helal slängt ihop inte alls var meningen att ugnsbakas. Än mindre ätas av gravida.

-Ehhm, älskling, vad har du gjort med laxen?
-Vaddå?
-Jomenalltså, den är väldigt salt.
-Konstigt. Jag har inte gjort nåt med den...
-Men är det helt vanlig lax?
-Eh ja...gravad är väl vanlig?
-Neeeeej. Gravad betyder inlagd i salt.
-Ahaaa....

Oh well. Det blidde ciabatta-mackor till middag istället, och hyrfilmen "Ett öga rött" som var betydligt sämre än den underbara boken. Avslutningsvis lyckades Helal manipulera till sig en ryggmassage genom att ynkligt pipa fram att jag minsann kommit med dåliga ursäkter alla de senaste fyra gångerna han desperat velat ha en. Kan väl hända...men jag hade faktiskt ont i tummen!;)

Snart helg igen! Tjoho! Redan ikväll tänkte jag ge Helal det delikata uppdraget att leta fram allt advents-pynt i källaren. Åhhh vad roligt han kommer få! Jag riktigt ryser av avundsjuka! Synd att jag är så väldigt gravid och inte kan hjälpa till:)

Ska det vara så omöjligt?!

Nu har jag letat i månader efter en julklapp till Helal. Jag vet precis vad jag vill ha, hur det ska se ut och vad det får kosta. Men nej, det finns inte! Inte ens om det får kosta hur mycket som helst. Det existerar inte på marknaden. Det är ett mysterium. Herregud, jag bor i Sveriges huvudstad och kan inte få tag i en så förhållandevis simpel sak som detta! Staden fullkomligt dignar av tokiga prylar som jag inte kan tänka mig att en endaste människa någonsin kommer ha verklig nytta av, men min lilla fjuttiga shopping-önskan om en pryl som funnits hur långt tillbaka i tiden som helst, en jäkla klassiker, kan inte uppfyllas. Jag blir galen!

Nattlig mamma-noja...

Helal sover hos sjuka Salma inatt och jag borde väl passa på att sova ut när jag har chansen, men nej. Jag sitter uppe och lyssnar spänt på hennes hosta, analyserar varje andetag. Tycker att hostan ändrat karaktär och blivit mycket mer stötig nu. Dessutom har hon fått lite feber och inte varit riktigt "sig själv" ikväll.

Är det lunginflammation? Borde jag ringa någonstans? Borde vi åka till akuten? Eller är det bara att avvakta och se? Blä, jag AVSKYR att avvakta! Jag önskar mig hett någon slags liten sjukdomsguide där man bara kryssar i vilka symtom ungen har och får en exakt diagnos och åtgärdsförslag!

Usch och fy, det kommer bli en lång natt...

Stopp!

Helal går ut i hallen och börjar ta på sig ytterkläderna för att åka och träna. Salma rusar efter honom med världens fart och ilskna små viftande händer.

"STOPP!" ropar hon ilsket. "Pappa INTE jobba! Pappa STANNA! Pappa SITTA med Sajma!"

Givetvis kom han inte iväg någonstans. En viss liten dam har en viss pappa stenhårt lindad kring fingret;)

Kort sjuk helg

Svisch så var helgen förbi och det känns som att 95% av min tid gått åt till att torka Salmas snoriga näsa:( Dagis är bra på så många sätt och Salma älskar att gå dit, men jäääklar vad sjuk ungen har varit sen hon började där! Knappt hinner hon tillfriskna från en förkylning förrän det är dags för nästa och varannan dag sitter det en trevlig lapp på dagisdörren som upplyser om att "just nu går det diarre/kräksjuka/annat najs på avdelningen".

Ur smittosynpunkt blir det ju inte direkt bättre av att Salma är jordens pussigaste lilla människa och tar ömma smackande avsked av samtliga barn och fröknar varje dag då det är dags för hemgång;) "Heeej-dåååå" ropar hon sen med djupt beklagande stämma och vinkar med hela armen dag ut och dag in som om det vore sista gången i livet hon besökte dagis. Min lilla drama-babe!

Nåväl. Imorgon blir hon hemma med sin far medan stackars stackars jag tentar av statistikeländet i sex timmar. Orkar inte ens tänka på det, än mindre plugga till det...

Istället tar jag helgens sista glas fejk-vin och önskar alla en makalöst fantastisk måndag!:)

Konsten att hänga tvätt...

Igår kväll skulle Helal hänga tvätt.

Idag upptäcker jag resultatet. Vad sägs om tekniken? Jag slås genast av den skrämmande tanken att han kanske håller på att bli som...jag? Och tro mig, två Hannor är inte vad detta hushåll behöver.

Men gääääsp!

Konversation klockan FEM imorse:

- Upp mamma, UPP!!!
- Uhuh-uu???
- Sajma huuungjig! Sajma kissa böjan! Sajma töjstig! Sajma vill DANSA!!!

Tre och en halv timme senare har Salma ätit två frukostar, bytt två blöjor, dansat till Grace-Kelly-låten sjutton gånger, hällt ut ett glas apelsinjuice på vita mattan och tryckt in en tryffelchoklad i soffan.

Och jag har ännu inte orkat fatta att dagen har börjat....

Lilla magen...

Oh yes - här är jag och magen. Eller magen och jag;) Och nej, det är inte dags att föda imorgon och nej, det är varken trillingar eller tvillingar som väntas.

Vecka 19 nu...snart halvvägs iallafall! *iiiii*:)

Åhh fredag ljuva fredag...nu har vi precis ätit tortilla-middag och såfort lillplutt har somnat ska vi ligga sked i soffan (jo, jag intalar mig att vi fortfarande får plats) och smutta på rykande glögg. Kanske åker den där struten med glögg-tryffel som jag fick på födelsedagen fram också (såklart den gör).

Så ska vi ju heja på IDOL-Daniel en stund, och så har jag grandiosa planer på att avsluta dagen med ett glas jordgubbsvin och Helal som personlig ryggmassör:)

Trevlig helg!

Lite torsdagskärlek

När jag kom hem från skolan igår kväll var det snarare natt och jag hörde redan i hallen hur Helal och Salma snarkade ikapp:) På köksbordet låg ett litet gulligt meddelande till mig och en present i form av två lerfigurer som de knåpat ihop och så fint skrivit vem som gjort vad ifall man skulle ta miste:) Mina älsklingar!

Min idol

Är det någon mer än jag som bara avgudar Leif GW Persson? Det måste det ju vara med tanke på att detta är sveriges skönaste man!

Så jävla butter. Så sträv. Och så sjukt rolig. Varje gång han pratar i nåt tv-program så blir jag alldeles bortkopplad från omvärlden och bara njuter av hans resonemang. Det bästa är när han får en fråga och börjar veckla in sig något makalöst i sitt eget svar och man sitter där med spetsade öron och tänker att detta tar han sig aldrig ur - men så glimrar det till och han kommer fram till någon helt fantastisk oväntad poäng.

Eller när han är inbjuden till ett program för att programledarna vill använda honom till att bekräfta en teori som de har. Och han bara sabbar alltihop! Det är underbart. Som igår när han var inbjuden till "Ekdahl och Hakelius" för att ge sina åsikter om den organiserade brottsligheten i Sverige.

"Leif GW Persson, vad SÄGER du om den ökade organiserade brottsligheten i Sverige? Kan man inte se en skrämmande utveckling?!" säger Ekdahl upphetsat och publiken sitter på spänn. Leif kliar sig i skägget och svarar "Nä, det tycker jag verkligen inte att man kan säga. Det var betydligt värre med den saken förr i tiden, nu är det jävligt lugnt på den fronten. Framförallt om man jämför internationellt." Ekdahl blir ställd och försöker rädda situationen. "Men tycker du inte att polisen borde ha mer fokus och resurser för att bekämpa den här typen av brottslighet?!". "Nä, det är onödigt. Det är ju inte som i amerikanska filmer direkt" muttrar Leif. "Ehh neheee..." säger Ekdahl och ångrar bittert att han bjöd in gubbjäveln till programmet överhuvudtaget.

Åh Leif, min Leif....

Pepp-talkar mig själv

Sitter i skolans bibliotek och önskar att något riktigt drastiskt skulle hända. Kan inte taket rasa in? Brandlarmet gå? Vad som helst som gör att jag slipper sitta här?

Måste tänka positivt. Tänka framåt. Tänka på kommande roligheter. Here go:

1 december. Skansens härliga Julmarknad öppnar!
2 december. Första advent! Då ska det tändas ljus och bakas pepparkakor med Salmiakki.
15 december. Helal och jag ska gå på restaurang - stort libanesiskt julbord mmmm...OCH Salma ska sova borta för första gången!
24 december. Julafton ja. Jag ÄLSKAR julen.
9 januari. Ultraljud igen! Då får vi veta om vi har rätt i vår tjej-känsla!

Sådärja. Bara jag plågar mig igenom denna torsdag så blir allting bra. Allting bra allting bra allting bra.

Hej du lilla envisa!

Igår kväll när jag kom hem från skolan låg det ett efterlängtat brev på hallmattan. Nämligen "välkommen på ultraljuds"-brevet!:) Vilket datum? Jo, IDAG! Bra framförhållning de har där på ultraljudsmottagningen...säger hon som anmälde sin graviditet i vecka sjutton, haha!

Nåja, det fanns ju inte på världskartan att avboka en sådan rolighet, trots att jag egentligen borde ha varit i skolan. Helal och jag droppade av Salma på dagis och susade iväg till Sös imorse, upprymda och lite nervösa. Vi lussebulls-fikade i väntrummet och jag hävde i mig ca arton koppar te eftersom man helst ska vara kissnödig vid undersökningen.

Denna överkonsumtion ångrade jag en hel del när jag en stund senare insåg att det skulle bli en mycket lång undersökning med en hel del tryck och kläm på magen. Bebbs hade lägligt nog placerat sig i en mycket skum och framförallt akrobatisk ställning, helt dubbelvikt med fötterna uppe vid öronen. Händerna hade den konstant framför ansiktet så man såg i stort sett...ingenting. Barnmorskan ruskade och skakade på magen. Bebbs ändrade inte läge ens en millimeter. Jag fick studsa upp och ner på britsen (mycket smickrande med brallorna nerdragna till knäna och med strålkastarbelysning) men efter 40 minuter gav den stackars barnmorskan upp och hämtade sin äldre kollega som tampats med envisa akrobatiska bebbar i 20 år.

Just när jag började förlika mig med tanken på att jag faktiskt skulle vara tvungen att kissa på mig innan detta var över, så sträckte Bebbs generöst ut benen och kikade fram mellan händerna i någon minut. Så söt och alldeles perfekt! Barnmorskan fick mäta det som skulle mätas och i absolut sista sekund blev jag utsläppt från rummet, sprang ut i korridoren och stirrade med vild blick efter en toalett som *tack guuud* inte låg farligt långt bort.

Vi fick med oss tre halvbra bilder hem och tycker båda att det ser ut att vara en liten mini-Salma därinne:)

Helals moster ringer och skriker upprymt i luren. Jag riktigt hör hur hon viftar känslofullt med armarna när hon pratar, precis som Helal gör när han snackar i telefon:)

-Hanna! Det är mostern! Fadila mostern! Hej Hanna!
-Nämen hej Fadila!
-Hanna! Hur det står till med...vad det heter...gravitationen?!
-Eh...ja, jo, det är bara bra tack!
-Hanna! Det är mycket bra att du är gravid! Mycket bra jag säger!
-Ja, det är verkligen roligt...
-Och kanske det blir en pojke denna här gången jag tänker!
- Nä, vi tror nog att det blir en tjej...
-Aha! Men flicka också bra! Spela ingen roll jag säger! Viktigaste att gravitationen känns bra!

Är hon inte helt underbar? *skrattar*

En liten tugga här....

...och en liten tugga där...

Haha, blev så full i skratt när jag fick syn på fruktskålen på vardagsrumsbordet nyss. En mycket liten människa har visst varit framme och småätit alldeles i smyg på kvällskvisten! Men se så prydligt hon lagt tillbaka äpplena i korgen efter sin hemliga lilla fruktstund:)

Dinner in da house

Helal väntas vara hemma om tre...två...en minut och tur är väl det för jag bara cirkulerar framför spisen och håller på att svälta ihjäl. Dragonkött, saffransris och broccoli till de stora och fiskpinnar till den lille köttvägraren.

Till efterrätt? Tja, de överblivna tårtbitarna från kalaset ligger ju farligt till. Väldigt farligt.

Farbror Doktorn

På dagarna är Salma solskensunge nr 1, men nätterna är det värre med...Det måste vara rysliga mardrömmar som plågar min skrutta för hon vaknar med ett ryck, gallskriker och ser alldeles skräckslagen ut. Nästan varje natt måste jag bära ut henne till soffan och sitta och gosa med henne tills hon lugnat ned sig och kan somna om. Stackars! Åh titta på hennes min - den säger väl allt om hur kul hon har det:/

Nu har hon dessutom smittats av sin krasslige far och börjat hosta på nätterna, så idag blev det ett besök hos doktorn som på allvar trodde att han skulle kunna finta bort min dotter med ett sketet Lilla Skutt-klistermärke, haha...

På vägen ut från sjukhuset stannade Salma till i väntrummet och berättade för samtliga väntande patienter vad hon varit med om. Gick runt med allvarlig min och visade sitt lilla nystuckna pekfinger och upprepade "blood, blood, blood" med mörk röst. Känsla för dramatik råder det inte brist på;)

Lite kalasbilder

Alkoholfritt Jordgubbsvin till den gravida:) Mums!

Jag, mamma&Gunilla

Jordens sötaste unge!

Drugs are baaaad for you;)

Åh titta titta på min nya fina vardagsrumslampa!!! Som Gunilla har gjort alldeles själv!

Kalasdag blir så småningom IDOL-kväll. Pappa, Elvira och Salma softar.

Och så lite gottis-bilder. Drömmar....

Mörk chokladkaka....

Vit chokladkaka garnerad med granatäpple. Supergott!

Sist och minst - men god - äppelmuffins med havretopping.

Puss!

Hanna plus Salma!

Tack för en mysig kväll och fina presenter! Idag ska jag och Salma mysa hela dagen och kanske komma oss iväg och inhandla en pulka. Sen blir det nån god middag när Helal slutar jobbet och så filmkväll. Perfekt start på livet halvvägs till femtio:)

Bästa presenten!

Idag fyller jag 25, och bebbs grattar genom att äntligen sparka ordentligt därinne. Faktiskt så ordentligt att Helal kunde känna det med handen på min mage. Lycka!:)